Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: Tanzania

Klimatsmart folkfördrivning

Rufiji-deltat i Tanzania.

Samtidigt som Lundin Oil och dess förre styrelsemedlem Carl Bildt får välförtjänt kritik för vad som sannolikt kan vara brott mot folkrätten i södra Sudan, är miljöorganisationen WWF insyltad i en annan folkfördrivning inte så långt därifrån – i Tanzania. Där sker förtrycket av lokalbefolkningen emellertid i miljöns namn, vilket sannolikt är skälet till att få verkar så pigga på att skriva om saken. Norska Aftenposten har dock gjort ett bra jobb med att avslöja WWF:s svindlande affärer i Tanzania, som nyligen ledde till att ett tiotal anställda fick gå – däribland chefen för WWF Tanzania, Stephen Mariki – efter anklagelser om korruption.

Korruptionsskandalen har fått till följd att två så kallade REDD-projekt (REDD = Reducing Emissions from Deforestation and Degradation) i regi av WWF Tanzania – bland annat med 15 miljarder i bistånd från Norges motsvarighet till Sida – nu fått avbrytas. Projekten, som initierats av WWF med stöd av Tanzanias regering, har dock fått hård kritik från norska och amerikanska forskare, som hävdar att detta klimatbistånd från väst – som används för att bevara naturliga ”kolsänkor” som regnskog och mangroveträsk från avverkning – istället får till följd av att lokalbefolkningen fördrivs från sina hem och hindras att bruka marken. Alltså ungefär samma sak som händer när ett stort oljebolag kommer och tar över marken där det råkar bo fattiga bönder.

Det är precis detta som hänt i Mangroveskogsprojektet, som WWF Tanzania driver i det stora Rufijideltat söder om Tanzanias huvudstad Dar Es Salaam, hävdar forskarna Betsy A. Beymer-Farris och Thomas J. Bassett i en färsk rapport publicerad i tidskriften Global Environmental Change.

Sedan tidigt 90-tal har Tanzaniska myndigheter varit inblandade i olika satsningar för att bevara värdefull mangroveskog i Rufijideltat. Detta har lett till stora konflikter med lokalbefolkningen, många av dem fattiga jordbrukare, som beordrats att plantera träd istället för att odla ris. Trädplantering innebär miljardintäkter för staten, dels för att skogen ger upphov till utsläppsrätter som kan säljas på den internationella marknaden, dels via biståndspengar från väst.

Bönderna protesterar, och hävdar att de berövas möjlighet att försörja sig och att deras rättigheter till sina egna landområden ignoreras av staten. I oktober 2011 kulminerade konflikten när representater för lokala myndigheter trakasserade lokalbefolkningen, satte eld på hus och högg ner kokospalmer.

Mitt i allt detta befinner sig alltså WWF, som med ekonomiskt bistånd från Norge, Schweiz och Storbritannien, gjort det ekonomiskt lönsamt för en stat att fördriva sin egen befolkning. Trots att den, enligt forskarna Beymer-Farris/Bassett, bedriver sitt jord- och skogsbruk på en ekologiskt hållbar nivå.

Men planen som bestlutats för området är, skriver forskarna, att bönderna ska plantera träd på sina risodlingar fram till dess att de kastas ut. Det kommer att innebära att mer än 18.000 invånare i det nordliga Rufiji-deltat kommer att tvångsförflyttas.

Vad man kan lära sig av Lundin Oil i Sudan och WWF i Tanzania, är att mänskliga rättigheter inte står särskilt högt i kurs när korrupta stater känner lukten av pengar. Om miljarderna sedan är gröna eller svärtade av olja, spelar ingen som helst roll.

Det är inte heller första gången som fattiga bönder fördrivs i miljöns namn, samma sak hände nyligen i Uganda.

Intressant?

Lästips: Conservation Refugees, When protecting nature means kicking people out, Orion Magazine

Andra bloggar om , , , ,

En miljard svälter – vi eldar upp deras mat

ethanol-cornI dag är det Världsmatdagen, och i DN läser jag att FN:s jordbruks- och matorgan FAO beräknar att var sjätte människa på jorden svälter, eller åtminstone får för lite näring. Efter att antalet svältande sjunkit stadigt under ett par decennier, har de undernärda ökat i antal igen under de senaste åren. Den akuta orsaken är inte helt överraskande den internationella finanskrisen med ökad arbetslöshet, men även högre spannmålspriser och misslyckade jordbrukssatsningar ligger också bakom det sorgliga faktum att en jättekontinent som Afrika inte kan försörja mer än hälften av sina invåndare.

På lite längre sikt skördar Afrika idag de utebliva frukterna av vårt biståndsarbete för decennier sedan.

“Fram till 1980-talet fanns en del biståndssatsningar på jordbruk som gick snett. Det ledde till att biståndet flyttades över på mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet, säger biståndsexperten Inge Gerremo i intervjun med DN.se.”

Det vill säga – istället för att hjälpa folk att överleva, har vi försökt sälja på utvecklingsländerna vårt moral- och miljötänkande, på samma sätt som de missionärerna skulle omvända vildarna till den kristna tron under det förra århundradet. Visst, det finns inget käk, men hyddan är i alla fall utrustad med en sprillans ny solpanel som kan ge lite belysning – så länge det inte blir mörkt. EU-kolossen galna jordbrukssubventioner och skyddstullar har därefter gjort sitt till för att hålla Afrika kvar i misär.

Satsningen på energigrödor, dvs sådant som odlas för att driva våra etanolbilar och döva vårt miljösamvete, är också mycket omstridd. Å ena sidan kan det ge reella intäkter till fattiga jordbruksnationer. Å andra sidan riskerar ökade drivmedelspriser att driva upp matpriserna till nivåer som gör det omöjligt för många fattiga att ha råd att köpa grödor som majs och ris. Så sent som förra sommaren, skakades Mexiko (som inte precis räknas som u-land) av veritabla hungerkravaler i spåren av de skyhöga prisökningarna på tortillabröd. Anledningen till detta var att USA, som tidigare exporterat stora delar av sin majsproduktion till Mexiko, nu istället byggt etanolfabriker – med massivt federalt stöd – och det bränns nu bildligt talat upp ett antal miljoner ton tortilla i tanken på amerikanska bilköer istället för att mätta hungriga mexikaner. I takt med att oljepriset stiger, kommer efterfrågan på etanol att öka igen i takt med att vi reser oss från finanskrisen.

Världsbanken har räknat ut att de ökade livsmedelspriserna sedan 2005 gjort att ytterligare 200 miljoner människor inte längre kan äta sig mätta.

När det gäller att elda upp mat är förresten Sverige världsbäst. Ingenstans i Europa säljs det mer etanolbilar än här, vilket förstås hänger ihop med att staten premierar den som köper en ineffektiv och bränsleslukande “miljöbil” med 10.000 kr. Och svenska Sekab, samägt av ett antal norrländska kommuner och “Etanol-Jesus” Per Carstedt, försöker som bäst att övertyga fattiga bönder i Tanzania att odla sockerrör för etanoltillverkning istället för mat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: