Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: slöseri

Anna-Karin Hatts stora feta miljardnota

Tidningarna uppmärksammar att den ökända Eljuntan, alltså megabolagen Eon, Fortum och Vattenfall, tycker de får för dåligt betalt. Hela 33 miljarder vill de driva in via höjda nätavgifter, något som drabbar alla som använder el. Juntan har nu gått till domstol för att upphäva Energimarknadsinspektionens beslut att begränsa vinstuttaget.

Givetvis är eljuntan långt ifrån några altruister, men vi ska samtidigt vara medvetna om att det är en annan statlig myndighet – Energimyndigheten – som till stor del bäddat för de höga nätkostnaderna. Energimyndighetens främsta uppgift är sedan sitt bildande att maximera utbyggnaden av förnybar el – vindkraft – i Sverige.  Vilket gör myndigheten till en slags offentligfinansierad lobbyorganisation med egen generaldirektör.

Hur som helst, utbyggnaden så här långt har redan krävt mycket kostsamma investeringar i elnätet, som aldrig konstruerats för en närmast kaotisk situation där effekten i nätet  fluktuerar med flera GWh från en tid till annan. Alltså just det som händer när elproduktion från intermittent, opålitlig vindkraft plötsligt upphör och nätbolaget snabbt måste växla över till reglerkraft.

Och den anpassningen stannar inte vid några 33 miljarder. För att klara målet på en utbyggnad till 30 GWh, som Energimyndigheten och vindkraftsbranschen har – kommer det att krävas betydligt större investeringar än så. I en ny rapport från KVA:s energiutskott uppskattas kostnaden för denna utbyggnad, inklusive anslutning av nätet till kontinenten, att bli i runda tal 97 miljarder kr. Kungliga vetenskapsakademien har även tidigare slagit fast att den storskaliga satsningen på vindkraft är både dyr och meningslös.

Och det är förstås elkunderna som plockar upp notan för utbyggnaden.

Samtidigt råder det långt ifrån någon brist på el, tvärtom har vi ett gigantiskt överskott. Och eftersom Sverige producerar betydligt mer vad vi gör av med, tvingas vi sälja elen med förlust till utlandet. I fjol exporterades rekordmycket, 20 Gwh, en affär som gick med miljardförlust. Denna subventionerar  elkunderna, via den tvångsskatt som kallas elcertifikat. (Den vill förresten de offentligbetalda lobbyisterna på Energimyndigheten höja, så det blir ännu mer vindkraft, större förluster och ännu dyrare elpris. Kodordet här är att höja ambitionen i elcertifikatssystemet.)

Vi betalar alltså miljarder för el som vi inte behöver – vår nuvarande export täcker t ex mer än halva Danmarks elbehov. För att producera detta elöverskott, som måste dumpas på den europeiska marknaden till förlustpris, subventionerar vi först produktionen av denna el, och tvingas sedan täcka förlusten.

Sveriges energiminister heter Anna-Karin Hatt. Hon tycker att ovanstående är ett exempel på en utmärkt svensk exportsatsning, och menar dessutom på fullt allvar att det är vindkraften som vi har att tacka för låga elpriser och en konkurenskraftig industri:

”Det blir en bra exportindustri som kommer att säkra ett lågt elpris…  När det inte finns vatten i magasinen och kärnkraften står stilla behöver basindustrin i Sverige ett tredje ben att stå på. Tack vare det bra vindläget i Sverige kan vi nu få ett säkert tredje ben att stå på.”

Vi kan bara hoppas att alla fritt tänkande människor drar sina egna slutsatser av dessa uttalanden vid valet 2014, och befriar riksdagen från det lilla extremistparti (för närvarande knappt fyra procent) som är huvudansvarigt för denna galna miljardrullning och som hållit Sveriges energipolitik gisslan ända sedan 70-talet.

Ett solkart fall för Slöseriombudsmannen är det i alla händelser.

Intressant?

SvD 1, 2, DN

Andra bloggar om , , , , ,

AP-fonderna och konsten att bränna din pension

Ny energi av dansk modell.

Det händer inte alltför ofta att man läser något i SvD som handlar om energi och inte är fullproppad av floskler om det ständigt ökande behovet av satsningar på grön omställning och hållbarhet. Men i sin debattartikel sätter Timbros energiexpert Lydiah Wålsten fingret på ett av Europas absolut största ekonomiska haverier – som tyvärr alltför sällan får plats i mediebevakningen. Anledningen till detta kan man bara spekulera i, men de summor som hittills satsats på så kallat förnybara energikällor och grön teknik får Tillväxtverkets och Säpos festande att framstå som felräkningspengar i jämförelse.

Hundratals miljarder av medborgarnas pengar har konfiskerats via påhitt som elcertifikat, energiskatter och handel med utsläppsrätter. Pengar som sedan till stor del slösats bort på verkningslösa symbolåtgärder för att rädda klimatet. Särskilt i Sverige, vars energiproduktion är nära nog helt koldioxidfri, är den gigantiska satsningen på vindkraft  inget annat än ett extremt dyrt sätt att lösa ett icke-existerande problem. (Något som Kungliga vetenskapsakademin också påpekat.)

I takt med att verkligheten tränger sig på med finanskris och recession i Europa, minskar dock viljan att gödsla skattepengar på ytterligare sol- och vindkraftssatsningar. I det gröna föregångslandet Tyskland har subventionerna hårdbantats, liksom i Spanien, Portugal och Storbritannien, vilket lett till att den tidigare så hajpade miljötekniksektorn är i djup kris. Något vi bevittnar inte minst i vindkraftsbranschen, där danska Vestas tvingas avskeda 1.400 anställda och har förlorat mer än hälften av sitt börsvärde på ett år. Andra vindsnurretillverkare, som Eolus Vind, har också fått se sin aktiekurs halverad – och inte ens rockstjärnan bland miljöteknikbolagen, Arise Windpower, där förre Volvochefen P G Gyllenhammar plockar ut en miljon om året i styrelsearvode (Maud Olofsson får nöja sig med 250.000), har klarat sig undan slakten på börsen. Kursen har halverats sedan börsintroduktionen 2010.

Nu drabbar detta förstås ingen fattig, tänker vän av ordning. Men se det gör det faktiskt – en betydande del av finansieringen i dessa bolag kommer nämligen från våra gemensamma pensionsbesparingar via de svenska AP-fonderna, som investerat friskt i både noterade och onoterade miljöteknikbolag. Tredje AP-fonden är en av de största ägarna i just Arise Windpower. Vid en nyemission 2009 köpte fonden in sig med 200 miljoner i bolaget, till ett pris av 55 kr per aktie, och blev därmed ägare till 17 procent i bolaget – vilket strider mot fondens egna placeringsregler som begränsar ägande i enskilda bolag till högst 10 procent. 2010 börsintroducerades Arise och sedan dess har det bara gått utför. Aktiekursen ligger idag på 26-27 kr, eller en förlust på dryga 100 miljoner jämfört med introduktionskursen. (Ungefär 40 miljoner av denna förlust är ”realiserad” eftersom Tredje AP-fonden sålde av en större post i Arise i mitten av augusti.)

Sjätte AP-fonden har också visat framfötterna när det gällt att radera ut våra pensionsbesparingar. 2009 investerade fonden i tyska solcellstillverkaren Q-Cells, en affär värd 600 miljoner kr. I ett pressmeddelande den 19 juli i år meddelades kortfattat att fonden sålt av hela sitt innehav i bolaget. Denna försäljning kan knappast ha inbringat någon större summa, eftersom Q-Cells gick i konkurs redan i mars.

Dessutom leker Sjätte AP-fonden affärsänglar med våra pengar. Lilla onoterade Uppsalaföretaget Vertical Wind, som hoppas kunna utveckla en ny typ av vindkraftverk med vertikal axel, direktägs till 29 procent av fonden och till ytterligare en del via ägande i investmentbolaget  Energy Potential (ännu ett av fondens förlustbolag) som kontrollerar 15 procent av aktierna i vindkraftsbolaget. Vertical Wind har gått med nära 40 miljoner i förlust sedan starten, och hade det inte varit för Sjätte AP-fondens kapitalinjektioner hade företaget varit i konkurs för länge sedan.

Naturligtvis kan Vertical Wind vara något stort på spåren, eller också är tekniken med stående rotoraxlar dödsdömd från början, som vissa kritiker menar. Hur det än är med den saken, är ju frågan om statliga pensionsfonder verkligen ska ägna sig åt högrisksatsningar som Vertical Wind, Q-Cells eller någon av de otal andra investeringar som de olika AP-fonderna gjort i miljöteknikbranschen.

Jo, en del politiker tycker faktiskt det, som Vänsterpartiets Ulla Andersson. Hon kräver dessutom att AP-fonderna ska satsa mer på att ”aktivt stödja en grön omställning” – eftersom det är i denna bransch som alla de nya välbetalda jobben kommer att komma nån gång i en rosaskimrande framtid då enhörningar går omkring på Stockholms gator. Eller nåt.

I den bistra verkligheten har den som investerade i den förnybara energisektorn i snitt förlorat nästan halva sitt kapital det senaste året. För solcellstillverkarna är raset över 60 procent.

Känns som en trygg placering för våra pensionspengar, eller hur?

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Kyotoavtalet har kostat oss 2.000 miljarder – räcker inte det?

Trots att Kanada sedan länge annonserat att landet kommer att lämna det så kallade Kyotoavtalet, fylls medierna idag av fördömanden och indignation över detta oförsvarliga  svek mot klimatet . De som skriker högst vet givetvis mycket väl att Kyotoavtalet, som slöts 1997, från början till slut varit ett misslyckande av astronomiska proportioner. Istället för att leda till 20-procentiga minskningar i utsläpp av växthusgaser har de globala emissionerna istället ökat med nära 50 procent jämfört med 1990. Och detta trots att framför allt EU slösat bort enorma summor bland annat på det verkningslösa systemet med utsläppsrätter, som hittills kostat unionens skattebetalare runt 2.000 miljarder – utan att ha någon som helst mätbar effekt på utsläppen. Det konstaterar den schweiziska banken UBS i en kritisk rapport som släpptes i november men av någon anledning tegs ihjäl av europeiska medier (men publicerades i australisk press). Ur rapporten:

In a damning report to clients, UBS Investment Research said that had the €210bn the European ETS had cost consumers been used in a targeted approach to replace the EU’s dirtiest power plants, emissions could have been reduced by 43 per cent “instead of almost zero impact on the back of emissions trading”.

Describing the EU’s ETS as having “limited benefits and embarrassing consequences”, the report said there was fading political support for the scheme, the price was too low to have any significant environmental impact and it had provided windfall profits to market participants, paid for by electricity customers.

Alltså – hade samma summa satsats på att bygga om EU:s smutsigaste kolkraftverk, hade utsläppen varit halverade idag. Alternativt hade 2.000 miljarder räckt till att rädda de krisande Euroländerna dubbelt upp.

Men egentligen är det värre än så. Utöver biljonrullningen med våra pengar på meningslösa så kallade klimatåtgärder, har Kyotoavtalet gjort det lönsamt att flytta tillverkningsindustri från Europa – med höga miljökrav – till Indien och Kina där miljölagstiftning är ett närmast okänt begrepp. Under Kyotoavtalet har Europa, med mindre än 15 procent av de globala utsläppen, aktivt drivit iväg industriarbetstillfällen från unionen, samtidigt som energi- och transportkostnaderna för medborgarna chockhöjts. Vi har alla blivit fattigare, allt för en meningslös symbolhandling: att om bara vi visar vägen med sänkta utsläpp, kommer resten av världen att följa efter.

Som syns av diagrammet ovan – hämtat från tyska Der Spiegel – är det en oerhört naiv förhoppning, som bara Greenpeaceaktivister fortfarande kan tro på  (och centerpartistiska miljöministrar förstås.) Både USA och Europa – och särskilt Tyskland – har sänkt sina utsläpp sedan 1990. Notera särskilt att USA har lyckats bättre än Europa, trots att landet står utanför Kyotoavtalet. Men vad hjälper det, när Kina ökat sina utsläpp med mer än 200 procent under samma period och Indien fördubblat sina?

Med tanke på resultatet är det fullt förståeligt att Kanada hoppar av Kyoto. Men här i Sverige befinner vi oss fortfarande i fablernas värld och applåderar Sveriges och EU:s beslut att ensidigt förlänga pinan ytterligare ett par år. Vi måstebli ännu lite fattigare för att visa handlingskraft.

Någon påverkan på vädret nu eller om 100 år har det dock inte. Sedan kan Lena Ek jubla hur mycket hon vill.

Intressant?

DN 1, 2, SvD, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Fotnot: Även om Kyotoavtalet hade följts till punkt och pricka, av samtliga världens länder, hur mycket hade det påverkat klimatet? Det finns beräkningar på detta, gjorda av klimatforskaren Tom Wigley 1998: 0,05 grader C minskad medeltemperatur till 2050.

Socialdemokratiska utsläpp

Socialdemokraternas miljöpolitiska talesperson, Matilda Ernkrans, går till angrepp mot Anders Borgs funderingar på att sälja ut Sveriges överskott av utsläppsrätter, som vi alla gnetat ihop under 20 års tid. Bland annat genom att vi skrotat oljepannor, reser kollektivt och betalt ett oändligt antal skattemiljarder i satsningar på förnybar energi.

Så man skulle ju kunna tycka att den hårt prövade allmänheten, som fått se sina elkostnader tiofaldigas under det senaste decenniet och ofta inte ens har råd att värma upp sina hem, nu skulle kunna få tillbaka lite för alla sina umbäranden i kampen för sänkta koldioxidutsläpp. Åtta miljarder beräknas dessa utsläppsrätter vara värda på marknaden, vilket skulle innebära ett par tusenlappar per hushåll om vinsten delades ut till landets alla elkunder.

Men trots att handeln med utsläppsrätter är något som Sverige gått med i, som en del av Kyotoavtalet, och dessutom lyckats mycket bättre än någon hade trott, tycker Matilda Ernkrans alltså att vi borde uppoffra oss ännu mer. Därför beordrar hon finansministern att ”hålla fingrarna borta” och istället annulera de överblivna utsläppsrätterna. Alltså detsamma som att kasta åtta miljarder i sjön. Anledningen är, som vanligt, att  Sverige ska framstå som ett föredöme i ”klimatarbetet” – och därmed kommer indier, kineser och brasilianare att fyllas av en sådan vördnad att de genast stänger alla sina kolkraftverk. Är i alla fall den förvirrade tanken.

Matilda Ernkrans tillhör naturligtvis den politiska överklass, som aldrig behövt tänka på någon elräkning, och struntar i om man slösar bort några miljarder hit eller dit – det är ju andras pengar. Bakom de tjocka stenväggarna i Riksdagen slipper hon dessutom befatta sig med populasen utanför, som varje månad betalar notan för hennes och hennes miljöpolitiskt korrekta anhängare – från höger till vänster.

Frågan är varför vi inte gjort uppror mot galenskaperna för länge sedan.

Intressant?

Andra om , , , ,

Vindkraftshumor på hög nivå

Ett säkerhetsavstånd på minst 300 meter från vindkraftverken rekommenderas.

Det är knappast någon hemlighet att vindkraften inte är att räkna med vintertid, vilket också råkar vara den årstid då vi behöver energin som mest. I bästa fall levererar Sveriges vindsnurror någon procent av landets totala elbehov, som istället måste täckas upp av vatttenkraftverk och den så förhatliga kärnkraften. Och allt som oftast är effekten från vindkraften vintertid lika med noll.

Men vänta – det blir faktiskt ännu värre. I Skottland, där vintern liksom här varit brutalkall, måste vindkraftverken dessutom värmas upp för att inte rotorer och annan mekanik ska frysa fast. Så slutresultatet blir att vindsnurrorna förbrukar mer energi än de producerar. Som tur är kan skottarna importera el från franska kärnkraftverk, så att de slipper att frysa ihjäl.

I sin strävan efter att vara först och bäst i den gröna energiomställningen har nämligen Skottland beslutat att storsatsa på vindkraft – 12.500 ytterligare verk ska byggas, samtidigt som gamla kol- och fossilkraftverk stängs. Och någon mer skotsk kärnkraft kommer det inte att bli, enligt ledaren för den skotska regeringschefen Alex Salmond.

Man kan naturligtvis skratta åt eländet, om det inte vore för att samma verklighetsfrånvända uppfattningar styr den svenska energipolitiken. Centerordföranden Maud Olofsson och hennes miljöminister Andreas Carlgren vill ju som bekant satsa 300 skattemiljarder på ny vindkraft – för att täcka upp för den opålitliga kärnkraften.

Dessutom är planen att en stor del av vindsnurrorna ska placeras i Norrland, där det är som kallast. Detta trots att vindkraftsindustrin inte har någon lösning på problemet med nedisning av propellrarna, förutom att värma upp dem med el. Nedisningen kan dessutom innebära livsfara för människor och djur i närheten, när stora isflak slungas iväg som projektiler från vingarna.

Intressant?

DN, IDG, NT, Smålandsposten, BLT, DN, SvD, Skånskan, SVT, E24, GP

Andra bloggare om , , , ,

Klart Rumpan ska ha lite påökt

Von Rompuy och baronessan Ashton gratulerar varandra till lyckad löneförhandling.

Efter den senaste veckans framgångsrika räddning av Irland och Euron, Sveriges ovillkorliga EU-kapitulation och lite ilsket skäll på unions-förnekarna, kan man förstå att den hårt jobbande ”presidenten” Herman ”Rumpan” von Rompuy är värd lite extra i lönekuvertet. Via alltid lika uppfriskande arga EU Referendum läser jag att Rumpan kan se fram emot ytterligare 131,500 kr i plånboken från och med nyår – säkert ett välkommet tillskott till den skamligt låga årslönen på 3,5 miljoner han hade tidigare. Baronessan Cahtrine Ashton, som enligt vissa rykten fungerar som EU:s utrikesminister, får nöja sig med ett löneökning på 120,000 medan det vanliga fotfolket, EU-parlamentarikerna, får försöka överleva på 925,000 om året, en höjning med ynkliga 33,000 kr.

Skönt att veta att våra skattepengar används där de gör bäst nytta.

Intressant?

Andra om , , , ,

Mer om Euro-krisen: SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: