Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: sommar

Sommar, sol och polarpanik

icecover_current

Den svarta kurvan representerar årets istäcke, som för närvarande täcker dryga 5,5 miljoner kvadratkilometer. Alltså en bra bit kvar till ett isfritt Arktis…

Precis som vanligt smälter stora delar av havsisen bort i Arktis nu under sommarhalvåret – ibland mer, ibland lite mindre. Och vad som är ”normalt” mycket is i Arktis är det garanterat ingen som vet eftersom mätningarna, som sker via satellit, bara pågått sedan 1979. Om det var mer eller mindre is på 50-talet, på 30-talet, i början av 1900-talet eller ännu längre tillbaka i tiden, är det ingen klimatforskare som vet, oavsett vad det står på hens visitkort.

I år verkar dock sommarisen ligga kvar över en betydligt större yta än på många år; se kurvan ovan från danska vädertjänsten DMI. Återhämtningen är särskilt anmärkningsvärd med tanke på fjolårets bottenrekord då en kraftig storm pressade ut stora delar av det arktiska istäcket genom Berings sund (där isen ställde till problem för sjöfarten långt in på försommaren).

Fast sådana små detaljer hindrar inte den ändlösa produktionen av larmrapporter om den arktiska isens snara frånfälle, med alla de katastrofer – verkliga eller uppdiktade – som kan tänkas följa i kölvattnet av de krympande isbergen. Nu senast är det hotet om en ”metanbomb” i de arktiska havsdjupen som körts i repris av såväl svenska som utländska medier de senaste dagarna. Hotet, som är långt ifrån nytt, bygger på att det finns gigantiska mängder frusen metangas under botten av den arktiska bassängen, metangas som riskerar att frigöras i takt med att istäcket smälter bort och solstrålningen värmer upp havsvattnet.

Och om det händer, kan följdskadorna bli gigantiska, motsvarande 60 triljoner dollar, eller 390 biljoner kronor (390.000 miljarder), vilket forskare nu påstår sig ha räknat ut. (Det är massor av pengar det där, och man får förstå att inte alla journalister klarar att skilja på en svensk och en amerikansk biljon.)

Problemet med denna typ av junk science forskning är att den sällan eller aldrig bygger på nya rön eller verkliga observationer. Istället recyclas gamla katastrofhot, ovanpå vilka nya datormodelleringar körs – och vips har man fått fram en ny fräsch larmrapport som världens nyhetsbyråer beredvilligt sprider utan att ställa frågor. För just i fallet med miljö och klimat gäller som vi vet inte den journalistiska principen att kolla källor och ifrågasätta fakta – istället vidarebefordras alla hot med närmast gammelreligiös underkastelse.

Om man bemödar sig med att googla lite, framkommer det dock snabbt att just hotet om metanbomben är kraftigt överdrivet, eller på gränsen till rena fantasier. En studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature för bara någon vecka sedan, avfärdade nämligen farhågorna om ett hotande metanläckage från Arktis som obefintligt; med nuvarande uppvärmningstakt dröjer det tusentals år innan metanutsläppen över huvud taget märks.

Dessutom grundar sig kostnaderna för skadeverkningarna till följd av detta icke-existerande metanbombshot på den mångfaldigt sågade Sternrapporten från 2006, en rapport (som inte heller den genomgått peer review). Bland annat räknar Stern endast med ett scenario för att beräkna kostnaderna som kommer som en följd av den globala uppvärmningen, nämligen den att världens BNP sjunker i en takt av fem procent, år efter år, som ett resultat av klimatrelaterade skador.

Att extrapolera sådana siffror baserade på världens samlade BNP under 10 eller 20 år och kalla det för forskning är ganska… djärvt. Några observationer som kan bekräfta beräkningarna finns förstås inte.

Men det är intressant att notera att larmet kommer precis nu, några veckor före  presentationen av IPCC:s femte rapport, vars sammanfattning för politiker (Summary for policymakers) ska läggas fram i Stockholm i september. Och precis som inför klimatmötet i Doha i december förra året, gäller det att skruva upp hysterin lite extra inför releasen. Inför Doha var det Världsbankens rapport 4 Degrees – Turn down the Heat som valsade runt i världens medier (även den byggd på gammal skåpmat, med lite nya datormodelleringar för extra skrämsel).

Intressant är också att studera vilka organisationer och individer som ligger bakom alla dessa katastoflarm. Man märker snart att det är en ganska liten grupp som påfallande ofta framträder i dessa sammanhang – däribland en känd svensk miljölobbyist, tillika regeringens rådgivare i klimatfrågor. Det handlar alltså om Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Center och tidigare ordförande för SEI, två organisationer som suger upp stora delar av de statliga pengar som satsas på forskning kring klimat och det fluffiga område som kallas ”hållbarhet”.

Världsbankens rapport sammanställdes till exempel av tyska Potsdaminstitutet för klimatforskning (PIK), där Johan Rockström även sitter som rådgivare. I samband med att rapporten presenterades kommenterades den flitigt – av Johan Rockström – i press och tv. Rapporten har även används som faktaunderlag i de rekommendationer som regeringens Framtidskommission (där Johan Rockström sitter med) lade fram i våras.

När det gäller metanbomben i Arktis verkar Rockström inte varit direkt inblandad – men lite research ger ändå vid handen att rapportens huvudförfattare, miljöprofessorn Gail Whiteman, är nära knuten till organisationen World Business Council for Sustainable development (WBCSD) som i fjol presenterade ett samarbete med just Rockströms Stockholm Resilience Centre. Whiteman och Rockström skrev också nyligen en gemensam debattartikel i The Guardian om samarbetet.

All your base are belong to Johan Rockström…

Samtidigt, i den riktiga världen, svischade en asteroid av en fotbollsplans storlek precis förbi Jorden på mycket nära håll. Den upptäcktes inte förrän i sista stund, sannolikt för att amerikanska NASA numera lagt ner det mesta av sin rymdverksamhet, för att istället koncentrera sig på hotet från koldioxiden.

Hade asteroiden träffat oss, hade 390.000 miljarder förmodligen framstått som en struntsumma i sammanhanget.

Intressant?

Läs mer hos Norah4you, Vetenskapsbloggen

Andra bloggar om , , ,

Ett jädrans gnäll på lite värme

Värmebölja i Europa och östra USA, men betydligt svalare än normalt t ex i Kalifornien, Mexiko och Afrika. (Bild från NASAs Earth Observatory.)

Vi svenskar bor i ett av världens tryggaste länder. Inga jordbävningar, knappast några orkaner, inga tsunamis, farliga djur eller smittsamma djungelsjukdomar. Vår medellivslängd är bland de högsta i världen. Det kan regna och åska ibland när det varit varmt ett tag – varvid vi drabbas av så kallat extremväder och folk skickar in bilder på katastrofen i fråga till tidningarna.

Vi verkar alltså ha en oemotståndligt behov av att utmåla vädret som en livsfara – särskilt när det är varmt ute. Nu, efter en drygt två veckor lång värmebölja, avslutad med ett rejält åskväder, kommer larmjournalistiken som ett brev på posten. Värmen är inte normal, och måste alltså bero på klimatförändringar. På Aktuellt i förra veckan såg jag ett sällsynt idiotiskt inslag om gamla och sjuka som led i värmen, och var tvungna att tillbringa stora delar av dygnet på balkongen. Någon idiotstatistik rapades upp om att dödligheten ökade upp till 90 procent bland utsatta grupper – däribland psykiskt sjuka som kanske inte själva förstår när det är varmt. Och om gamla och handikappade sitter och blir uttorkade hemma kan det bli ett problem. Vad Aktuellt däremot glömde att berätta var att undersökningen i vanlig ordning bygger på datorsimulationer. Slutsats: “dödligheten är lägst vid normal temperatur och ökar sedan vid kall och varm väderlek.” Eh, jaha. Är det inte en självklarhet?

Folkhälsoministern bjöds in till studion och såg bekymrad ut. Detta är risker som samhället måste bli bättre på att möta, eftersom det kommer att bli varmare och varmare framöver, i längre perioder, förklarade hon.

Vi hade en värmebölja 2003, och före dess var det varmt ett par veckor på sommaren 1994. Men tre veckors fint väder vart sjunde år beror alltså på klimatförändringarna. De som vi har skuld till – för att vi tar bilen till stormarknaden istället för att sitta i en jordkula och käka rötter på vintern.

Att Världmeteoroligiska organisationen (WMO) inte kunnat hitta nåt samband mellan extremt väder och mänskliga utsläpp av växthusgaser är därvidlag av underordnad betydelse. Enligt kändismeteorologer så är minsann värmt väder ett bevis på att klimatförändringarna redan är här. Att samtliga Sveriges temperaturrekord sattes på 30- och 40-talet är också ointressant. Eller det faktum att stora delar av världen – däribland Afrika och västra USA – just nu har temperaturer långt under det normala.

Det vi ser just nu är alltså väder, och det är lika dumt att börja larma om katastrof efter ett par sköna varma sommarveckor, som att skrika om att istiden kommer efter två månader med minusgrader som vi hade i vintras.

Nä, nu ska jag bege mig ner till stranden och njuta av mina sista semesterveckor. Det är 14 grader i vattnet här i Simrishamn, så jag lär i alla fall inte dö av värmeslag…

Intressant?

Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen (1, 2), SvD (1, 2), DN, VLT

Andra bloggare om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: