Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Sverigedemokraterna (sida 2 av 2)

Datorer och Internet skapar inga massmördare

Anders Behring Breivik.

I kölvattnet på terrordådet i Norge har det startat ett omfattande blame game, där ansvaret för för den jävla massmördaren och idioten Anders Behring Breiviks vidriga terrordåd skylls på datorspel, Internet, bloggosfären, Sverigedemokrater, högern i största allmänhet, islamofobin, islamiseringen och/eller massinvandringen.

Det är få om ens någon som vet vad ett dugg om vad som rör sig i huvet på galningen Breivik, de som skriver gissar eller sätter ihop sina egna hemmagjorda teoribyggen för att underbygga en politisk ståndpunkt eller bara vill bryta igenom kommentariatets brus för en stund.

För vad i h-e vet t ex  Sydsvenskans Erik Magnusson om World of Warcraft? Uppenbarligen hade han hittat något hemligt massmördarläge i spelet där trollformler och svärd ersatts med automatgevär och Glock, eftersom han i sin artikel i måndags skrev:

”Anders Behring Breivik tycks under senare år ha fört ett sorglöst ungkarlsliv, till stor del framför datorskärmen. Han roade sig med dataspel och var engagerad i online-spelet World of Warcraft, ett spel som han på Utöya kom att omsätta i praktisk handling.”

Vi ligger uppenbarligen ganska risigt till om det finns fler bland de dryga 12 miljoner WoW-spelarna som omsätter sina färdigheter i spelet i praktisk handling. Som tur är det Magnusson skriver bara allmänt skitprat som inte kan skilja ett massivt onlinerollspel med en 3D-shooter som Counter-Strike (som av en händelse fick skulden för Columbine-massakern för mer än 12 år sedan).

(Artikeln av Erik Magnusson har i efterhand redigerats och ovanstående stycke tagits bort.)

Och är det inte datorspel som får folk som puckot Anders Behring Breivik att bli massmördare – så är det Internet och bloggosfären. Nätet gör ju att man numera kan ”filtrera” verkligheten, vilket uppenbarligen får till effekt att hatet eldas på till en gräns där den enda utvägen är att ladda sin Glock med dumdumkulor. Det är alltså både ett demokratiskt problem och en säkerhetsrisk att vi läser bloggar som inte gör samma nyhetsvärderingar som pressen. Hade bara lågpannan Anders Behring Breivik tvingats att få sina nyheter via tidningar istället för högerextrema hatbloggar och foliehattsforum, hade kanske ungdomarna på Utøya varit i livet idag, menar på fullt allvar debattören Thomas Hylland Eriksen i The Guardian.

Vissa går till och med så långt som att smeta ut ansvaret för skitskallen Anders Behring Breiviks fega terrordåd på folk som han citerar i sitt förvirrade manifest. Där finns EU-kritiska bloggare som Richard North (men också historiska personligheter som Winston Churchill), som nu buntas ihop och får bära delansvar för terrorn. Och en hemmagjord, vilt spretande konspirationsteori förvandlas raskt till en medveten och sanktionerad plan där högern i största allmänhet står i bakgrunden och hejar på.

Och vi ska inte ens tala om lågpannor som Erik Hellsborn, vars analys var att i ett purnorskt Norge utan ”massinvandring” så hade dådet aldrig skett.

Det paradoxala är att många som hyllade den norske statsministern Jens Stoltenbergs tal om att möta det fruktansvärda dådet med ännu mer öppenhet och demokrati, samtidigt vrålar efter mer reglering, censur och kontroll av åsikter på Internet. När det är motsatsen som behövs. Nätaktivism, som arbetar mot extremism och fördumning, oavsett om den kommer från islamister, kristna, höger- eller vänsterextremister.

Ett sådant initiativ är hackergruppen Anonymous aktion unManifest, som går ut på att skapa ett gigantiskt antal förvanskade kopior av idiotens så kallade Manifest (som jag absolut inte tänker länka till) och på så sätt göra hans framtida existens på Internet till ett skämt.

Till sist, för dem som fortfarande tror det var bättre förr, innan Internet, datorspel, Sverigedemokrater och hatbloggar fanns, behöver man inte gå längre än till Wikipedia och ta fram listan över världshistoriens värsta massmördare räknat i antal offer. De allra flesta av dessa inträffade långt före World of Warcraft ens var påtänkt och förvirrade manifest skrevs på papper.

Inte för att det nu på något sätt gör dådet mindre vidrigt.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Expressen, Aftonbladet

Andra bloggar om , , , , ,
Uppdatering 29/7: Så var debatten igång igen.

Facket avskaffar sig självt

I Aftonbladet försvarar Transportarbetarförbundets ordförande och tredje vice ordförande det omdiskuterade beslutet att neka Sverigedemokrater medlemskap i facket. ”SD:s politiska åsikter skär sig med fackets” menar de bägge tunga herrarna, vilket ju ställer bortom allt rimligt tvivel att Transport först och främst är en politisk kamporganisation – inte ett yrkesförbund för dem arbetar i transportbranschen.

Nu är det förstås inte bara sverigedemokrater som facket ogillar – men det är inte lika enkelt att sparka medlemmar som sympatiserar med andra etablerade partier. Uppskattningsvis var tredje LO-medlem röstade borgerligt i årets val, men trots detta vägrar ledningen att förstå att facket lever i en helt ny värld, där medlemmarna inte längre accepterar att kollektivanslutas till Arbetarepartiet. (Det var inte alls många år LO-avdelningarna efter mycket motstånd faktiskt avskaffade tvångsanlutningen av sina medlemmar till SAP.)

I en intervju i veckan med Sverker Olofsson sa LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin att orsaken till att så många medlemmar röstade på Reinfeldt var att han ”lurat” arbetarna – det vill säga att de egentligen är sossar allihopa, men blivit förvirrade av moderaternas tal om sig själva som arbetarparti. Och att det aldrig någonsin skulle kunna komma i fråga att en moderat blev LO-ordförande.

Tala om att behandla sina medlemmar som boskap.

Ett annat, något förvånande argument som Transportpamparnas anför som försvar till att nobba SD-medlemmar är att de egentligen inte behöver vara med i facket. A-kassan är fristående, och den makt och förhandlingsposition som man en gång hade är numera försvunnen. Alltså – att det egentligen är bortkastade pengar att vara med i facket, om man inte är socialdemokrat och vill sponsra partiet med sin fackföreningsavgift.

I en tid då arbetsmarknaden är otryggare än någonsin, när ungdomar tvingas gå på uselt betalda vikariat eller callcenterjobb år efter år – och det håller på att skapas ett nytt tjänsteproletariat som aldrig vare sig kan få semester eller låna till en bostad, då väljer facket att abdikera och ägna sig åt ickefrågor istället. Det finns säkert smarta människor även i LO-borgen, som inser att det enda sättet för facket att spela en roll på framtidens svenska arbetsmarknad är att återuppfinna sig själv – som en politiskt oberoende organisation som endast har sina medlemmars bästa för ögonen, oavsett partifärg. Och oavsett vilken regering som sitter vid makten.

Det är inte bara socialdemokraterna som är i en djup kris – så länge LO är surrat till masten på det sjunkande SAP-skeppet, följer det med partiet ner i djupet.

Intressant?

Andra om , , , ,

Vi måste ta debatten om Dressman

Jimmie Åkesson har ju lite elakt fått epitetet Dressman-Hitler, delvis som reaktion på sitt klädval. Huruvida SD-ledaren verkligen frekventerar den tyska norska klädkedjan låter jag vara osagt, men en snabb koll på ett par nätforum där de nationella diskuterar mode och stil verkar ge vid handen att det är många som klär sig i Dressmanskjortor och -kavajer. I ett inlägg omtalas kedjan till och med lite skämtsamt som DerSSman.

I Dressman-butiken: en dold swastika.

Och visst finns det något budget-ariskt över Dressman. Den ålderdomliga typografin, de uniformsliknande kollektionerna och de välväxta leende tyska norska männen som marscherar fram med fast blick i reklamfilmerna. Som kramar om varandra på ett sånt där kameradenschaftligt vis, alternativt flexar musklerna lite homoerotiskt ombord på en segelbåt. Och så har vi ju det här med de dolda nazisymbolerna mitt bland klädhängarna!

Nu vill jag inte på något sätt anklaga Dressman för att vara en del i den högerkonspirationvind som sveper över Sverige. Det är nämligen en trend som startade redan på 90-talet, då de nationalistiska och/eller nynazistiska rörelserna i Europa bytte ut sina Doc Martens-kängor och Bomberjackor mot en mer mondän klädstil, tonade ner heilandet och startade nya politiska partier istället för att misshandla invandrare och knacka bögar på stan.

Men behovet av att gemensam identifikation fanns kvar även efter att marschkängorna bytts ut mot kavaj och slips. Men hur klä sig så att de invigda kunde känna igen en nynazist och/eller nationalist? Ett av de första och mest kända klädmärkena som assimilerades av nationalisterna var engelska sportmärket Lonsdale – framför allt sweatshirts som bars innanför jackan så att endast bokstäverna NSDA var synliga. (NSDA hänvisar här förstås till det tyska nazistpartiet, NSDAP.)

Men även andra kläder har funkat som markörer för nynazistisk grupptillhörighet. Ben Sherman, Burberry, Gant och Hugo Boss (som sägs ha tillverkat uniformer för NSDAP en gång i tiden) har alla testats.

Thor Steinars nya godkända symbol.

Men det var först för ett par år sedan som nynazisterna fick ett alldeles eget klädmärke – Thor Steinar. Företaget, som numera ägs av en rik arab (!) stoppades av de tyska myndigheterna för ett par år sedan (ett förbud som senare upphävdes i domstol), vilket förstås gav en extra säljboost för kläderna. Thor Steinar kan bäst beskrivas som en slags naziversion av Abercrombie & Fitch eller Gant. Snygga fritids- och casualkläder som i princip vem som helst skulle kunna ha på sig utan att skämmas – om det inte vore för den lilla logotypen i form av en runa som med relativt begränsad fantasi kan tolkas som ett hakkors. Thor Steinar säljs mest via postorder – SD:s pressekreterare Erik Almqvist är en av kunderna – men har även butiker i flera städer i Tyskland och Österrike (butiker som ständigt ockuperas och slås sönder av vänsterdemonstranter).

På senare tid har nya märken dykt upp, till exempel Erik & Sons, även det ett tyskt brand som står knädjupt i gammal vikingamytologi. Det är tydligt att extremhöger-mode är en bransch i stark tillväxt.

Fast i Riksdagen är det alltså även fortsättningsvis Dressman som gäller. Ska vi verkligen acceptera det?

Intressant?

SD i medierna: DN (2), SvD, Aftonbladet (2), Expressen

Andra bloggare om , , ,

Samma gamla trötta högerkonspiration

Ernst Röhm, vänsternazist och öppet homosexuell. Mördades.

Ett avsevärt antal politiker, ledarskribenter och bloggare försöker skylla valförlusten för de Rödgröna på att det skulle blåsa högervindar i Sverige – och att detta i sin tur bäddat för Sverigedemokraternas inmarsch i Riksdagen. Att kartläggningar av vilka som röstat på SD visar att det i mycket hög utsträckning är arbetslösa, LO-medlemmar och gamla sossar är förstås lite pinsamt, men då drämmer man till med argumentet att dessa avfällingar haft ”högeråsikter”.

Sådana analyser är givetvis rent skitprat. Överklassvänstern i Stockholms innerstad och andra hårdsegregerade områden utan tillstymmelse till utomeuropeiska invandrare kan sitta och pilla sig i naveln hur länge de vill i jakten på ett svar på frågan om hur det kunde gå så fel. I den verkliga världen är det dock tydligt att Sverigedemokraterna fått sitt största stöd i gamla vänsterfästen. Här är ett par exempel på kommuner där det gick bra för SD:

Borlänge: 9,3 procent av rösterna
Fagersta: 7,8 procent
Eskilstuna: 7,9 procent
Biskopsgården, Göteborg: 9,7 procent

Vilket kan jämföras med klassiska mörkblå kommuner som:

Danderyd: 1,7 procent av rösterna.
Nacka: 2,7 procent

Så att högeranhängare skulle vara mer benägna att rösta på SD än vänsterns valboskap känns inte som en alldeles självklar analys.

Med detta sagt borde vi på allvar ifrågasätta den missvisande stämpeln höger på alla rörelser och partier som har en nationell och/eller invandringsfientlig inriktning. Vänstern har sedan Andra världskrigets slut framgångsrikt klistrat högerstämpel på alla nynazistiska och främlingsfientliga strömningar trots att historien vittnar om att originalet – de tyska Nationalsocialisterna – hade mer gemensamt med dåtidens vänsterrörelser.

Joseph Goebbels, vänsternasse. Överlevde (i alla fall fram till 1945).

Enligt Nationalencyklopedin hade nazismen inledningsvis ambitioner att förverkliga en statssocialism på nationell basis, och i en partipamflett från 1920 finns bland annat  krav på nationalisering av förenade företag (truster) och banker, kommunalisering av storvaruhus, avskaffande av inkomster ”som förvärvats utan arbete och möda” samt en lag om expropriation av privat mark för allmännyttiga ändamål.

Men det fanns både en vänster- och högerfalang inom partiet. Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister, räknades till partiets vänsterflygel, och i en debatt 1925 argumenterade han för att vägen till nationell frigörelse måste gå genom socialism. Året därpå blev han mycket upprörd när Hitler dels stämplade socialismen som en judisk skapelse, dels försäkrade att privat egendom inte skulle exproprieras av den nazistiska regeringen.*

Den riktigt hårda vänsterfalangen leddes av SA-ledaren Ernst Röhm, som i kraft av ledare för nazisternas stormtrupper blivit ett allt större hot mot Hitlers ambitioner att göra nazistpartiet rumsrent. Hitler hade nämligen gjort samma analys av läget i det sena 1920-talets Tyskland som Jimmie Åkesson och Björn Söder kommit fram till ganska nyligen. Nämligen att ett politiskt parti som är ute och slåss på gatorna har små chanser att komma in i Riksdagen.

Därför drog Hitler och hans NSDAP på sig kostymerna, lovade jobb åt alla, garanterade näringslivet att det inte skulle bli några förstatliganden – och lyckades få dryga 30 procent i valet till den tyska Riksdagen 1933. Året efter mördades Ernst Röhm och drygt 700 av hans anhängare i det som kom att kallas De långa knivarnas natt. Resten är som det heter historia.

Dagens Sverigedemokrater har sålunda mycket gemensamt med 30-talets NSDAP. Men inget av dem kan kallas för högerpartier.

Intressant?

SD i pressen: DN 1, 2, 3, 4SvD, SvT, Sydsvenskan, GT, Aftonbladet 1, 2

(* Källa: Wikipedia)

Andra om , , , ,

Entartete kunst, SD-edition

München 1938. Joseph Goebbels inviger utställningen Entarte Kunst.

Flera tidningar och bloggar skriver intressant om Sverigedemokraternas kulturpolitik. Det färska riksdagspartiet vill nämligen satsa en halv miljard på att bevara ”en bred folklig kultur”, exempelvis folkdräkter och spelmanslag. Dessutom ska staten också avveckla allt stöd till kultur som är ämnad att ”chockera, uppröra eller provocera”.

Men eftersom gränsen för chock eller provokation sannolikt skiljer sig en hel del beroende på vem man frågar, föreslår SD att kulturpolitiken centralstyrs, så att en statlig myndighet kan besluta vilken konst som ska uppmuntras och vilken som ska stämplas som osvensk och därmed mista sina bidrag.

Det här är långt ifrån någon ny diskussion, redan i början av seklet chockerades vanliga hederliga medborgare av den degenerade konst som prånglades ut av så kallade konstnärer som Marc ChagallVasilij Kandinskij, och Paul Klee (varav de två senare var aktiva i den antityska arkitektur som lärdes ut på Bauhaus i Weimar och Dessau). Och degenererad musik hittade man hos tonsättare som Gustav Mahler,

Ovanstående benämndes som Entartete Kunst (degenererad konst) i den kulturpolitik som utgjorde en viktig del i de tyska nazisternas strävan efter att bygga det Nationalsocialistiska folkhemmet 1000-åriga riket. 1938 invigde Joseph Goebbels utställningen med samma namn i München, där exempel på antinationell och skadlig konst visades upp.

I 30-talets Tyskland stod garanterat mer på spel än statliga kulturbidrag, varför alla konstnärer, musiker och arkitekter flydde landet. Många hamnade i USA, och deras konst säljs numera på auktion för 10-tals miljoner.

Lärdom: Istället för att kasta sten och hålla demonstrationer mot riksdagspartier. kanske fler borde sätta sig en stund och läsa SD:s partiprogram? Just saying…

(Själv ryser jag av själva begreppet ”kulturpolitik”, eftersom det i praktiken endast handlar om huruvida bara vissa konstnärer – eller alla – ska få livstidslön, och hur stora bidrag de etablerade kulturyttringarna som konst, klassisk musik och teater ska få. Men det är en helt annan diskussion.)

Andra skriver om , , , ,

Intressant?

Idiotvänstern är SD:s bästa valarbetare

I förra veckan överfölls Sverigedemokraternas David von Arnold i sin lägenhet i Malmö av maskerade män. Han misshandlades grovt och fick ett hakkors inristat i pannan. Några timmar tidigare hade demonstranter från Antifascistisk Aktion (AFA) och andra autonoma grupper kastat sten mot SD när de höll möte på Stortorget.

Idag tvingas Sverigdemokraterna ställa in i Göteborg, efter att stenkastarvänstern dragit vidare norrut. 500 demonstranter lyckades trots ett stort polispådrag hindra SD-mötet vid Kungsportsplatsen. (Något som de säkert firar hela natten med att slå sönder skyltfönster och välta stadsjeepar.)

Horst Wessel. Född 1907, död 1930.

Av någon anledning har det svenska politiska – och polisiära – etablissemanget en mycket förlåtande attityd till just extremvänstern, som dyker upp i allt fler sammanhang för att kasta sten. Skit samma om det är tennisspelare från Israel, klimatkonferenser, judiska förskolor i Malmö, presidentbesök från USA eller ett EU-toppmöte – det finns alltid något som man kan klistra epitetet ”fascist” på och som därmed förtjänar ett par välriktade tegelstenar.

Problemet med att låta puckovänstern hållas på det här viset är att deras handlande spelar de antidemokratiska krafter i händerna som de säger sig vilja sätta stopp för. Jimmie Åkesson vädjar idag till riksdagspartierna om att stoppa det politiska våldet – och medierna rapporterar lite halvljummet om ”stök vid SD-möte”.

Detta ointresse för att ta självklar ställning mot kriminella handlingar som riktar sig mot politiska partier och yttrandefriheten, leder givetvis till att stödet för Sverigedemokraterna ökar. Partiet odlar redan framgångsrikt myten om sitt underläge, om att de särbehandlas i medierna. Och nu försöker vänstern att tysta dem med våld – allt under tyst godkännande från etablissemanget. En martyrroll som är oändligt mycket mer värd än all censurerad teve-reklam i världen.

Det är dessutom inget nytt. Nassarna i Tyskland spelade exakt på samma strängar efter mordet på SA-ledaren Horst Wessel 1930, som blev skjuten av en kommunist (annars var vänstern mest ute och kastade sten även på denna tid). Hans öde blev till nazisternas kanske mest kända kampsång och myten om den mördade hjälten odlades flitigt åren därefter. Och i riksdagsvalet 1933 fick Nationalsocialisterna dryga 30 procent av rösterna.

Om idiotvänstern kunde läsa, borde de försöka lära sig något av historien. Det har Jimmie Åkesson garanterat gjort. Och Lars Ohly, som lite otippat är den enda politiker som hittills tagit klart avstånd från dådet.

Om vi ska kunna stoppa SD från att komma in i riksdagen, måste vi försvara deras rätt att driva valkampanj utan att riskera liv och hälsa. Det sista vi behöver är SD-martyrer i valrörelsens slutspurt.

Andra bloggare om , , , ,

Intressant?

SvD 1, 2, DN, GP, Sydsvenskan

Noll koll på nassemodet

Läser på Arbetaren att ordföranden i SD:s ungdomsförbund, Erik Almqvist, handlat kläder online på “nazishopen” Thorsteinar.de. Avslöjandet kommer efter att vänsteraktivister lyckats hacka webbutikens kundregister och lagt ut alla uppgifter om kunder på The Piratebay. Så kan det gå.

För den som inte har koll på modet i nynazikretsar, är Thor Steinar ett “nationalistiskt” klädmärke som under 00-talet vuxit till att bli en slags gemensam klassmarkör för högerextrema och diverse hobbyheilare, både i Tyskland och på andra håll i Europa. Kläderna är så långt från det gamla skinnskallemodet man kan komma, kollektionen kan snarast beskrivas som “utslätad Henri Lloydstil med svårartad Norgefetischism“. Ändå förbjöds Thor Steinar av det tyska författningsskyddet så sent som 2004 – anöedningen var att ett par korslagda runor (bilden intill) sades påminna för mycket om den gamla Waffen SS-symbolen.

Idag är logotypen revampad och godkänd, och det är fullt legitimt att springa runt i Thor Steinar-outfit, även om det existerar lokala förbud. Till exempel vägrar Hertha Berlin att släppa in TS-klädda supportrar på sina hemmamatcher. Företagets största butik i Berlin, Tønsberg, ligger på Rosa-Luxemburg-Straße 18 (numerologer tolkar givetvis denna siffra som “AH”, dvs Adolf Hitler). Affären är konstant nedklottrad med sönderslagna skyltfönster, och det hålls demonstrationer på gatan utanför med jämna mellanrum. Det kan förstås ha att göra med att valet av plats, Tønsberg ligger mitt i det rödaste röda av Berlin – precis runt hörnet från butiken ligger kommunisternas, sedermera socialistiska enhetspartiet SED:s, högkvarter. Helig mark för vänstern.

Hur som helst. Det som inte framgår av Arbetarens artikel, och inte heller SDU-basen verkar ha koll på, är att Thor Steinar sedan snart ett år har arabiska ägare. I mars 2009 såldes klädmärket till International Brands General Trading i Dubai.

Man kan ju undra hur länge nye vd:n Mohammed Aweidah får behålla Almqvist som kund…

Andra om , , , ,

Intressant

Som ett brev på posten…

Bild 3

Jan Helin räknade själv med att bli anmäld för hets mot folkgrupp för sitt beslut att låta Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson publicera en debattartikel i Aftonbladet – och se där kom den! Det är med andra ord precis som vanligt i Sverige – försöker någon tala klarspråk och ta en öppen debatt om en av de svåraste politiska frågorna vi har att lösa just nu, ja då blir man automatiskt stämplad som rasist och ska dömas så att man håller käft fortsättningsvis. Det är exakt denna ryggmärgsreflex – framför allt från vänsterhåll – som är orsaken till att SD ökar i varenda väljarundersökning. Det lever och frodas på myten om sig självt som det enda partiet som vågar säga “sanningen” för folket men motarbetas av pressen och de etablerade partierna.

Helin låter nu Åkesson visa upp partiets unkna hat mot invandare i allmänhet och muslimer i synnerhet i Sveriges största mediekanaler – och därmed kan också bemötas. Det är mycket intressant att läsa kommentarerna till SD-paketet på Aftonbladet.se idag – Sverigedemokraterna börjar få mothugg på allvar. Och det är på tiden att vi tar den fajten.

Idag är det en sån där dag då jag känner mig jäkligt stolt över att jobba på Aftonbladet – med en publicist som Jan Helin vid rodret är det lätt att stå rak i ryggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Intressant?

Nyare inlägg »

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: