And The Band Played On

Etikett: skolfoto

Skolfotomaffian behöver fortfarande stoppas

Det är den tiden på året igen. Precis när man som prövad förälder behöver snåla som värst för att betala sommarens kreditkortsskulder och spara ihop till julklappar slår de till: skolfotomaffian. Det är nämligen dags för den årliga skolfotograferingen, som för varje år sväller i omfång och blir dyrare och dyrare. Ett ”standardpaket” som består av ett 30-tal bilder av tveksam kvalitet på familjens lilla gullunge går numera loss på dryga 500 spänn – ett paket som trots Internet och näthandel oftast är näst intill omöjligt att slippa ifrån.

Till detta kommer ytterligare kostnader för till exempel gruppbild och skolkatalog, så för en familj med tre barn kan det innebära en extra utgift 2.000 spänn, för bilder som man inte vill ha eller behöver, men som man ändå köper på grund av något slags grupptryck och att ”alla andra” gör det.

Vissa skolor har som tur är börjat tröttna på denna sofistikerade form av katalogskojeri och lagt ner själva porträttfotograferingen. Och ärligt talat, vem behöver en karat med 24 småbilder att byta med kompisarna, när när alla använder Instagram och Facebook och släktingarna får nya foton i mejlen på barnbarnen så gott som dagligen?

skolfotomaffian_v2

E-handel på skolfotomaffians vis. I kolumnen ”antal” går det bara att lägga till bilder, inte ta bort. Vi skriver år 2013.

Värst i klassen (ja, det är medveten humor) är som vanligt Photomic, som plåtar tonåringar på Eklidens skola där mellanstora dottern går. Hem i brevlådan kommer så en lapp om att det nu är dags att beställa fotopaket, åtföljt av inloggningsuppgiter till hemsidan där man lägger sin order.

Väl inloggad uppmanas jag gå in och ”designa” mitt eget bildpaket, vilket låter bra. Vi ska ju bara ha katalogen och en bild på dottern, resten får de behålla. Då märker man att det inte går att ta bort bilder från ”standardpaketet”, bara lägga till. Jag tvingas alltså ta hem ett 30-tal bilder, för över 500 spänn till påseende, och sedan skicka tillbaka dem jag inte vill ha inom 14 dagar. Bara för att köpa en bild.

Samtidigt måste jag själv räkna ut vad bilderna kostar, lägga på en ”administrationsavgift” på svettiga 60 spänn – den är så hög på grund av de oräkneliga ton med bilder som Photomic forslar med lastbil fram och tillbaka över landet – och betala in via Internetbank inom ett par veckor. Bilder som ska skickas tillbaka måste nå Photomic inom två veckor efter företagets utskick – vilket i praktiken bara ger någon dag till godo eftersom allt skickas med långsam b-post. Bilderna måste dessutom tillbaka i originalkuvert, med returlapp klistrad på rätt plats. (Har barnen i sin iver rivit sönder kuvertet är det alltså kört.)

Hela detta system är givetvis designat för att i så hög grad som möjligt försvåra för konsumenterna att skicka tillbaka bilder eller komma billigare undan. Det är en hårfin skillnad på katalogskojarna som härjade som värst för ett par år sedan, och skolfotobranschen.

En del, som Svenskt skolfoto, har förvisso skärpt sig sedan förra gången jag skrev om skolfotomaffian 2010, och erbjuder nu möjlighet att köpa enskilda bilder (om än till svindyra priser). Men faktum kvarstår: skolfotobranschen borde regleras oändligt mycket hårdare än vad som är fallet idag. Framför allt borde skolorna omgående portförbjuda bolag vars enda affärsidé synes vara att lura av familjer maximalt med pengar.

Och frågan är vad skolorna själva tjänar på affären. Om de får en del av skojarpengarna är det mycket allvarligt. Fast det är ännu värre om de släpper in bolagen helt gratis…

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Skolfotomaffian

Varje år i september tvingas man som förälder till plågsamma möten med företag som Kungsfoto, Svenskt Skolfoto, Photomic och ett antal andra bolag som ingen vettig människa hade gjort affärer med – om det inte varit för att de släppts in på skolan där ens barn går för den årliga skolfotgraferingen. Företagens affärsidé är att tjäna pengar på föräldrars dåliga samvete – och på vårt dåliga minne.

Jag har precis skickat tillbaka årets ”erbjudande” från ett av de ledande bolagen i denna ljusskygga bransch, Kungsfoto. Till skillnad från förr i tiden, då fotopaketen levererades hem i brevlådan och man hade möjligheten att bli 500 spänn fattigare direkt, har Kungsfoto numera gått över till att använda Internet för beställning av bildpaketet.

Så numera loggar man in på Internet med personlig kod, delar med sig av alla sina kontaktuppgifter (för att göra det billigare för Kungsfoto att spamma) och beställer hem ett personligt bildpaket.

Eller rättare sagt – man kan välja mellan att få hem det kompletta bildpaketet (som innehåller fler foton på barnet än vad man någonsin kommer att behöva ens om ens familj tillhör en religiös sekt som förbjuder preventivmedel och uppmuntrar till månggifte). Eller kan man lägga till ett par ytterligare bilder.

Att bara välja de bilder man verkligen vill ha; en porträttkarta och en gruppbild, går inte – vilket bekräftas av ett samtal med bolagets ”kundtjänst” som förklarar att de inte arbetar så. Alltså så skickas hela rasket hem till mig med snigelpost – och jag ska sedan skicka tillbaka det jag inte vill behålla.

Förutom att ovanstående är exempel på monumentalt usel e-handel, är planen givetvis att när fotona väl landat i brevlådan, kommer det att vara för sent och komplicerat att klippa och klistra returetiketter, räkna om totalsumman som ska betalas in – till vilken kommer expeditionsavgift om man inte tar det rabbaterade ”erbjudandet”. Eller också glömmer man bort alltihop i nån av de pappershögar som alla barnfamiljer har någonstans i hemmet.

Om man trots allt paketerar allt korrekt och skickar iväg returen, och denna råkar ”komma bort” i posthanteringen blir man ändå skyldig att betala helt. Och pröjsar man en dag för sent gäller inga rabatter – då smälls det snabbt på höga förseningsavgifter, och ärendet lämnas till inkasso. Och då kan bilderna snabbt bli mer än dubbelt så dyra.

Ovanstående gäller alltså för Kungsfoto (numera ägt av Fujicolor), men liknande metoder möter man också hos de andra skolfotonasarna som Photomic, Svenskt Skolfoto, Fototajm och allt vad de heter.

Egentligen är detta ju en bransch som genom digitaliseringen av fotografin, borde kunna leverera sina tjänster billigare och enklare än någonsin. Istället kör man upp föräldrar på tusentals kronor varje höst (och vår om man har barn på dagis), pengar som i många familjer behövts till andra saker – som mat och kläder.

Men istället för att konkurrera med lägre priser och bättre tjänster (varför kan jag inte få köpa loss bilderna digitalt?) gör bolagen allt för att lägga så många hinder som möjligt i vägen för den som vill komma billigt undan. Bildpaketet skickas oftast med b-post och kommer ofta hem bara dagar innan senaste returdatum. I Photomics fall (förra hösten) fick jag hem bilderna dagen sista ångerdatum.

Jag har inget emot om mitt barn plåtas, jag får hem inloggningsuppgifter till en webbsida där jag kan gå in och beställa exakt de bilder jag vill ha, och betala direkt via Internetbank eller kreditkort. Enklare, miljövänligare – men det skulle antagligen innebära döden för en stor del av skojarbranschen.

Att de här katalogskojarnafotofirmorna tillåts fortsätta, har jag svårt att förstå. Möjligen beror de på att de gör fleråriga ”avtal” med skolor, som i gengäld får något i utbyte – oklart vad. I Finland uppdagades det nyligen att fotofirmor mutade skolor med 10.000-tals kronor för att säkra avtal, men i Sverige sägs det inte gå till på detta sätt.

Yeah right.

(Tillägg: Glädjande nog verkar det finnas några kommuner som arbetar för att stoppa skolfotomaffian.)

Intressant?

Andra bloggares åsikter om , , , , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: