And The Band Played On

Etikett: Södermalm

Självspäkandet upphöjt till politisk ideologi

Förr om åren, när tiderna var sämre och det var långtifrån självklart med mat på bordet varje dag i veckan, ansågs det fint att ha en så kallad rondör. Övervikt signalerade rikedom, att man minsann kunde äta sig mätt, och mer därtill – till skillnad från det utmärglade trasproletariatet som drev fram i innerstädernas snuskiga miljöer.

Idag, när vårt välstånd är större än någonsin – något vi har att tacka tidigare generationers uppfinnare och industrialister för, inte den politiska klassen – är det helt andra klassmarkörer som gäller. Idag, i tider av överflöd, tryggad försörjning och varma ombonade bostadsrättslägenheter på Södermalm, ägnar sig den upplysta klassen åt att tävla i självspäkning. Att äta kött är mord, att avstå från semester är klimatansvar – och att ta flyget istället för tåget är det yttersta beviset på att man är en medelålders vit man som struntar i både Jordens och barnens framtid. Bedriva jordbruk är också suspekt – att föda upp levande djur för att ÄTA dem är moraliskt förkastligt, dessutom petar de onda bönderna säkert i en massa GIFTER i maten, något som Naturskyddsföreningen larmar om ungefär varannan vecka.

Och ve den som lägger på sig några extra kilon – det vittnar om brist på kontroll och bristande hälsofokus.

Dagens mest livfulla politiska ideologi, propagerad framför allt i den nya vänstern som vi hittar framför allt i Miljöpartiet, är att självspäkelse är fint. Vi ska gå före och visa världen att vi minsann kan vara goda, klimatsmarta medborgare som genom att avstå från allt från regelbunden elförsörjning till en bilsemester med familjen, kan få världen att följa efter oss – helst tillbaka till en tid när naturen styrde över oss, istället för tvärtom, och då vart tionde barn dog före fem års ålder. Kalla vintrar, som dem på 1860-talet, innebar missväxt och svält – och uppemot en miljon svenska klimatflyktingar som tog båten över Atlanten.

Se det var minsann ett hållbart samhälle det! Och som människor avstod! Precis ett sådant samhälle vill firma Romson & Fridolin och uppemot 15 procent av den svenska väljarkåren tillbaka till.

För övrigt bör alla läsa Thomas Engströms fullkomligt lysande krönika i Fokus: Stoppa köpstoppet. Jag vågar mig på att citera inledningen:

Summan av samhällets moralism är konstant. Från gamla tiders svavelpredikande prästerskap till dagens nypuritanska domedagsvänster är den röda tråden rent självlysande: du skall icke njuta, du skall icke trivas, du skall icke belöna dig.

Word!

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Måste Slussen alltid förbli en betongöken?

Stans mest attraktiva läge för nya hus. Istället får vi en betongöken.

Ännu ett förslag till ombyggnad av Slussen har nu presenterats, ungefär ett år efter den senaste utskällda planen lades fram. Martin Schröder,  planarkitekt på stadsbyggnadskontoret, kallar modellen för Stockholmarnas förslag – detta eftersom arkitekterna nu ”lyssnat på kritiken”.

Resultatet? Ett Slussen nästan kliniskt fritt från nya byggnader som eventuellt kan störa någons utsikt. Där stenlagda terrasser ner mot Saltsjön ger plats för uteserveringar och lockar till folkvimmel, och där ett gigantiskt torg garanterar full frihet för iskalla nordanvindar.

Alla som någon gång befunnit på Södermalmstorg vet att det är ett av stans värsta blåshål, och att göra de öppna ytorna ännu större, frilägga mer av vattenspegeln mellan Slussen och Gamla Stan och ovanpå detta dra en åttafilig bilväg (var finns alla dessa bilar som behöver denna plats?) över alltihop kommer garanterat inte att skapa ett torg där folk samlas och trivs.

De ”mängder av utserveringar” som det talas om kommer alla att ligga i norrläge och vara iskalla och blåsiga förutom under enstaka högsommardagar. Till och med på de tillrättalagda bilderna som tagits fram för att illustrera förslaget ser det kallt och ogästvänligt ut.

Berlin Alexanderplatz 1973. Alla stadsarkitekters benchmark, verkar det som.

Av någon anledning verkar det alltid gå troll i stora stadsplaner, framför allt när det gäller gestaltning av offentliga platser. Slutresultatet blir oftast något som påminner om 70-talets Berlin Alexanderplatz. Stora öppna betongytor där stormvindarna får fritt spelrum. Och om det finns några byggnader kvar alls efter alla ”samråd” är det inte sällan gigantiska märkesbyggnader. Se bara på hur det blev på Sergels Torg – eller vid Globen City, dit nostalgiska DDR-medborgare kan vallfärda för en air av 70-talsbetong, hukandes i tornadovindarna som skapas i mellanrummet mellan de två tornen som ramar in entrén till Arenatorget. Det finns en anledning att det saknas uteserveringar på detta torg.

Slussen 1904.

Tittar man på bilder från hur Slussen såg ut för 100 år sedan, ser man att det fanns en ganska tät småhusbebyggelse ner mot vattnet på Mälarsidan, hus där det inrymdes hantverkslokaler, industrier, affärer och krogar. Miljöer som nog ganska många av oss skulle vilja se återupplivade.

Men istället för en angelägen förtätning av stadsrummet i denna skövlade del av Stockholms historiska centrum, som många av oss vill se, får vi mer betong och ännu mer ödslighet. För när stadsarkitekterna ska ta fram ett nytt Slussen, går det givetvis inte att tänka småskaligt. Om det ska finnas hus över huvud taget, måste de vara gigantiska, trekantiga och i glas. Och när sådana byggnader inte accepteras av allmänheten, tar fega politker och stadsplanerare till den enklaste lösningen – inga hus alls. Betongöken.

Ett fult, ödsligt Slussen ska alltså rivas – och ersättas med något ännu större och ogästvänligare. För nu har ju politikerna ”lyssnat” på opinionen och tagit bort allt som kan uppfattas som störande.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2

Andra bloggar om , , , ,

I den gröna elitens Stockholm är allt förbjudet

Yvonne Ruwaida: nej, nej, nej, nej.

Trafikverket vill ta dra tillbaka den lokala beslutanderätten i trafiksäkerhetsfrågor från kommunerna. Detta eftersom lokala förbud mot dubbdäck är ett hot mot trafiksäkerheten.

Ywonne Ruwaida, miljöpartistiskt oppositionsborgarråd i Stockholm, tror dock inte på slutsatsen i Trafikverkets färska undersökning som visar att risken för dödsolyckor minskar med 42 procent om man använder dubbdäck istället för odubbat. ”Jag litar inte på rapporter, jag tror på verkligheten” säger hon i en kommentar, och drar istället fram en norsk studie som visar på att ett förbud mot dubbdäck i Oslo inte alls påverkat olycksstatistiken.

Förutom den kanske inte helt oviktiga detaljen att klimatet kan skilja sig ganska rejält mellan Oslo och Stockholm på vintern – det är ofta mildare  – är förbudspolitik något som Miljöpartiet verkligen excellerar i, särskilt då det gäller att göra livet svårare och dyrare för invånarna.

Ruwaida vill inte bygga bostäder, inga bygga vägar, och förbjuda bilar äldre än tio år helt från att köra i huvudstaden – vilket innebär att Stockholm i än högre grad förvandlas till ett reservat för välbeställda. Låginkomsttagare som behöver ta bilen till jobbet eller skjutsa barnen till idrottsträning får helt enkelt hålla sig borta från de fina kvarteren inom tullarna. Och istället för att ta bilen till ett köpcentrum (som föresten också ska förbjudas) ska varorna fraktas nattetid med tunnelbanan.

När det gäller den egna tillvaron verkar det mesta dock vara tillåtet. Ruwaida tyckte så sent som i våras att det var fritt fram för henne att låta skattebetalarna stå för hennes privata telefonräkningar på 45.000 kr. (”Jag är väldigt mycket ute på sociala medier”.) Och några år tidigare lät hon glatt väljarna finansiera hennes dagliga taxiresor; 1999 åkte Ruwaida för 150.000, och kom därmed tvåa på listan över politikerna med störst resekostnader. Etta var Gudrun Schyman som brände en tusenlapp om dagen på taxifärder. (Att bränna pengar är sålunda inget nytt för FI-ledaren.

Dessutom plockade Ruwaida i början av 2000-talet ut 200.000 kr på Riksdagens betalkort, utan att redovisa några kvitton.

Allt detta har Ruwaida förstås ångrat, rättat till och ursäktat sig för i efterhand. Efter att ha blivit avslöjad kan tilläggas. Numera åker hon bara tunnelbana, sägs det..

Miljöpartiets oppositionsråd är ett utmärkt exempel på den nya gröna elit som vuxit fram i Stockholm på senare år och som snart lockar fler väljare än Socialdemokraterna. Som inte vill se några nya byggen som riskerar sänka värdet på den egna dyra bostadsrätten, och som kan unna sig lyxen att avstå från bil.

Som alltid när det gäller ideologier som vill detaljstyra människors liv för ett högre, ädlare syfte, gäller devisen gör som vi säger, inte som vi gör. Vi ska avstå från flygresor, men Maria Wetterstrand och hennes man måste förstås få flygpendla till Finland, eftersom de är mycket viktigare än oss andra.

Trafiken är ett gigantiskt problem i Stockholm, liksom trafiksäkerheten, och är bägge problem som kräver kraftfulla åtgärder. Att kunna lyssnakunskap borde ändå vara ett grundkrav för ett parti som snart har egen majoritet på Söder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: