Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: SVT

Facebook vs journalistiken: 1–0

Jag har varit inne på det ett ett antal gånger på senare tid, senast för ett par veckor sedan. Alltså den här nya trenden att journalister – framför allt inom public service och på de stora kulturredaktionerna – börjat att försvara makten mot medborgarna. Systemförsvarande journalistik, som Peter Santesson på Dagens Samhälle så träffsäkert kallar det. Den omsvängning som sker just nu är faktiskt ganska anmärkningsvärd – och resultatet kan vi betrakta i sin yttersta form i den så kallade granskning som SVT gjort av opinionsbildande Facebook-grupper.

I fredags scoopade SVT:s granskande journalister med att en undersköterska på Astrid Lindgrens barnsjukhus, Fredrik Antonsson, stod bakom Facebookgruppen Rädda vården. Antonsson, som jag följt under en lång rad av år, började sin bloggkarriär som Tokmoderaten och ligger idag bakom bloggen I otakt. Han skriver oftast engagerat och insiktsfullt, inte sällan utan både humor och svärta, men alltid med värme och omsorg, framför allt om dem i samhället som är mest utsatta – alltid med udden mot de styrande. För detta ses han naturligtvis som en nagel i ögat av politiker och andra makthavare.

Men är Fredrik Antonsson själv en så pass tung makthavare, att det är av oavvisligt allmänintresse att röja hans anonymitet, trots att han själv valt att inte framträda med namn i Facebookgruppen? Uppenbarligen tycker SVT det, eftersom public service-företaget försvarar uthängningen av Antonsson på följande vis:

Dessa dolda opinionskrafter överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen.

Detta sägs av SVT-journalisten Karin Ekman, ansvarig för sociala kanaler hos public serviceföretaget. Läs det en gång till och fundera på vad det egentligen står här: Att visselblåsare och anonyma tipsare är av ondo och måste bekämpas. Dissidenterna ska fram i ljuset.

Onekligen en dramatisk omsvängning av SVT som för inte alltför länge sedan lanserarde TV leaks, en tjänst för anonyma visselblåsare att lämna tips utan risk för repressalier eller behöva skylta med eget namn. Hur ser Karin Ekman på denna tjänst i dag – den som marknadsfördes med nedanstående payoff?

TV-leaks gör det lättare att skicka känslig information till SVT, för dig som vill tipsa om missförhållanden eller maktmissbruk i samhället. Bara ett fåtal utvalda och erfarna SVT-journalister med tystnadsplikt enligt yttrandefrihetsgrundlagen får tillgång till tipsen.

Om Antonsson själv hade tipsat om bristerna på Astrid Lindgrens barnsjukhus och använt TV leaks – hade han blivit uthängd med namn då, trots utlovat källskydd? (Att röja en källa är för övrigt ett lagbrott som kan ge fängelse för ansvarig utgivare.)

Att notera i sammanhanget är att Rädda vården nästan undantagslöst länkar till artiklar från DN, SVT, SVD och landsortspress – alltså traditionella medier som skriver om krisen inom vården, inte till så kallade hatsajter.

Men det spelar ingen roll, för han oroar människor i onödan enligt SVT. Därför har redaktionen uppfunnit ett nytt epitet – skrämselsidor – för att försvara att det stora mäktiga mediebolaget med miljarder i skattepengar ger sig på en undersköterska med blygsamma finansiella resurser och som driver opinion på sin fritid.

Samtidigt låter samma SVT, trots sina licensmiljarder, bli att granska vad de verkliga makthavarna håller på med. Ett aktuellt exempel som vi kan dra ur högen är Mehmet Kaplan, som sedan han avgick som bostadsminister för något år sedan, varit fredad från all typ av granskning. Detta trots att allt mer pekar på att Kaplan, som fortfarande är riksdagsman för MP, är Erdogans man i Sverige – i ett parti som kommit att befolkas av både islamister och AKP-trogna nationalister. Vi kan alltså ha ett riksdagsparti som i praktiken arbetar för främmande makt i Sveriges riksdag, men vem bryr sig om sådana jobbiga frågor när det är så mycket enklare att ge sig på en vårdanställd som skvallrar anonymt om problemen på sin arbetsplats?

Som jag skrivit tidigare så kan och ska det inte vara mediernas roll att agera hejaklack till makten, oavsett färgnyans på den regering som råkar ha nycklarna till Rosenbad för tillfället. Eller ännu värre: att medierna lierar sig med makthavarna i syfte att stigmatisera och brännmärka medborgare som inte håller god min, inte har rätt värdegrund och som ägnar sig åt att smutsa ner Sverigebilden utomlands. För sådant baktalande av nationen gynnar ju bara hatsajter och Sverigedemokraterna, råder den gängse analysen.

Tyvärr är detta beteende i högsta grad kontraproduktivt. För den enda valuta som journalistiken har är nämligen förtroende. Ett förtroende som snabbt raseras av kampanjer som den mot Antonsson, en undersköterska som larmar om fel och brister på sin arbetsplats. För inte så många år sedan hade såväl tidningar och tv kastat sig över problemen och ställt politiker och landstingsledning mot väggen. Idag är det istället visselblåsaren själv som ställs vid skampålen.

Jag vet inte exakt när det började, men jag tror att det började gå utför på allvar i samband med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. Efter denna kollektiva chock gjorde politiker, ledarskribenter och journalister gemensam sak: SD skulle hållas borta från inflytande till varje pris. Vilket gjorde att journalistiken gick i baklås och konsekvensneutraliteten kastades överbord – all rapportering kom att handla om att inte gynna SD.

Idag har det gått så långt att det räcker att fel webbsida länkar till en intervju med dig för att karriären ska vara allvarligt hotad. I Antonsson fall var tydligen problemet att hans Facebook-grupp gillats av en annan, ”Stöd svenska polisen”, som enligt SVT:s granskning sprider rädsla och manipulerar fakta.  Gammal klassisk guilt by association, men det smetade av sig på Antonsson och var tillräckligt för att frångå normala publicistiska regler.

Istället för konsekvensneutralitet – alltså att rapportera om allt oavsett vem det gynnar eller missgynnar – har vi idag fått en situation där delar av medierna gett sig själva rollen att uppfostra och tillrättavisa den lågpannade populasen som sitter och smygheilar i stugorna, eller läser fel sidor.  Journalisterna har, kanske utan att riktigt tänka på det, distanserat sig från vanligt folk och sparkar nu neråt istället för uppåt. Förr drevade vi mot politikerna, nu skyddar vi dem mot folkets missnöje.

Följden blir att människor i allt högre utsträckning väljer bort SVT och andra traditionella nyhetsmedier. När läsare och tittare känner att journalisterna inte längre står på deras sida, blir det naturligt att leta efter sanningen på andra ställen. Kanske i Facebookgrupper, på Flashback, Nyheter idag eller kanske till och med på Avpixlat?

Vad SVT och den så kallade granskningen av undersköterskan Fredrik Antonsson och andra som svartmålar Sverige gör är att driva ner ännu en stor spik i kistan för journalistikens trovärdighet.

Bra jobbat där.

Fotnot: För alla som av olika anledningar vill slippa betala för att bli betraktade som lågpannade idioter i ständigt behov av uppfostran skrev jag ett blogginlägg om hur man enkelt slipper undan tv-licensen samtidigt som man fortsätter att titta på de kvalitetsprogram som SVT trots allt har – till exempel Homeland.  Snart tre år sedan, men fortfarande lika aktuellt.

Intressant?

Myten om den fria televisionen


Greklands statliga tv-bolag slår igen, tre kanaler och en webbsajt slocknar. Ett par tusen grekiska journalister ställs på gatan. Medievärlden är i upprorsstämning och nedläggningen beskrivs som ett hot mot yttrandefriheten – även här på hemmaplan. Det är givetvis en tragedi på många sätt, och ytterligare ett bevis för att försvaret för den gemensamma valutan, Euron, för länge sedan passerat anständighetens gräns.

SVT:s vd Eva Hamilton visar dock upp prov på både klarsyn och (förhoppningsvis) lite självinsikt när hon kommenterar nedläggningen med att det faktiskt kan leda till en förbättring: den grekiska stats-tv:n har varit en koloss, präglad av korruption och nepotism enligt Hamilton.

Och visst har hon en poäng där. Det hon missar att säga är dock att dessa egenskaper delas av många public service-bolag i världen. Även svenska SVT är en sluten och insynsskyddad koloss, sannolikt fri från rent ekonomisk korruption, men vidöppen för ideologisk påverkan, vilket vi ser prov på gång på gång.

Undersökningar från Göteborgs universitet har visat att en förkrossande majoritet av SVT:s journalister sympatiserar med Miljöpartiet eller vänstern, och den som på allvar inbillar sig att detta inte påverkar nyhetsförmedlingen är tyvärr mer än lovligt naiv.

Vi tar ett aktuellt exempel. Igår morse satt stod Vänsterpartiets Hans Linde i SVT:s morgonsoffa morgonprogram och var djupt indignerad över att Sverige inte bojkottar Israelisk frukt – en produkt som han och många normalbegåvade vänsteraktivister verkar vara totalt fixerade vid. Han menar alltså på fullt allvar att det skulle få igång fredsförhandlingarna med de bägge palestininska fraktionerna på Västbanken och Gaza bara vi slutar att äta israeliska apelsiner. (Som av en händelse bygger en stor del av tekniken i Lindes smartphone på israeliska uppfinningar, så jag förmodar att han nu bojkottar även Google, Microsoft och Apple.)

Samma dag publicerade brittiska Daily Mail en annan bild av samma konflikt. Den där terrororganisationen Hamas, som styr med järnhand i Gaza och är svurna fiender till Fatah på Västbanken, drillar sexåriga pojkar till väpnad kamp mot Israel. Här får de lära sig att kidnappa soldater och skjuta Kalashnikov. I Hamas värld existerar inga fredsförhandlingar, bara en total utplåning av den Israeliska staten.

En påläst journalist hade förstås ställt frågan: hur hjälper en fruktbojkott mot detta avgrundsdjupa hat? Och om vi inte får hela bilden av denna komplicerade konflikt från public service, den så kallade Fria televisionen, vem ska då berätta den?

Samma enögdhet och ensidighet präglar bevakningen av miljö, energi och naturvetenskapliga frågor. Jag har flera gånger skrivit om SVT:s vetenskapsredaktion, som förvandlats till en kamporganisation för grön omställning, med ledande miljöaktivister som styr programutbudet. (Samma miljöjournalister som slår sig för bröstet i intervjuer för att de lyckats stänga ute meningsmotståndare från att yttra sig i medierna.)

I avtalet som SVT har med staten, ligger kravet på att ge en objektiv och allsidig bild av samhällsfrågorna, så att allmänheten ges möjlighet att ställning i en fri och öppen debatt. I många avseenden den exakta motsatsen till det vi serveras.

Jag propagerar absolut inte för att SVT ska läggas ner på samma hårdhänta sätt som den grekiska stats-tvn. Men vi skulle behöva få ett svar på frågan vad vi egentligen behöver en offentligt finansierad tv till, som andra kommersiella aktörer inte kan leverera?

Trots kris för dagspressen är det ju knappast någon som propagerar för att dra igång en statlig dagstidning, finansierad med licensavgifter.

Intressant?

SvD 1, 2, DN 1, 2,

Finns det en mullvad hos Radiotjänst?

Det stora bråket om Radiotjänsts färska beslut att börja driva in tv-avgift från dator-, mobil- och surfplatteägare har vuxit till en formlig lavin. Mitt i allt står företagets vd och informationschef och försvarar hårdnackat sitt beslut – trots att de fått åthutningar av sin egen uppdragsgivare offentligt och tung juridisk expertis har ifrågasatt lagligheten i att ta ut en avgift.

Avgiftsbråket har nu svällt till sådana proportioner att det på allvar hotar legitimiteten för avgiftsfinansierad public service, i och med att allt fler sätter likhetstecken mellan den SVT och den gnidna upphovsrättslobbyn. Detta underminerar på sikt hela SVT:s existens.

Vi är nu i den extremt ovanliga positionen att Internetoperatörer som Bahnhof aktivt filtrerar bort innehåll från Internet, för att på så sätt hjälpa sina kunder att slippa avgiften. Räkna med att flera bredbandskunder kommer att kräva samma sak från operatörer som Telia, Com Hem och Bredbandsbolaget. Det paradoxala här då att censur av det fria Internet uppfattas som en konkurrensfördel. Därför borde Microsoft och dess användare sluta att rasa mot SVT för att den nya live-tjänsten inte funkar i Windows-mobilerna – det är ju för sjutton ett säljargument! Snacka om att missa en gyllene chans.

Och allt detta på grund av Carl-Gustav Johansson och hans informationschef  Johan Gernandt. Två män som helt på egen hand på rekordtid kan lyckas med det politikerna gått bet på i decennier – att avskaffa licensavgiften (och därmed jobben för de 165 anställda i det privatägda aktiebolaget Radiotjänst i Kiruna, som alltså inte är en myndighet som många tror).

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att fråga sig om det inte är en enda stor False flag-operation vi ser. Vem jobbar egentligen Johansson och Gernandt för? Är de egentligen mullvadar planterade inom Radiotjänst för att sabotera verksamheten från insidan? Och därmed plöja väg för en avskaffad public service-avgift, till folkets stora jubel?

När sedan förslaget om en ny och mycket kostsammare tv-skatt klubbas igenom, har mediedrevet redan rört sig vidare mot nya jaktmarker och avgiftshöjningen kan ske i smyg.

En konspiration är vad det är – I tell you!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Uppdatering: Professor i SvD: Det kan kännas som en bluffaktura

Tro och vetenskap på SVT

Tittade som hastigast på SVT Vetenskap, vars klimatreporter Jens Ergon var alldeles till sig. Han hade nämligen fått tag på en tidig version av den kommande rapporten från FN:s klimatpanel, Assessment Report 5 (AR5) som ska publiceras i september i år. Rapporten lades ut av läckor inom Ipcc redan i slutet av november i fjol, och trots idoga försök av klimatpanelen att hindra spridningen finns filerna numera hos tusentals och åter tusentals bloggare och redaktioner, däribland SVT:s vetenskapsredaktion.

Frågan som jag ställde mig före programmet var hur Ergon och SVT skulle klara att baxa in slutsatserna från denna läckta rapport i sitt normala lysenkoistiska förhållningssätt till allt som avviker från den officiella linjen; att alla kurvor pekar åt fel håll och att ett slags klimatarmageddon står för dörren.

Särskilt som innehållet i rapporten förvånat många även av dem mest kritiska bloggarna (eller förnekare som Ergon skulle välja att kalla den).

ipcc_fig1-4_models_obs

IPCC:s olika klimatmodeller, jämförda med observerade värden (svarta prickarna). Ur den läckta AR5-rapporten.

Ett av de mest uppmärksammade nyheterna i den läckta rapporten var det närmast direkta erkännandet av att alla de klimatmodeller som IPCC använder för projektioner av det framtida klimatet (ett 20-tal) misslyckats kapitalt med att modellera temperaturutvecklingen från 1992, då den första rapporten kom, fram till idag. Den observerade temperaturutvecklingen hamnar till och med utanför skalan de senaste åren i mätserien, vilket innebär att inte ens de allra mest försiktiga modellerna träffar rätt.

Och det är just modellerandet som är den stora elefanten i rummet när det gäller all klimatforskning – och framför allt rapporteringen i media om densamma. Alla (förutom verkliga ”förnekare”) är fullt medvetna om att koldioxiden är en växthusgas och en fördubbling av halten i atmosfären kanske ger en uppvärming på runt 1 grad C.

Vad klimatmodellerna däremot gör är att de förutsätter att högre halt koldioxid i sin tur ger mer vattenånga i atmosfären. Detta antas förstärka effekten mer än trefalt. Så istället för en grads direkt uppvärming får vi alltså tre grader med dessa förstärkningseffekter. Och det är dessa katastrofscenarier vi blir matade med i tidningar och så kallade vetenskapsprogram på SVT, dag efter dag.

Just nivån på dessa ”forcings” har ifrågasatts ett flertal gånger, och ingen har via observationer lyckats bevisa ett de verkligen finns. Det läckta diagrammet från AR5 verkar tyda på att förstärkningseffekterna  är betydligt blygsammare än vad klimatmodellerna visar, om de över huvud taget existerar. För samtidigt som koldioxidutsläppen ökat dramatiskt (framför allt de kinesiska), har temperaturen inte rört sig under snart 16 år. Observationerna verkar alltså tyda på att den så kallade klimatkänsligheten är avsevärt lägre än IPCC:s tidigare bedömningar.

Intressanta analyser av denna fråga har gjorts av bland andra Sveriges mest meriterade klimatforskare, Lennart Bengtsson, som nyligen skrev om osäkerheterna i en debattartikel i DN. (Han skulle säkert också stämplas som förnekare av Jens Ergon, och sådana hålls som bekant kort i Sverige.)

global.daily.ice.area.withtrend

Global isutbredning 1979-2013. Hyfsat odramatiskt här också.

Om detta fick SVT-publiken dock inte veta något över huvud taget i gårdagens program. Ergon nöjde sig med att visa endast den ena av kurvorna – den med de ökade globala koldioxidutsläppen – och konstaterade att vi är ”på väg att missa tvågradersmålet”, uppbackad av IPCC:s Thomas Stocker som talking head. Hade han lagt på den uppmätta temperaturkurvan i diagrammet som visades hade tyvärr denna vinkel varit omöjlig att försvara. Den gamla kvällstidningsklichén ”kolla aldrig en bra story” dyker spontant upp.

Det är synd, eftersom just frågan om klimatkänslighet och den långa uppvärmingspausen är viktig och har diskuterats flitigt bland forskare de senaste månaderna. Till och med Nasas James Hansen och IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri, som nog blir svåra att stämpla om förnekare. har konstaterat att inget har hänt med den globala temperaturen såsom tidigare rapporter förutsagt.

Detta ämne – varför temperaturen legat stilla under nära 16 års tid trots allt större utsläpp – hade varit en angelägen fråga att ta upp i ett vetenskapsprogram. Vad beror det på att i princip samtliga av de datormodeller som ligger till grund för hela vår miljöpolitik totalt misslyckats med att spegla temperaturutvecklingen? Finns det så kallade återkopplingsmekanismer, och i så fall dämpar de den CO2-orsakade temperaturstegringen istället för att förstärka den?

Och framför allt, är alla de kostbara klimatåtgärder i hundramiljardersklassen som politikerna beslutat om, med massiva och jobbdödande energiskatter, satsningar på grön energi, utsläppshandel etc, bara bortkastade pengar? Tanken svindlar.

Men istället får vi som tack för våra genom hot inkrävda licenspengar samma gamla vanliga pseudoreligiösa larmrapporter nedtrycka i halsen, kopplade till historien om den vite mannens skuld.

För övrigt rapporterades nyligen den globala temperaturen för februari 2013. Jämfört med medelvärdet 1981-2010 var temperaturdifferensen -0.001 C, eller en tusendels grad. Alltså oförändrat i över 30 år.

Mer ospännande än så blir det inte. Det är fortfarande inget konstigt med vädret.

Intressant?
Andra bloggar om , , , ,

När Radiotjänst ringer

Radiotjänst heter en myndighet i Kiruna vars hela existens bygger på att svenska folket fyra gånger per år betalar en avgift för rätten att inneha teknisk apparatur som kan ta emot radio- och tv-sändningar. För att försvara denna avgift, har ett stor kontrollapparat byggts upp som riskerar bli arbetslös. Tv-avgiften, denna kvarleva från en tid då samhället hade ansvar för och monopol på nyhetsförmedling i ljud och bild, måste alltså försvaras med näbbar och klor – trots att det inte finns någon som med någon typ av vetenskaplighet kan slå fast att statligt finansierad television är en garant för objektivitet och mångfald. (Snarare motsatsen, fast det är en annan diskussion.)

Hur som helst har nu Radiotjänst, stärkt av SvT-chefen Eva Hamiltons beslut tidigare i år att lägga ut public servicebolagets sändningar på Internet, börjat jaga samtliga landets innehavare av datorer, surfplattor och smartphones som inte betalt tv-licens. Detta eftersom dessa deras prylar med en slags skruvad logik blivit tv-mottagare i samma stund som SvT anammat ny teknik för livestreaming.

Problemet här är att lagen om tv-avgift, som efter sin senaste uppdatering ska vara ”teknikneutral”, men ingen rättslig instans har mig veterligt provat om livestreaming via tcp/ip är samma sak som marksänd tv. Framför allt är ju alla de enheter som nu blir avgiftspliktiga framtagna nästan uteslutande för andra ändamål än att se på SvT:s sändningar och man kan utgå från att endast ett fåtal av alla innehavare av denna utrustning kommer att göra det. Det är alltså Radiotjänst tolkar lagen, vilket är långt ifrån är samma sak som att tolkningen är korrekt.

Följden är i alla fall att Radiotjänst nu börjat ringa privatpersoner för att föra”en dialog” kring folks datorinnehav (givetvis av den enkla anledningen att det inte går att går att tv-pelja en dator eller surfplatta).

Vad man ska komma ihåg i detta sammanhang är att Radiotjänst – om än en slags myndighet – inte har några lagliga medel att tvinga fram ett svar på frågan om vilka apparater jag har i mitt hem, inte heller vad jag använder dem till. Och med mindre än att tjänstemannen lyckats utverka beslut om husrannsakan (vilket endast tillåts när det handlar om grövre brott), har vederbörande ingen rätt att komma in i mitt hem för att kontrollera tillgången till dator och internet.

Alltså; när Radiotjänst ringer är det bara att tiga. Ju fler som gör det, desto mer orimligt blir det att försvara tv-licensen. Denna borde enligt all rimlighet avskaffats för åratal sedan – men istället förflyttar sig SvT och Radiotjänst in på samma planhalva där simpla fakturaskojare vanligtvis håller till.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

SvT in i fakturaskojarbranschen

För bara några månader såg det så hoppfullt ut. Alliansen var äntligen på väg att skrota en av de sista resterna av DDR-samhället; TV-licensen. Bara själva idén att ännu år 2012 behöva betala mer än 2.000 spänn om året för rätten att inneha en mottagare och kanske ta del av innehållet i ett par av kanalerna är absurd.

Tyvärr kroknade regeringen i licensfrågan – i likhet med alla andra frågor där status quo reiskeras – och istället har  SvT:s vd Eva Hamilton tagit över affärsutvecklingsansvaret. Uppenbarligen har hon inspirerats av The Dennies Pettersson School of Economics, eftersom det nya upplägg hon föreslår har mer gemensamt med fakturaskojarbranschen än med public service. Så här fungerar det:

  1. SvT gör – den i och för sig korrekta – analysen att allt färre tittar på tv i traditionella tv-apparater.
  2. Bolaget väljer därför att på eget bevåg lägga ut sina sändningar fritt på nätet, vilket innebär att alla med en dator eller surfplatta i teorin kan se på SvT:s program. Om det i realiteten är bara fem svenskar som väljer att roa sig med SvT:s nätsändingar, medan resten väljer att kolla YouTube eller katter med Hitlermustasch, har ingen betydelse i sammanhanget. Alla har ju möjligheten att se SvT.
  3. Genom att alla med dator, smartphone eller surfplatta nu teoretiskt kan se dessa sändningar – oavsett om de efterfrågat dem eller ej – kräver Hamilton att alla med någon typ av Internetuppkopplad enhet ska betala tv-licens.

SvT-chefens idé är inte bara djärv – den löser i ett slag stora delar av den intäktskris som den svenska mediebranschen går igenom. Aftonbladet, SvD, DN och Expressen kan också nås av alla svenskar med Internet – det är alltså bara att fakturera vartenda hushåll en summa varje år, istället för att harva vidare med Plusabonnemang och andra betaltjänster som på sin höjd drar in småpengar i sammanhanget. Varför har ingen tänkt på det förut?

Nu väntar vi bara på beskedet att Läderlasse får uppdraget att sköta tv-pejlingen.

Intressant?

Läs även HAX och Motpol

Andra bloggar om , , , ,

”Det här var ju lite pinsamt, eller hur?”

Det borttagna blogginlägget. Klicka för större bild.

SVT:s hyllade, unga och begåvade Mello-programledare, Gina Dirawi, trampar snett i den mörkbruna sörjan igen. Efter att ha blivit uppläxad av SVT för nästan exakt ett år sedan, då hon jämförde Israel med Hitler och diktatorns folkmord under Andra världskriget, är det nu dags igen. Dirawi, som leder melodifestivalen, lade i går kväll upp en bloggpost med rubriken ”Kvällsläsning” där hon tipsar om en bok av den ökände antisemiten Lasse Wilhelmsson.

När det går upp för Dirawi att inlägget är provokativt och dumt, reagerar hon med sedvanlig ryggradslöshet.  Hon försvarar sig med att hon minsann inte hade en aaaning om vem Lasse Wilhelmson var, det var bara nån ”random kille” som hade stuckit boken i händerna på henne och sagt LÄS.

Förutom att man kan fråga sig vilken typ av umgänge som Dirawi egentligen har, och vilka teorier om den judiska världskonspirationen som denne ”random kille” omger sig med, kan man faktiskt fråga sig hur länge SVT kan ställa upp och försvara en medarbetare som gång på gång ”råkar” haspla ur sig illa dolt judehat i sin blogg.

Gina Dirawi är 21, myndig sedan tre år och får rösta i allmäna val. Dessutom är hon en framstående profil inom public service. Det funkar alltså inte längre att skylla på att hon är ung och oerfaren, även om så skulle vara fallet. Som SVT-anställd har man ett extra ansvar att tänka sig för innan man vidarebefordrar högerextrema boktips från nån ”random kille”. Hade en programledare hos SVT ens knystat något som kunde uppfattas som stöd för t ex Sverigedemokraterna, hade det garanterat varit nolltolerans som gällt.

Efter Twitter- och Facebookstormen tog Gina Dirawi snabbt bort sitt inlägg, och följer man en gammal länk till bloggposten, möts man av en felsida som lite lakoniskt konstaterar att ”Det här var ju lite pinsamt, eller hur?”

Det är vad man kan kalla ett understatement.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: