Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Steve Jobs (sida 1 av 2)

Fadern, sonen och den heliga Iphonen

The International church of S:t Jobs, den som vi i dagligt tal kallar för Apple, håller direktsänd predikan från sitt högsäte i San Fransico, Kalifornien. Miljoner troende världen runt samlas i skenet från sina Macbookar och Ipaddar i spänd förväntan. Ska en ny Iphone förkunnas av översteprästen Tim Cook, den andlige ledarens efterträdare på Jorden? Tecken har synts i form av en suddig 12:a, något som fått Apple-troende världen runt att våga hoppas att en ny Iphone ska förkunnas oss just den 12 september, efter den stora besvikelsen i fjol då allt som församlingen fick var ett extra S.

Snart får vi se. Världen står redo att höra evangeliet. Till och med de stora tidningarna liverapporterar från ceremonin. Och så säger folk att svenskar inte är religiösa.

Uppdatering: Det blev en Iphone 5, med större 4-tumsskärm och en upplösning på 1136×640 pixlar.

Halleluja.

Intressant?

IDG, SvD 1, 2, 3, DN

Andra bloggar om , , ,

Efter Steve Jobs – hur länge håller Apple ställningarna?

Steve Jobs, årgång 1984, med världens mest revolutionerande dator - Apple Macintosh.

Tidningar och Internet fylls av kondoleanser efter beskedet om Steve Jobs bortgång (bäst av alla är Wired.com som just nu gjorts om till enda stor kondoleanssida för sörjande Apple-fans). När Apples grundare och stora innovatör avgick som vd för sex veckor sedan visste förstås alla att han inte hade länge kvar att leva – cancern i bukspottskörteln som han levt med sedan 2004 var på väg att vinna kriget.

Vill man vara lite konspiratorisk kan man givetvis hävda att timingen för Jobs död var sällsynt väl valt – dagen efter det att den nya ledningen på Apple premiärvisat nya mobiltelefonen Iphone 4S och det uppgraderade operativsystemet IOS5. Men oavsett vilket, var allt det där som Tim Cook och hans kolleger presenterade i tisdags ett resultat av Steve Jobs visioner. Och även om ingen säger det rakt ut är såväl ägare, investerare som hela den gigantiska kult som byggts upp kring Apple och dess store ledare förmodligen vettskrämda av vad som ska hända härnäst.

För vem – om någon – skulle någonsin kunna axla Steve Jobs mantel? Att döma av lanseringen av Iphone 4S i tisdags, verkar består Apple efter Steve Jobs bestå av ett oändligt antal casualklädda medelålders män som gör sitt bästa för att fylla ut vacuumet efter Ledaren, men det blir plågsamt tydligt att det är Steve Jobs drömmar som de levererar. Vi får anta att den döde Apple-ikonen lämnat efter sig ett stort arkiv av idéer för framtiden, eller återvänder via hologram vart tionde år i bästa Hari Seldon-stil för att styra utvecklingen rätt.

För det var Jobs som revolutionerade persondatorn, och gjorde den till en pryl som alla kunde använda – inte bara 1984 utan ytterligare en gång när han återvände till det då konkursmässiga Apple, som efter tio år med inkompetenta chefer och räknenissar vid rodret i det närmaste raderat ut Macintosh från datormarknaden.

Under sin frånvaro från Apple passade Jobs på starta ett nytt datorföretag – NeXT – vars operativsystem några år senare skulle bli grunden för det vi idag kallar Mac OSX och IOS och driver hela det stora Apple-universum. Jobs hann också med att bygga upp animeringsstudion Pixar som förändrade den tecknade (eller animerade) filmen i grunden.

Jobs har dessutom revolutionerat musikbranschen, dödat CD-skivan och fått världens stora mobiltelefontillverkare på knä med Iphone och Ipad. Med de senaste modellerna av dessa smartphones och surfplattor har Jobs dessutom satt igång en revolution i datorspelsbranschen. De stora jättarna Sony, Microsoft och Nintendo har gigantiska problem med att få människor att motivera köp av spel för 600 kr, när de kan få lika bra underhållning på sin Iphone för några tior.

Han har uppfunnit produkter som vi just då inte förstod att vi behövde, men som idag utgör centrala och omistliga delar av våra liv. Men framför allt har Jobs haft visionerna om hur de stora strukturella förändringarna i kölvattnet av ett växande Internet och digitaliseringen av i princip all kultur och underhållning skulle omsättas i praktiken. Skiftet från CD-skivor till nedladdningsbar musik hade visserligen börjat redan före Ipoden gjorde entré, men utan den kompletta infrastruktur som Jobs visualiserade – egen distribution via en integrerad butik, Itunes Store – hade revolutionen garanterat tagit mycket längre tid.

Sorgen och saknaden efter Steve Jobs är därför stor – och befogad. Man kan tycka vad man vill om Apple och dess närmast paranoida förhållande till läckor, och företagets ambitionen att fungera som en slags filter för ”god smak” när det gäller vad vi ska få se, läsa, lyssna på eller spela.

Men om någon person varit värd sin personkult, så är det Steve Jobs.

Tack för allt, Steve.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, Aftonbladet 1, 2, 3, 4, MacWorld, Expressen 1, 2, 3, 4, 5
Andra bloggare om , , ,

Den enes bröd

Steve Jobs.

Världens mest framgångsrika innovatör, Steve Jobs, meddelar att han lämnar vd-posten på Apple Inc. – uppenbarligen alltför sjuk för att hålla i rodret för världens framgångsrikaste teknikföretag (han stannar dock som styrelseordförande).

Vad förlusten av visionären och innovatören Steve Jobs, som revolutionerat persondator- och medievärlden inte bara en utan två gånger – först i början av 80-talet med Macintosh, och därefter på 2000-talet med succéer som Ipod, Itunes, Ipad och Iphone – går knappast att överblicka. Förra gången Steve Jobs lämnade företaget och räknenissarna tog över, stannade utvecklingen av och tog det knappt tio år innan företaget var konkursmässigt.

Apples börskurs...

Frågan är väl vad som händer den här gången. Den som tar över rodret efter Steve Jobs heter Tim Cook, och sägs vara en fena på logistik – och en av anledningarna till att Apple lyckats säkra tillgång till billiga komponenter i stora upplagor till sina produkter. Och det är förmodligen chefsdesignern Jonathan Ive som vi har att tacka för att Iphone och Ipad ser ut och fungerar som de gör.

Men utan risktagaren och visionären Steve Jobs i ledningen löper Apple stor risk att hamna i en förvatlningsfas, där fokus hamnar på att försvara marknadsandelar för bolagets befintliga produkter snarare än att utveckla nya.

...och Samsungs.

Framgångarna för Apple och Steve Jobs har förstås varit exempellösa under hela 2000-talet och konkurrenterna ligger åratal efter – företaget kan sola sig i ljuset av sina gamla segrar i ett par år.

Men på längre sikt är det osannolikt att Apple kommer att kunna behålla den dominerande ställning som företaget haft de senaste 10 åren. Det är i alla fall så man ska se aktiemarknadens reaktion på Steve Jobs avgång. Apples aktie rasade i efterhandeln i natt, medan främsta konkurrenten Samsung steg lika dramatiskt. Tydligare och mer frankt än så kan väl förtroendet för Den store ledarens efterträdare knappast uttryckas.

Vad är det man brukar säga – den enes bröd..?

Intressant?

SvD 1, 2, DN 1, 2, 3, Expressen, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

Möt Steve Jobs, Sveriges nya tidningskung

Mitt i den närmast religiösa hänförelsen runt Apples surfplatta, och de uppskruvade förväntningarna på hur Ipad ska få folk att börja betala för nyheter igen, kan det vara på sin plats att påminna om riskerna med lämna över makten över våra publikationer till Steve Jobs. Och nu bortser jag från det faktum att Apple-chefen inte hymlar med sin vision för Ipad, Iphone och App Store – det vill säga fullständig kontroll över utbud, distribution, betalningar och kunddata. Med allt fler tidningsföretag som hoppar på Ipad-religionen, håller Jobs på att bli världens största mediemogul.

Eftersom alla ”appar” – oavsett det gäller nyttoprogram, spel eller digitala tidningar – måste underkastas de rigorösa reglerna som styr innehållet för vad som godkänns i App Store, Apples marknadsplats för att sälja applikationer och innehåll – borde Expressen, DN och Aftonbladet, liksom alla de andra svenska tidningar och tidskrifter som ligger i startgroparna för att släppa läsplattetidningar,  lägga till ytterligare en ansvarig utgivare i redaktionsrutorna: Steve Jobs. För det är så det kommer att fungera – vi får ett moraliskt/juridiskt filter mellan vad vi vill publicera och det Apple anser tillåtet.

Faktum är att Steve redan agerat ansvarig utgivare – eller censor kanske är ett bättre ord – ett flertal gånger, även mot de riktiga tungviktarna i mediebranshen. Tyska Bild Zeitung fick sin Iphone-app censurerad, eftersom den innehöll bilder på nakna kvinnor. – tidningen tvingades klä på sina nakenmodeller bikiniöverdel för att appen skulle godkännas. Och det blev inte mindre kontroversiellt när Apple krävde att tidningen dessutom skulle censurera PDF-upplagan av tidningen som fanns länkad inuti applikationen.

“Idag censurerar [Apple] bröstvårtor, i morgon redaktionellt innehåll”, spådde chefen för Bild Digital.

Bild.de:s app – med påklädd nakenmodell.

Just sex, nakenhet och porr är något som puritanen Steve Jobs är fast besluten om att hålla utanför Apples universum. Reglerna som gäller för appskapare är närmast viktorianskt tydliga på denna punkt: inga appar som kan uppfattas som ”upphetsande” tillåts, inte heller sådana som kränker människor, inklusive offentliga personer.

I februari i år drog Apple igång en stor utrensningsaktion i sin jakt på obscent material. Det som startade allt var att en app, Wobble, plötsligt blivit en stor succé och hamnade i listan över bästsäljarna. Applikationen var enkel – den kunde animera en bild på ett sådant sätt att kvinors bröst började guppa. Resultatet av denna snusk-inkvisition blev att 5.000 appar med olika grad av sexuell laddning raderades från App Store. Applikationer där kvinnor var iklädda baddräkt, eller visade en bit hud, togs bort. Till och med en Workout-app, där den kvinnliga tränaren var klädd i gymtrikåer, stämplades som osedlig och försvann i den stora städningen.

Man kan förstås hävda att det inte direkt är en stor demokratifråga att kunna ladda ner appar med lättklädda kvinnor, och Apple är enligt sina användaravtal i sin fulla rätt att bestämma vad som distribueras via App Store. Problemet är ju bara att det inte finns någon annan stans att gå. Apple är genom sitt monopol på marknaden för digital distribution – vi som har Ipad eller Iphone tillåts enbart laddda ner från App Store – i en position att förbjuda svenska läsare att ta del av innehåll som en svensk tidnings ansvarige utgivare godkänt.

Både i Expressen och Aftonbladet förekommer det då och då nakenbilder. Inte så ofta som förr, eftersom svensk press allmänt rört sig åt det puritanska hållet, men ibland händer det trots allt. Det kan vara en bröstvårta som hoppar ur en tajt kreation på MTV-galan, eller en bild på Lindsay Lohan utan trosor i en taxi. Sådana bilder skulle förmodligen räcka för att censorerna granskarna hos Apple skulle stoppa en nöjesapp som Expressens Extra eller Aftonbladets Klick!

Madonna with the bortretuscherade boobies.

Detta har dessutom redan inträffat, ett flertal gånger. Brittiska modemagasinet Dazed & Confused hade ett omslag med Madonna där hennes ena bröstvårta tittade fram. Det gillade inte Apple, så för att få publicera detta nummer av tidningen på Ipad tvingades redaktionen ta fram en ny retuscherad variant där det osedliga i bilden photoshoppats bort. Internt kallas den för Irak-upplagan.

Men det är inte bara snusk som ogillas av Steve Jobs. I vintras rensades den Pulitzer-vinnande satirtecknaren Mark Fiores serie-app bort, eftersom den drev med president Barack Obama. Även serier som skämtat med Tiger Woods har censurerats, med hänvisning till Apples förbud mot driva med offentliga personer. Och ve den publikation som publicerar läckta bilder på nya produkter eller vågar spekulera i Steve Jobs hälsotillstånd. Dessa kan förmodligen glömma att möta sina läsare i App Store.

Så mitt i yran över Ipad, drömmaskinen som ska rädda tidningarnas ekonomi, återupprätta kvalitetsjournalistiken och visa vägen mot framtiden – vad händer den dagen vi publicerar något riktigt kontroversiellt?

Ett aktuellt exempel är de Wikileaks-avslöjanden som Aftonbladet skrivit om den senaste veckan. Låt oss anta, hypotetiskt, att dessa återfunnits i en Aftonbladet-app. Låt oss också spekulera i att USA:s Department of Homeland Security får sin vilja igenom att terrorstämpla Julian Assange och hans organisation. Då hade – förmodligen –  en av de första åtgärderna från myndighetens sida varit att skicka ett cease and desist-brev med krav på att alla uppgifter och dokument skulle raderas såväl från App Store som kundernas Ipadar (Apple har möjlighet att göra detta lika enkelt som att installera program). Och Apple, som lyder under amerikansk lag, hade inte haft något annat val än att lyda order.

Den lite småtrista slutsatsen som kan dras av allt detta är att vi är körda. Vi sätter oss i knät på ett privat dator- och medieföretag,  styrt av en dokumenterat nyckfull kejsare. Och till på köpet kan USA:s myndigheter enklare och effektivare än någonsin styra vad vi får skriva.

Papperstidningen må vara uråldrig och ohipp, men den har sina uppenbara fördelar ibland. Det är till exempel svårare att radera en upplaga på 300.000 tidningar som redan tryckts.

Visst är det en revolution vi  ser i tidningsvärlden. Eller kanske borde vi kalla det för statskupp?

(Just nu arbetar Apple förresten på ett Iphone-filter som ska hindra ungdomar från att skicka snusk-SMS till varandra.)

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

DN 1, 2, Journalisten, Medievärlden, Sydsvenskan

Uppdatering 7/12: Resumé rapporterar att även danska Ekstra-Bladet nu fått känna på Steve Jobs snuskfillter.

Apple, Facebook och drömmen om att äga Internet

Steve Jobs på en reklamaffisch från den gamla goda tiden.

Före Internets genombrott på 90-talet var det vanligt med så kallade Walled Gardens, uppringda onlinetjänster där mycket av det som nu hittas öppet och gratis på Internet fanns tillgängligt mot betalning. De största tjänsterna var CompuServe och America On-Line (AOL), och kostnaderna för att vara uppkopplad var närmast astronomiska – men gav fett med klirr i kassan för bolagen, som var dåtidens stora vinnare på telekommarknaden. Dessutom hade tjänsterna ett fungerande system för mikrobetalningar, något som vi fortfarande kämpar med att få till på det öppna Internet.

Trots att bägge dessa tjänster sedan mer än ett decennium sidsteppats av Internet, har drömmen om att hägna in och kontrollera vad nätanvändarna gör aldrig lämnat styrelserummen hos Internetbolagen.

Apple har kommit längst. Genom smarta produkter som Ipad och Iphone , där hårdvara och mjukvara är tätt integrerade – har bolaget helt tagit kontroll över såväl betal- som distributionskedjan. Det enda sättet att installera program om man inte vill cracka sn padda eller Iphone (och därmed förlora rätten till garanti) är att hämta programmet från den enda tillåtna kanalen – App Store. Vad som läggs upp där bestämmer Apple – som alltså fungerar som ett slags moraliskt filter för vad användarna kan använda sina telefoner till. Eller en ansvarig utgivare, eftersom Apple också beslutar vilka tidningar som tillåts distribueras till våra smartphones och paddor.

Och ännu så länge ställer inte världens förlusttyngda mediehus några besvärande frågor om detta filter – längtan att tillbaka till 90-talet då en tidning var en tidning och prenumerantkretsen betalade och höll käft är överordnat allt. I denna Walled Garden av 2010 års upplaga är det helt naturligt att Rupert Murdoch och Steve Jobs tillsammans ger ut en dagstidning som endast kommer att publiceras i Ipad, The Daily. Eller att nyheten om en Ipad-app konkurrerar ut Nordkoreas granatattack på förstasidan i en av Sveriges största tidningar.

Som jag skrivit tidigare här i bloggen, är jag säker på att detta blir ytterligare en dyr återvändsgränd för tidningarna. Journalistik och nyheter ingår sedan länge i ett större socialt sammanhang på nätet, där det är lika viktigt att kunna dela, tycka, blogga och reagera på det man läser som nyheten i sig. Redan idag är Facebook den näst största trafikmotorn till nyhetssajterna, efter Google.

Därför är inlåsta appar utan kontakt med kontakt dömda att misslyckas. Det finns inget sätt att vrida klockan tillbaka.

En annan Internetgigant som blir allt mer av Walled Garden är – Facebook. Det kan vid en första anblick tyckas underligt, men precis som Tim Berners-Lee säger, uppvisar Facebook de flesta egenskaper man förknippar med inhägnade onlinetjänster. Visst är tjänsten gratis, men allt innehåll som användarna läggs upp är inlåst, ägs av Facebook, och kan inte utan stora svårigheter raderas eller exporteras till andra tjänster. Företag uppmuntras att skapa ”sidor” på Facebook där de kan kommunicera med sina kunder  – innanför Facebooks väggar förstås.

Facebook har idag skaffat sig ett defacto-monopol på stora delar av Internets sociala infrastruktur; statusuppdateringar, chatt, vänlistor, fotoalbum, och i takt med att konkurrenterna lägger benen i vädret (minns communitydöden i fjol) finns snart inga alternativ. Med lanseringen av nya verktyg – som inbyggd Facebook-mejl och geolocation-tjänster – minskar användarnas behov ytterligare för att använda andra Internettjänster. Samtidigt som Facebook får tillgång till uppgifter om var vi är, vad vi gör och vad vi skriver. Jag tror inte för ett ögonblick att Mark Zuckerberg sitter och spionerar på sina användare, men Facebook är alldeles för smarta för att inte använda denna nya information i kommersiellt syfte. Tim Berners-Lee skriver:

“…the more you enter, the more you become locked in. Your social-networking site becomes a central platform–a closed silo of content, and one that does not give you full control over your information in it. The more this kind of architecture gains widespread use, the more the Web becomes fragmented, and the less we enjoy a single, universal information space.”

Christian Hernandez Gallardo

I veckan som gick var Christian Hernandez Gallardo, nybliven chef för Facebooks internationella affärsutveckling, på besök i Stockholm och höll föredrag på Internetkonferensen SIME 10. Gallardos huvudfokus låg på att berätta hur företag kunde nå bättre resultat på Facebook jämfört med traditionell annonsering. Enligt Gallardo har så kallade ”organic ads” (t ex statusuppdateringar om att en någon gillat en sida) upp till sju gånger högre effekt än traditionell reklam.

Med sin gigantiska användardatabas har Facebook stenkoll på vad som fungerar. Varje dag loggar 250 miljoner in på det sociala nätverket (av dessa är 6-7 miljoner skandinaver). Paradexemplet som Gallardo drog var Nike Football, vars Facebook-kampanj under Fotbolls-VM fick 2,5 miljarder annonsvisningar och tre miljoner gillade skotillverkarens sida. Facebook seglar alltså upp som ett hot även mot traditionell display-annonsering, det som står för huvuddelen av tidningssajternas intäkter.

Det paradoxala är att vi som arbetar på de stora tidningarna aktivt jobbar för att rekrytera ännu fler Facebook-användare – eller i alla fall underlätta för dem som redan är det att slippa lämna Facebook. Vi lägger upp sidor, publicerar nyheter och kampanjer och tävlar med ”konkurrenterna” om att få flest gillningar. Och sakta men säkert styr vi debatter och diskussioner iväg från våra egna sajter till den verkliga konkurrenten: Facebook.

Och allt detta ligger i planen.  Vid ett föredrag nyligen vid Wharton College (ett av det fåtal framträdanden som man får upp när man googlar på honom) uttryckte Gallardo det så här:

“Det är vi som påverkar och driver konversationerna. Det är vi som avgör vilket innehåll som blir relevant eller oviktigt. Jag menar att startsidan är olika för oss alla. Vi har alla tvingats läsa [ traditionella mediers ] förstasidor eftersom nyhetsredaktören gjort bedömning att en speciell rubrik säljer fler tidningar. Jag kan garantera att min förstasida och din förstasida ser helt annorlunda ut. Så den förstasida vi menar att du kan skapa är en förstasida som görs av dina vänner.

De nyheter vi kommer att ta del av kommer alltså att i allt högre utsträckning att baseras på vår smak, våra övertygelser, våra intressen – och vilka vänner och bekanta som vi har förtroende för.

Jag tror nog inte att tidningarnas nyhetsdeskar blir överflödiga inom överskådlig tid. Men när det gäller våra framtida läsare, unga som har hela sitt sociala nätverk på Facebook och sällan eller aldrig kommer att köpa en tidning – kommer vi att kunna nå dem utanför Facebooks digitala murar? Och kommer de verkligen att köpa en PDF-tidning för att läsa i sin Ipad, när det mesta som står i den finns öppet och gratis på webben?

Det ska bli intressant att se om Walled Garden-trenden bara är tillfällig, eller om vi verkligen börjar se slutet på det experiment som var det öppna, fria Internet.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Möjligen relaterat i pressen: Expressen, PC för alla, Computer Sweden, DN, SvD, Idg.se

Uppdatering 30/11: Debatten om Applecensuren ser ut att ha vaknat.

Äntligen! Apple stäms för iPhone 3G-fiaskot

I somras släppte Apple sitt nya mobila operativsystem iOS 4. Resultatet: miljontals ägare av ”gamla” iPhone 3G – däribland jag – fann sig stå med nära nog oanvändbara telefoner. ”Uppgraderingen”  som pushades ut via iTunes gjorde 3G-modellen slö som sirap och att köra minneskrävande applikationer och spel på telefonen blev i princip omöjligt. Även basala telefonfunktioner som att ringa och skicka SMS blev ohanterligt långsamma.

Vissa förståsigpåare och Apple-fanboys ryckte naturligtvis ut till Steve Jobs försvar och hånade dumma iPhone 3G-användare som installerat uppdateringen – det borde ju alla förstå att denna bara var för de nya telefonerna. Och det kanske vi borde förstått – eller också kanske Apple borde låtit bli att installera iOS 4 i de gamla lurarna. För vi är ju trots allt rätt många som lärt oss att om det finns en rekommenderad uppdatering så installerar man den.

Hur som helst, problemet är att när man väl uppgraderat och insett att man nu äger en extremt dyr dörrstopp – dessutom ofta med löpande abonnemang – kan man inte på något enkelt sätt rulla tillbaka uppgraderingen och gå tillbaka till det gamla fungerande operativsystemet. I alla fall inte utan att ”jailbreaka” telefonen – och då gäller inte Apples garantier längre.

Därför är det ett bra besked att Apple äntligen dras inför rätta för sitt iOS 4-fiasko. En domstol i Kalifornien tar nu upp ett fall, där klaganden Biana Wofford stämmer Apple för att medvetet förstört prestandan hos iPhone 3G, för att på så sätt promota försäljningen av nya iPhone 4. Wofford hoppas att hennes fall ska kunna utvecklas till en grupptalan gentemot Apple, vilket inte alls är omöjligt med tanke på det stora antalet drabbade.

Det är faktiskt på tiden – frågan är varför det dröjt så länge innan någon reagerat. Möjligtvis beror det på Steve Jobs superstjärnestatus att Apple lyckats komma undan med iOS4-affären längre än något annat företag kunnat drömma om. Miljontals privatpersoner och företagsanvändare har fått sina fullt fungerande telefoner förstörda av Apples slappa kvalitetskontroll (att det är ett medvetet sabotage tror jag inte på). Dessa användare kan inte gå tillbaka till sitt gamla fungerande operativsystem, och det enda rådet Apple har är – köp en ny telefon.

Det skulle vara intressant att se hur dyrt det skulle bli för en biltillverkare som ”uppgraderade” sin programvara på samma sätt. Tänk att få tillbaka sin 2008 års BMW från service och märka att topphastigheten inte längre är 220 km utan bara 110. Och att det tog 25 sekunder att klara 0-100?

På något sätt tror jag inte verkstaden kommit undan med beskedet ”köp en ny BMW”.

I Apples fall kommer stämningen förmodligen bara att köra fast i ett juridiskt svart hål, men resultatet kanske kan bli att företaget tvingas ta fram stöd för att enkelt – och med bibehållen garanti – kunna avinstallera iOS 4 från iPhone.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Tänk om Ipad blir döden för tidningshusen?

Sedan i vintras har det rått något som närmast kan beskrivas som eufori i de krisande printmedierna. Efter åratal med stadigt dalande upplagor och den unga bortskämda generation som vägrar betala för att få döda träd i brevlådan, kom äntligen frälsningen.  Översteprästen Steve Jobs förkunnade att en läsplatta hade utveckats – en produkt som givet Apples track record naturligtvis skulle kommas att säljas i mångmiljonupplaga. Och så här långt har det onekligen gått bra, även om paddan ännu inte släppts i Sverige.

Brittiska Telegraph på Ipad. Noll interaktivitet.

Men det sker i november kommer det äntligen att vara slut på 15 års ökenvandring genom Internet, med sin gratiskultur, fildelning och allmänt jobbiga människor som lägger sig i alla viktiga saker som vi journalister skriver om. Nu kan tidningsutgivarna lugnt gå tillbaka till tiden före 1995, då en tidning var en tidning, och alla fortfarande betalade för att få läsa rewrajtade TT-nyheter eller produktbilder från exklusiva köksföretag i svindyra inredningstidningar.

Jag är förstås ironisk. Problemet är att beslutsfattarna i de stora mediekoncernerna faktiskt verkar tänka i dessa banor. Det är just därför det riskerar att gå åt helvete för alla dessa gamla papperskramare och branschorganisationer som på fullt allvar tror att det automatiskt kommer att skapas en stor och lukrativ marknad för “E-papper” bara för att det släpps en bärbar pekdator som det går att läsa nyheter på.

Wired – tidskriften för den uppkopplade generationen. Ipad-versionen är dock totalt nedkopplad.

Alla mediehus har idag iPad-projekt i olika utvecklingsstadier – Bonniers har redan lanserat en produkt, Mama+ (som kostar lika mycket som tidningen att köpa via App Store) och fler är på gång. Jag har inte kunnat motivera ett köp av just denna app, men av de beskrivningar av den som gavs under Internetdagarna nyligen, är den snarlik i princip alla andra magasins-appar som man ser i Apples onlinebutik. Alltså som tidningar. Och som ser nästan exakt ut som sina pappersförlagor. Bildkvaliteten är givetvis suverän – ett  exempel är National Geographic – och text och rubriker kan sättas med de typsnitt som redigeraren väljer, vilket gör att tidningsdesignen får en framträdande roll igen.

”Utvecklingen” av dessa tidningsappar leds, läser jag med viss oro, av Adobe, som tagit fram en plattform för att enkelt kunna skapa iPad-upplagor av fysiska magasin, något som spar både tid och pengar i produktionsledet.

Och det är alltså här som det riskerar att gå riktigt fel. Förutom det uppenbart tveksamma draget att låta Adobe ansvara för produktutvecklingen (jämförbart med att låta Grekland styra Europeiska Centralbanken) är det exempel samma feltänk som de stora tidningarna gjorde i mitten av 90-talet. Då försökte teknikbolagen också sälja på oss plattformar för att underlätta ”flerkanalspublicering”. Papperet och webben var ju ändå bara olika kanaler för att prångla ut samma budskap. Trodde de.

Idag har de flesta av oss insett att publicering på Internet är helt väsensskild från tryckta tidningar och TV-kanaler. De bägge senare är främst envägskanaler med liten eller obefintlig interaktivitet, medan webben allt mer går mot att vara en plattform för gemensamma upplevelser, samtal och kollaboration. Man kan till och med säga att publicering av en artikel på nätet bara är början på en dialog. (Att få journalister tar själva tar del i den påföljande diskussionen är ju en helt annan sak.)

Flipboard – nyhetsvärdering från det personliga nätverket, istället för en tidningsredaktör.

Det har vuxit upp en hel generation sedan Internet fick sitt genombrott för 15 år sedan, och vi är många fler som vant oss vid webben som det primära  mediet för att ta till oss ny information. Och givetvis – att kunna dela, kommentera, facebooka, skratta tillsammans åt, mikroblogga eller Hitlerhåna det vi läser och ser.

Men när man bläddrar genom medieutbudet på iPad, ser man obefintliga exempel på sådana appar. Tidningarnas R&D-avdelningar verkar på fullt allvar tro att de miljoner svenskar som idag finns på Facebook och läser Aftonbladet, SvD, DN och Expressen på nätet, gladeligen skulle betala för att få gå tillbaka till ett 20 år gammalt sätt att läsa nyheter – i en statisk, stängd miljö, utan kontakt med resten av webbuniversum. För när man väl kör en applikation så sitter man fast i den. Läser man New York Times eller The Telegraph eller en artikel i Wired på sin Ipad, finns det inget enkelt sätt att samtidigt hålla koll på sitt Twitter- eller Facebook-flöde utan att stänga nyhetsappen.

Att göra flera saker samtidigt, som de flesta under 35 idag gör utan egentligen reflektera så mycket över det, är en omöjlighet i de tidningsappar som jag testat (New York Times, National Geographic, Wired, Newsweek, The Telegraph). Inte ens Mashable erbjuder något mer interaktivt än en ganska lam kommenteringsfunktion.

Pulse – rena drömmen för att hålla koll på nyhetsflödet i Ipaden. Sannolkt rena mardrömmen för annonssäljarna, förstås.

Jag tror tyvärr att tidningarna kan vara inne i ännu en återvändsgränd, som denna gång kan slå ännu hårdare mot lönsamheten än vad webben gjorde – eftersom alla i sin iver att sälja prenumerationer går på i samma spår. Det verkar inte finnas någon plan B för vad händer med trafiken och intäkterna om läsarna vägrar betala. Vad händer när de börjar använda nya verktyg som Pulse, där de kan enkelt kan hålla koll på en uppsjö av nyhetskällor på en och samma gång? Eller om de vänder på begreppet nyheter – och börjar utgå från vad det egna nätverket på Twitter eller Facebook anser vara de viktigaste frågorna för tillfället, som med appar som Flipboard? Vad händer i en värld där nyhetsförmedlare inte längre äger distributionskanalerna.

Det är sådana frågor som tidningarna kanske borde ägna sig åt, istället för att prångla ut överprisstta PDF-filer på App Store och kalla det för utveckling. Just nu är det betydligt obetydligt dyrare att köpa Angry Birds HD än ett nummer av Wired.

Själv behöver jag inte fundera vad jag skulle lägga pengarna på.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

En Apple-fanboys bekännelser

Knappt är Steve Jobs klar med sitt keynote speech, förrän världens alla Apple-fanboys lagt beställningar på nya MacBook Air. Som nu är ännu smalare – lika tunn som Steve Jobs påstår vissa – än tidigare, och bäst kan beskrivas som en iPad med tangentbord. Devoterna hemma vid sina (nu uråldriga) MacBook Pro bambusar, livetwittrar och analyserar detta sällsynta tillfälle då den Store Ledaren visar sig och förmedlar sin senaste uppenbarelse direkt från Cupertino-bunkern till undersåtarna i Mackyrkan.

Trots att jag själv älskar det mesta som Apple gör (jag åkte ju skämmigt nog till New York och köpte en iPad i somras) så är det tydligt att kulten kring Apple och Steve Jobs börjar anta bisarra proportioner. Hans tal granskas och analyseras numera med samma noggrannhet med vilken forna tiders kremlologer bedömde tonfall och ordval i Sovjetledarnas tal – för att på så sätt gissa sig till kommande förändringar i ledargarnityret. Och visst ser han lite tunn ut, Steve. Är cancern tillbaka? Hans attack på konkurrenterna – indikerar det en störning i Kraften? Marknaden blir skakis, aktiekursen faller.

Det egentliga problemet med Apple är emellertid inte att företaget och Steve Jobs nått superstjärnestatus – vilket i flera avseenden är berättigat – utan att det inte finns någon som kommer bakom. Varken hos Apple eller konkurrenterna. Apple befinner sig i ett helt eget luftlager i atmosfären, och har egentligen varit ensamt om att definiera hur vi kommunicerar digitalt – från den första Macintosh-datorn 1984, som var först med ett ikonbaserad användargränssnitt, till dagens smartphones, iPod och pekskärmsdatorer – alla intimt sammanbyggda med tjänster som iTunes, som gör att mjukvara och hårdvara i princip blir omöjliga att separera. Detta på ett sätt som inget annat företag – som Microsoft – skulle komma undan med utan att riskera att dras inför domstol.

Resten av branschen svarar med att försöka – kopiera. Var finns de alternativa idéerna till Steve Jobs digitala världsbild?

Sporrade av sina ekonomiska framgångar de senaste åren, tar Apple ett allt fastare grepp om hela den digitala näringskedjan – från design och produktion till distribution av både egna och andras applikationer. För tio år sedan var Apple först med att avskaffa dåtidens vanligaste lagringsmedium – disketten. Och igår gav Steve Jobs dödskyssen till CD- och DVD-skivorna – i det nya Mac-universum kommer operativsystemet på USB-minnen och övrigt innehåll laddas ner från AppStore. Apple har som första mjukvaruföretag lyckats med konststycket att låsa in sina användare – under jublande applåder.

Ändå är alternativen – för visst finns de – långtifrån bra nog för att på allvar kunna hota Applekyrkan och pastor Jobs.

I senaste säsongen av Futurama (säsong 6, avsnitt 3) driver Matt Groening hejdlöst med Apple i Attack of the Killer App. Fast ju längre tiden går, desto mindre av parodi blir det.

Och vi frågar oss alla lite nervöst – vad händer efter Steve..?

SvD, SvD, E24IDG, ExpressenM3, SvD

Andra bloggare om , , , , ,

Intressant?

Min iPad, en gammal goding från Star Trek

Kapten Picard – Apple-fanb0y redan för 23 år sen.

Var i New York förra veckan, och en av utmaningarna där – förutom den nära 40-gradiga värmen – var att få tag på en iPad med 3G. Jag rände som en tok mellan de olika Apple-butikerna (det finns fyra i New York City) och men det var först på femte försöket, vid midnatt kvällen innan vi skulle flyga hem, som det äntligen fanns en 16 GB med 3G att plocka upp på den dygnet runt-öppna affären på Femte avenyn.

Att sparka igång Paddan med svenskt 3G-abonnemang var faktiskt betydligt enklare än jag trott. SIM-kortet till maskinen är av MicroSIM-modell, men de flesta svenska operatörer kan numera leverera denna typ av kort om man ringer upp dem. Själv kommer mestadels att använda Paddan i Wifi-miljöer, så valet föll på Telenors billigaste abonnemang – 49 kr i månaden i fast avgift, fri surf (1 Mbit) för ytterligare 69 kr. Totalt 118 kr i månaden, utan några begränsningar i antal nedladdade Gigabyte. En bättre deal än kontantkort eller 3:s och Telias mobila bredband där man kan ladda hem max en GB innan linan stryps.

Jag trodde nog inte från början att iPad skulle bli nån storsäljare, men jag får konstatera att jag hade riktigt fel där. Det har redan sålts mer än tre miljoner enheter, och frågan som jag ställde i ett tidigare blogginlägg i år – Är vi redo för en dator utan tangentbord? – kan väl därmed anses besvarad. Faktum är att jag tror att vi kommer att få se fler och fler applikationer utveckas för touch-skärmar än för traditionella datorer med tangentbord. Det ryktas redan om att Apples nästa generations MacBook kommer att skrota det traditonella tangentbordet till förmån för ett touch-baserat. Fördelarna är naturligtvis många. Dels slipper Apple tillverka olika datorer för olika språk – all lokala anpassningar görs i mjukvaran. Dels blir det möjligt att utveckla helt nya applikationer när man slipper begränsa sig till mus och tangentbord – inmatningsalternativen kan ändras beroende på program. Ta bara en applikation som iPhoto; det är oändligt mycket enklare att zooma, vrida och bläddra i ett album på iPaden än i MacBooken. Så frågan är nog inte om tangentbordet skrotas, utan när.

Jag läste en intressant artikel på Ars Technica, som liksom många av oss andra TNG-fans upptäckt att Steve Jobs låtit sig inspireras av Star Trek när han fick idén till Ipad. I The Next Generation sprang alla besättningsmedlemmarna på Enterprises brygga omkring med små touch-skärmar, som nu i efterhand påminner en hel del om dagens iPad. Ars Techlica har intervjuat ett par av dem som var med och byggde rekvisitan för Star Trek: TNG för 23 år sedan, och många av de tankar som de hade om kommunikationen ombord på Enterprise går igen i dagens smartphones och läsplattor (om man nu kan kalla iPad för en sådan). Och det ironiska i sammanhanget är att de valde denna strama design på Enterprise på grund av en snål budget – de hade helt enkelt inte råd att köpa knappar och lysdioder i massor för att smycka ut rymdskeppet så som de såg ut på denna tid…

Det finns till och med en App för den som vill förvandla sin iPad till den PADD (Personal Access Display Device) som Kapten Picard använda ombord på USS Enterprise.

Och – återigen visar det sig hur viktig Science Fiction är för vår tekniska utveckling. Livet imiterar konsten – och våra drömmar om framtiden formar den. Därför är jag övertygad om att vi kommer att nå stjärnorna en vacker dag. En måhända teknik-naivistisk inställning, men så här långt har många stora utvecklingssprång faktiskt tagit sitt avstamp i för sin tid galna eller ouppnåeliga idéer. Som Arthur C. Clarkes fantasier om satelliter på 40-talet, eller – återigen – Star Treks ”communicator” som nära 30 år senare skulle bli Motorolas bästsäljande mobiltelefon.

iPad må vara ett pyttlietet steg mot framtiden. Men den kommer att förändra sättet som vi kommunicerar och interagerar med datorer. Så är det bara.

Resistance is Futile.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

Peak iPhone

Jag är ingen Steve Jobs-fanb0y som campar i kön till butiken ett dygn före släppet av varje telefonmodell, men visst skulle det kännas lyxigt att uppgradera min gamla tröga iPhone 3G-lur som jag haft i ett och ett halvt år. Som efter ”uppgraderingen” till IOS 4 blivit närmast obegripligt slö, hänger sig, kraschar och i största allmänhet är mer eller mindre oanvändbar att jobba med. Vissa spel är närmast omöjliga att spela längre.

Problemet mitt i denna iPhone-hype är inte bara, som Anders Wijkman skriver i SvD idag, att det är ohållbar på alla upptänkliga sätt att byta mobiltelefon vart eller vartannat år. Framför allt eftersom vi snabbt närmar oss inte bara Peak oil utan även ”peak rare metals”. Jag brukar tycka att Wijkman är ute och cyklar med sitt klimatsvammel, men i det här fallet tycker jag han har helt rätt av flera skäl, inte bara miljömässiga, utan kanske främst ur konsumentperspektiv (vilket SvD:s förvirrade ledarblogg i ämnet inte riktigt förstår).

Utvinning, anrikning och tillverkning av olika typer av metaller kräver ofta ohyggliga energimängder, vilket i de flesta fall är det samma som eldning av fossilbränslen. Förr i tiden, innan elmarknaden avreglerades, framställdes t ex aluminium i smältverk nära stora vattenkraftanläggningar i norra Sverige och Norge, sedan blev det för dyrt och produktionen flyttades till Kina där man använder brunkol istället. Det är ju där våra iTelefoner byggs, i fabriker med usla arbetsvillkor och låga löner, för att sedan skeppas med flyg eller båt till konsumenter i USA och Europa. Där horder av miljömuppar använder dem för att blogga och twittra om hur vi uppnår ett hållbart samhälle genom att ockupera ett kolkraftverk i Värtan.

Ursäkta utvikningen. Åter till iPhone.

En telefon med bara drygt ett år på nacken borde utan problem kunna hålla åtminstone 4-5 år till. Särskilt idag, när allt fler applikationer är molnbaserade och alltså inte behöver särskilt mycket i hårdvaruväg för att fungera. Att Apple lyckats mobilisera sina sektmedlemmar (konsumenter) att hänga på låset varje gång Steve Jobs uppgraderar  en applikation – vilket påfallande ofta kräver vidhängande ny hårdvara – får väl med bolagets värdering på aktiemarknaden anses närmast genialt.

Inte desto mindre är det galet. Och vi har sett det förr.

För drygt 10 år sedan, när kriget mellan Intel och AMD (CPU) och Nvidia och ATI (grafikprocessorer) rasade som värst, var man i princip tvungen att uppgradera hårdvaran i sin PC – eller köpa ny – en gång om året om man var gamer och ville kunna köra de senaste PC-spelen. Det var en utveckling som under en period innebar en hälsosam symbios mellan mjukvaru- och hårdvaruutvecklare. Men i längden var det naturligtvis ekonomiskt självmord att släppa produkter som bara ett litet fåtal hade full glädje av; de som hade den absolut senaste hårdvaran.

Processorkrigen tog slut ungefär i samma veva som Xbox och Playstation 2 släpptes, och sedan dess har datorspelsutvecklarna förlagt sitt fokus på dess plattformar och dess uppföljare. Med en stor installerad användarbas, där man kan vara säker på att alla har samma hårdvara, blir det både enklare mera lönsamt att utveckla nya spel. Inga drivrutiner som måste uppdateras, inte dussintalet – minst – olika grafik- och ljudkort som kräver anpassning. Jag som har en snart sex år gammal Xbox 360, kan därför vara säker på att ett nytt spel funkar utan problem. Dessutom rullar mina snart tio år gamla Xboxspel fint på den.

Föga förvånande har PC:n, som var den dominerande spelplattformen för 15 år sedan, idag blivit en nischmarknad för dem som fortfarande lirar WoW eller Counter-Strike.

Jämförelsen är måhända inte helt överförbar till Apple, men risken finns att bolaget och applikationsutvecklarna överskattar kundernas beredvillighet att uppgradera till den senaste hårdvaran. Särskilt som iPhone – till skillnad från Apples stationära och bärbara datorer – mot alla odds gått och blivit Svennebanan-telefonen nummer ett.

Hur länge dröjer det innan de första iPhone 4-apparna kommer? Och vad händer då?

Intressant?

DN, E24, Aftonbladet, SvD, Expressen, Expressen

Andra bloggare om , , ,

« Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: