And The Band Played On

Etikett: Slussen

Slussen – vilken betongöken gillar du mest?

tyrellvsslussen

Om man bara gör den där inglasade gallerian lite högre, kommer den att se exakt ut som Tyrell Corporation i Blade Runner. Det hade ju faktiskt varit ganska häftgt…

Det ständigt pågående haveri som går under benämningen Nya Slussen rullar vidare. Efter att ha utretts i nära 30 år, efter ett otal arkitekttävlingar, förhalningar, överklaganden och allmän nimbyism, antogs för något år sedan ett slags beslut för hur den framtida Slussen skulle gestaltas.

Många – däribland jag – var besviken på resultatet, främst för att allt som var bra i det ursprungliga förslaget från arkitektbyrån Foster & Partners – som dagens Slussen bygger på – rensades bort. I originalförslaget byggdes ett nytt stadsrum upp runt Södermalmstorg, med flera nya hus. Det vill säga, det anknöt till ett Slussen för länge sedan, före den nuvarande trafikkarusellen raderade ut bebyggelsen som gick ända ner till Slussbassängen. Visst, förslaget hade många brister, men ansatsen att återge Slussen sina stadskvarter var välkommen.

slussen_fb2010

Den ursprungliga planen till nybebyggelse vid Slussen innebar att Södermalmstorg faktiskt blev – ett torg.

Men att bygga nya hus i Stockholm är belagt med gigantiska politiska risker – så efter att stadsbyggnadsnämnden lyssnat in dussintals ilskna bostadsrättsägare på Mosebacke med hotad utsikt från sina lägenheter, raderades i princip alla byggnader från Nya Slussen-planen, och kvar blev bara de breda autostradorna och ett par oregelbundna glaskonstruktioner som placerades ut för att skydda de många kunderna i den nya underjordiska gallerian mot regn och rusk.

Man får anta att även de horder av människor som redan idag ägnar stora delar av sin dag åt att njuta av UTSIKTEN från betongdäcket vid Södermalmstorg, påverkade politikerna att tänka om och inte ta risken att göra om samma fel som de flesta andra städer i den civiliserade världen envisas med att göra: ställa hus bredvid varann.

Som sagt, vi var många som var besvikna på det urvattnade och intetsägande förslag som klubbades igenom för två år sedan, men det finns en gräns för när man inte orkar kämpa emot längre. Dessutom var alternativet – den vittrande betonghögen som utgör dagens Slussen – ännu sämre.

Stoppa vansinnet – Rädda Slussen! (Version 0,5) from Agaton Film on Vimeo.

Men nu har Slussenfrågan återigen blivit het, sedan en privatperson gjort det som de inblandade tjänstemännen och arkitekterna naturligtvis borde ha gjort redan från början: visat hur det faktiskt kommer att se ut i verkligheten för oss som ska vistas i de glättiga arkitektoniska skisserna. De gigantiska betongytorna, glaspyramiden som för tankarna till Blade Runner och det blåsiga och öde betongdäcket i avsaknad av all slags bebyggelse och intimitet: detta fanns med i förslaget från början, men få orkade eller förstod att ta det till sig.

Och nu är det för sent. För även om aktivisterna i Slussen plan B mot förmodan lyckas stoppa bygget ytterligare en gång, kommer ingenting att bli bättre. Tidigare stod valet mellan ny betong och gammal söndervittrad betong. Med Slussen plan B tillförs vi ytterligare ett val – att ersätta den gamla ödsliga betongöknen med en likadan ny.

Stockholm är världens ängsligaste stad när det gäller att bygga nytt – så vad kan vi egentligen förvänta oss?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Resumé 1, 2, DN, SvD

K-märkta kontorshyror

Mark- och miljödomstolen i Nacka sågar planerna för Nya slussen, eftersom ett kontorshus med glasfasad inte får byggas för. Fasaden är nämligen k-märkt, vilket domstolen uppenbarligen anser vara samma sak som att utsikten från och till byggnaden inte får störas, något som skulle kunna innebära ”ekonomisk skada” för fastighetsägaren.

Onekligen en helt ny tolkning av begreppet k-märkning, som säkert tas emot med unisont jubel av alla fastighetsägare och nimbyiter i Stockholms innerstad som dragit en vinstlott i bostadslotteriet. Det innebär nämligen att de allra flesta nybyggen i Stockholms innerstad kan stoppas med hänvisning till att någon k-märkt byggnad någonstans riskerar att skymmas, och därigenom uppnås effektivt vad alla lyckliga ägare till kontorsbyggnader och ombildade hyresrätter innerst inne vill: en stad där inget byggs över huvud taget, någonstans.

Den gamla idén om staden som ett ställe där man placerar många hus tätt tillsammans, så som det var bland annat vid Slussen för 75 år sedan, har nu definitivt övergivits.

Och fastighetsägare med sjöutsikt, som kommanditbolaget T-Bodarne (som överklagade stadsplanen för Nya slussen) har förstås extra anledning att fira idag. eftersom mark- och miljöomstolen tar hänsyn till att glashusets ”värde” minskar ifall det byggs nya hus i närheten.

Hade beslutsfattarna varit lika ängsliga för 100 år sedan, hade de säkert tagit intryck av den högljudda lokala opinionen runt Norr mälarstrand och Klara sjö, och stoppat nybebyggelsen på tomten där ruinerna efter det brandhärjande Eldkvarn fortfarande stod kvar. Och på Gärdet hade grodor och andra träskdjur fortfarande fått kväka ifred i sitt hemtrevliga kärr.

Stockholm är fantastiskt.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Slussen: tre nyanser av fail

Foster & Bergs ursprungliga vinnande förslag till Nya Slussen, januari 2010. Långt ifrån perfekt, men ändå ett försök till att återskapa ett välbehövligt stadsrum.

Det finns en hel del att säga om det liggande förslaget till ombyggnad av Slussen som majoriteten i Stadshuset gör allt för att baxa igenom, trots det allt hårdare motståndet mot planerna. De vanligaste invändningarna – vissa mer befogade än andra – har vi kunnat läsa om i ett flertal debattartiklar, till exempel här, här, här och här.

Men det centrala i den så kallade kulturelitens kritik, som ombyggnadsförespråkarna gör allt för att slå i från sig, är att det förslag som ska klubbas igenom om några veckor inte bidrar med någon egentlig förbättring av någonting över huvud taget. Trafiksituationen blir inte bättre, vare sig för bilar eller cyklister. Gångtrafikanter förväntas bestiga berg (om det är exakt 90 trappsteg låter jag vara osagt), och hur bussterminalen eller en eventuell ny t-banelinje ska placeras djupt inne i berget blir en senare fråga.

Men det riktigt sorgliga är att förslaget är totalt arkitektoniskt urvattnat och ointressant jämfört med det ursprungliga förslaget från Foster & Berg – som faktiskt hade den djärva ambitionen att återskapa ett slags stadsutrymme runt Södermalmstorg, en välbehövlig förtätning av den sedan 30-talet sönderslagna stadsbilden. Efter ett ”rådslag” där det lokala Nimby-kollektivet gick loss på allt som skulle kunna störa de fria siktlinjerna från Hornsgatan, Brännkyrkagatan, Götgatan, Södermalmstorg eller den egna bostadsrätten blev resultatet att nästan alla byggnader försvann. Kvar blev ett nytt öde betongtorg, större än nuvarande Slussen, med inglasad/underjordisk galleria ditslängd (för att finansiera ombyggnaden) och en gigantisk blåsig park i öster. Och så en monstruös trappkonstruktion ner mot Söder Mälarstrand.

De som har invändningar mot ovanstående blir dock avfärdade som kulturkoftor eller sura gamla gubbar som bara är emot allt i största allmänhet. Värst åtgången har Abba-Benny Andersson blivit – en patetisk gammal poptomte som borde hålla käften i frågor där han inte är expert, enligt debattörerna. I dagens Metro tycker moderaten Regina Kevius, 30-årigt stadsbyggnadsborgarråd och själva sinnebilden för begreppet politisk broiler, att Benny Andersson borde presentera lite ”Money, money, money” istället för att gnälla.

”Det är lätt att vara musiker och tycka till om stadsbyggnad, men vi har faktiskt haft experter som jobbat med detta under 20 års tid”, säger unga Kevius.

Hon är förstås för ung för att ha varit med förra gången stockholmarna förväntades lita på experterna, med resultatet att hela det gamla historiska Klara förintades och ersattes med en anonym förortsbebyggelse i betong och plåt. Fast förmodligen följer dock bara Kevius den moderata partilinjen, det vill säga att hålla käft och göra som Partiet säger – det är ju så man gör karriär.

Per Ankersjö (C) å sin sida ilsknar till i SvD återigen till på kultureliten för att den sprider lögner och myter om nya Slussen. Det är inte utan att man får vibbar av debatten kring TV-Eken där ett antal aktivister – många av dem pensionärer – hånades för att de ägnade sig åt en skitfråga som att rädda ett gammalt träd medan Europa faller samman och regimen i Syrien skjuter på demonstranter.

För att gjuta mod i de egna leden och få tyst på bakåtsträvare, poptomtar och kulturkoftor, publicerar Projekt Slussen idag en undersökning, där två tredjedelar av de intervjuade (drygt 900 personer) är positiva till en ombyggnad av Slussen. Vad som dock framgår om man läser undersökningen lite närmare är att två av tre inte är särskilt insatta i vad som kommer istället för den gamla söndervittrade Slussen. (Det är lite som valet 2006; det var inte Fredrik Reinfeldts charm som lockade väljare – folk ville bara ha bort Göran Persson…)

Jag närmar mig själv de 50, är ingen expert på stadsbyggnad eller trafikplanering, ägnar mig mer åt ful- än finkultur och gillar varken Abba eller något annat som Benny Andersson varit inblandad i. Men jag tar mig rätten att ha vilka åsikter jag vill i en av vår generations viktigaste Stockholmsfrågor. Precis som Abba-Benny och kulturkoftorna borde få ha, utan att bli hånade och förlöjligade. Och förslaget till Nya Slussen är och förblir en stadsbyggnadsmässig katastrof. Stockholm behöver förtätning – inte fler blåsiga tundror i betong.

Problemet med debatten är bara att den kört fast i tre var för sig lika undermåliga förslag. Att bevara nuvarande trafikapparat är det få som vill, men samtidigt är varken Kulturslussen eller majoritetens förslag till Nya Slussen några alternativ som nånsin borde lämnat ritbordet i nuvarande skick. Tre nyanser av #fail alltså.

Stockholmarna borde faktiskt vara värda något bättre än det här. Och särskilt efter 20 år i långbänk.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6,  SvD 1, 2, 3, 4

Slussenhaveriet: välkommen tillnyktring av S

Nya Slussen – havererad stadsplanering.

Ända sedan de omarbetade planerna till nya Slussen presenterades i våras, har jag förvånats av den massiva uppslutningen för förslaget. För efter att ha lyssnat på Nimby, Skönhetsråd och diverse föresepråkare för gammal hederlig öststatsarkitektur blev resultatet till ny Slussenlösning något som mest kan liknas vid ett nytt Sergels Torg. Fast ännu ödsligare och mycket blåsigare. Någon obegripliga pyramider i glas placeras lite random för att visa att det visst går att få in kommersiell verksamhet utan att störande byggnader som tar bort utsikten oavsett var på Alexanderplatz Södermalmstorg man befinner sig. En monstruös åttafilig brokonstruktion i dubbla plan byggs, och genom att skapa gångstråk nere i betongskuggan under bilar, bussar och annan kollektivtrafik skapas framgångsrikt ännu en otrygg miljö i stan. Vattenspegeln mellan Slussen och gamla stan byggs effektivt igen med ytterligare ett par broar, och som kronan på verket anläggs en gigantisk trappa upp mot Södermalmstorg.

Det är den senare som Socialdemokraterna använt som argument för att säga nej till det liggande Slussenförslaget – det är inte tillräckligt handikappanpassat menar man. Om det enbart är av denna anledning som S nobbar nya Slussen, eller om partiet faktiskt insett att ombyggnadsförslaget är en fullständig katastrof, har jag ingen aning om. Men att ett stort parti som Socialdemokraterna nu reagerar är i alla fall ett sundhetstecken.

Spännande alternativförslag – flytta Slussen västerut.

Det finns flera intressanta förslag till alternativa Slussenlösningar, som nästan samtliga är bättre än den halvmesyr som Sten Nordin och hans anhang tänker driva igenom – ta bara det medborgarförslag som går ut på att flytta hela Slussen västerut och bygga ihop den med Centralbron, som överdäckas tillsammans med tunnelbanan. En intressant lösning som tillåter nya kommersiella ytor, nya lägenheter och räddar en stor del av vattenspegeln från att fyllas igen som i liggande förslag. Det finns säkert massor av praktiska invändningar mot denna idé, men efter 20 år av velande i Slussenfrågan borde vi faktiskt ha förtjänat något bättre än det som politikerna i Stadshuset tänker tvinga på oss.

Om man läser mellan raderna i diverse politikerbloggar, så är det knappast någon som direkt verkar brinna för det liggande ombyggnadsförslaget – men eftersom det gått så lång tid MÅSTE ju något göras snabbt, innan nuvarande konstruktion faller sönder.

Jag hoppas innerligen att fler partier vaknar upp och inser att det vi allra minst behöver i Stockholm är ytterligare en stor betongöken mitt i centrum.

Intressant?

DN, Epstein

Andra bloggar om , , ,

Måste Slussen alltid förbli en betongöken?

Stans mest attraktiva läge för nya hus. Istället får vi en betongöken.

Ännu ett förslag till ombyggnad av Slussen har nu presenterats, ungefär ett år efter den senaste utskällda planen lades fram. Martin Schröder,  planarkitekt på stadsbyggnadskontoret, kallar modellen för Stockholmarnas förslag – detta eftersom arkitekterna nu ”lyssnat på kritiken”.

Resultatet? Ett Slussen nästan kliniskt fritt från nya byggnader som eventuellt kan störa någons utsikt. Där stenlagda terrasser ner mot Saltsjön ger plats för uteserveringar och lockar till folkvimmel, och där ett gigantiskt torg garanterar full frihet för iskalla nordanvindar.

Alla som någon gång befunnit på Södermalmstorg vet att det är ett av stans värsta blåshål, och att göra de öppna ytorna ännu större, frilägga mer av vattenspegeln mellan Slussen och Gamla Stan och ovanpå detta dra en åttafilig bilväg (var finns alla dessa bilar som behöver denna plats?) över alltihop kommer garanterat inte att skapa ett torg där folk samlas och trivs.

De ”mängder av utserveringar” som det talas om kommer alla att ligga i norrläge och vara iskalla och blåsiga förutom under enstaka högsommardagar. Till och med på de tillrättalagda bilderna som tagits fram för att illustrera förslaget ser det kallt och ogästvänligt ut.

Berlin Alexanderplatz 1973. Alla stadsarkitekters benchmark, verkar det som.

Av någon anledning verkar det alltid gå troll i stora stadsplaner, framför allt när det gäller gestaltning av offentliga platser. Slutresultatet blir oftast något som påminner om 70-talets Berlin Alexanderplatz. Stora öppna betongytor där stormvindarna får fritt spelrum. Och om det finns några byggnader kvar alls efter alla ”samråd” är det inte sällan gigantiska märkesbyggnader. Se bara på hur det blev på Sergels Torg – eller vid Globen City, dit nostalgiska DDR-medborgare kan vallfärda för en air av 70-talsbetong, hukandes i tornadovindarna som skapas i mellanrummet mellan de två tornen som ramar in entrén till Arenatorget. Det finns en anledning att det saknas uteserveringar på detta torg.

Slussen 1904.

Tittar man på bilder från hur Slussen såg ut för 100 år sedan, ser man att det fanns en ganska tät småhusbebyggelse ner mot vattnet på Mälarsidan, hus där det inrymdes hantverkslokaler, industrier, affärer och krogar. Miljöer som nog ganska många av oss skulle vilja se återupplivade.

Men istället för en angelägen förtätning av stadsrummet i denna skövlade del av Stockholms historiska centrum, som många av oss vill se, får vi mer betong och ännu mer ödslighet. För när stadsarkitekterna ska ta fram ett nytt Slussen, går det givetvis inte att tänka småskaligt. Om det ska finnas hus över huvud taget, måste de vara gigantiska, trekantiga och i glas. Och när sådana byggnader inte accepteras av allmänheten, tar fega politker och stadsplanerare till den enklaste lösningen – inga hus alls. Betongöken.

Ett fult, ödsligt Slussen ska alltså rivas – och ersättas med något ännu större och ogästvänligare. För nu har ju politikerna ”lyssnat” på opinionen och tagit bort allt som kan uppfattas som störande.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2

Andra bloggar om , , , ,

Fritt fram för fortsatt mys vid Slussen

”Äntligen lyssnar politikerna på oss”, utbrister Alice Enqvist i DN. På bilden står hon leende på en av de söndervittrande viadukterna i trafikkarusellen, bakom vilken en nedgången betongöken breder ut sig i skarp kontrast mot den medeltida stadskärnan. Alice är en av alla dem som skrivit brev och protesterat mot ombyggnadsplanerna för Slussen, och särskilt då det nya hus som enligt protesterna skulle förstöra utsikten för alla som tillbringar sin lediga tid med att stå på Södermalmstorg och blicka ut över Stockholms inlopp. Och även för Alice är det just utsikten som är det viktiga.

– Slussen är unik med den här vyn. När man kommer nerför Hornsgatan och ser ut över havet blir man glad. Den vyn finns inte i hela världen – det vore en skymf att ta bort den, säger hon.

Jag skulle här vilja komma med ett lugnande besked. De historiska erfarenheterna av Slussen-projektet från 80-talet och framåt, gör det sannolikt att varken Alice eller jag kommer att få uppleva byggstarten under våra respektive livstider.

Och nu har alltså både ledande politiker från bägge lägren vikt sig under det masssiva folkliga trycket från dussintals lägenhetsinnehavare med fönster mot Södermalmstorg. Det blir ingen triangelformad byggnad så som tidigare planerats. Slussenombyggnaden är återigen på väg ner i byråkratins kvarnar, medan betongen fortsätter vitttra.

Men om vi snabbanalyserar utsiktsargumentet, som blivit det främsta svepskälet för att bevara status quo, sedan allt fler insett att den sammanfallande betonghögen från 1935 varken går att rädda eller ens är särskilt arkitektoniskt viktig, har jag svårt att se hur den nu skrotade byggnaden – oavsett hur den skulle ha gestaltats –  skulle kunnat påverka utsikten från Alices promenadstråk. Om man studerar förslaget skulle den nämligen ha varit placerad på det nya Slusstorgets norra sida, med siktlinjen från Hornsgatan intakt ut mot Saltsjön.

Var Alice bor vet jag inte, däremot kan jag inte riktigt se var den där bedårande utsikten egentligen infinner sig när man spatserar Hornsgatan ner mot Slussen. Eller missar jag något här?

(Bilderna nedan kommer från Googlebilen, och alltså tagna mitt i gatan där männsikor med överlevnadsinstinkt sällan flanerar.).

Mest träd och trafikskyltar i vägen för utsikten här. Och det nya huset hade inte synts härifrån.

Där Mälaren och Saltsjön möts. En skönhetsupplevelse utöver det vanliga.

En av Stockholmarnas mest älskade platser. Här hittar man lä undan de friska vindarna. Se bara upp för fallande betong.

#slussenfail i pressen: DN, SvD

Andra om , , , , ,

Vem träffas och myser vid Slussen?

Slussen en dag i april. Observera det myllrande folklivet och den mysiga miljön.

Det finns förmodligen ingen stad i världen som är lika hysteriskt rädd för förändring som Stockholm.

Omgestaltningen av Slussen, en bisarrt överdimensionerad trafikmaskin från 1930-talet, är ett projekt som aldrig verkar komma upp ur startblocken. Redan när jag flyttade hit för nära 25 år sedan, var Slussen nedgången och färdig för rivning.  Och redan då utlystes arkitekttävlingar, där vinnande förslag maldes ner av kommunal byråkrati, omarbetades, sågades av Skönhetsrådet och sedan till sist försvann ner i nån skrivbordslåda för att aldrig synas till igen. Gång på gång har Slussen-processen startats om, gång på gång har förslagen sågats av NIMBY-rörelsen (NIMBY = Not in my back yard), folk som riskerar mista en bit av sin utsikt från Mosebacke och bevarandegrupper, som gillar betong och rent allmänt tycker att det är mysigt med stenöknar.

Här flanerar man gärna på söndagarna. Not.

Att lyssna på synpunkter från lokala intressen är givetvis en nödvändighet i stadsplaneringen, men det är minst lika viktigt för politiker att faktiskt våga fatta beslut. Just Slussen är paradexemplet på en stadsbyggnadsfråga som gått totalt i baklås. Alla förstår att nåt måste göras, betongen gråter, byggnaderna förfaller och järnkonstruktionerna rostar sönder.

Slussen vid mitten av 1920-talet.

Slussen är inget annat än en stor blåsig betongöken, mitt i hjärtat av det historiska Stockholm, och att någon över huvud taget kan få för sig att klaga på att platsen bebyggs – efter att ha varit skövlad sedan 20-talet – är bisarrt. Om man tittar på bilderna av Slussen från förr, ser man tydligt att bebyggelsen sträckte sig ända ner mot kajerna på Södermalmssidan, och det förslag som nu är ifrågasatt återskapar ju precis detta. En närhet till vattnet, en tät stadsbebyggelse och ett Södermalmstorg som faktiskt återfår formen av ett torg – inte som idag en svensk variant av Berlin Alexanderplatz.

Arkitekten Jerker Söderlind sammanfattar det mycket bra i dagens SvD:

Stadsbyggnadsdebatten i Stockholm kan sammanfattas i tre meningar: Det är fel att bygga hus. Det är fel att bygga vägar. Det är fel att tjäna pengar. Om dagens stadsfientliga opinion fått råda på 1800-talet hade Stockholms innerstad idag slutat vid Stureplan.

En stad blir aldrig färdigbyggd. Den behöver växa organiskt, spännande modern arkitektur måste tillåtas berika den historiska stadsmiljön. Det är det som skapar dynamik och spänning – inte att göra huvudstaden till ett museum. Problemet är att Stockholms politiker blev till den milda grad skotträdda efter rivningarna i Klara på 60-talet och den påföljande Almstriden, att de nu knappast vågar fatta några beslut över huvud taget om stadens utveckling.

Ingen kommer att sörja en överdimensionerad hög av betong, även om den ser grafiskt intressant ut på flygfoton. Så – börja bygg nya Slussen nu!

Andra om , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: