And The Band Played On

Etikett: teknik

Hotet mot musikbranschen fyller 50

Nu i augusti är det 50 år sedan en av tidernas största hot mot musikindustrin såg dagens ljus – kassettbandet.

Det var på IFA-mässan i Berlin sensommaren 1963 som Lou Ottens, produktutvecklare hos holländska elektronkjätten Philips, presenterade den nya lilla uppfinningen som skulle skaka hela musikbranschen i grunden.

”Det kom som en stor överraskning för marknaden”, säger Ottens, idag 87 år i en intervju med Time Magazine (kräver inloggning).

”Överraskning” är väl ett understatement som heter duga. Kassettbandet gav upphov till en helt ny ungdomskultur, där ”blandband” mixades ihop och byttes kompisar emellan – utan att alla längre behövde köpte varsin LP-skiva! Katastrof!

Home_taping_is_killing_music

Kampanjens officiella logo.

Grammonfonindustrin mobiliserade snabbt sina styrkor för att möta det nya hotet mot skivförsäljningen, och startade igång kampanjer som den beryktade ”Home taping is killing Music”, där konsumenterna varnades för denna illegala form av aktivitet, som dessutom var ett hot mot hela musikbranschen. Upphovsrättslobbyn, framför allt i USA, försökte samtidigt få domstolar att förbjuda den nya tekniken, som kassettdäck med inspelningsfunktion, och nya skatter och avgifter infördes för att kompensera för de stackars skivbolagsdirektörerna som riskerade att bli utblottade.

Västtyskland var först i Europa med att införa skatt på kassettband redan 1965, men i Sverige dröjde det faktiskt ända till 1982 (vilket måste ha varit en av få exempel på när Sverige inte var först med en ny skatt). Detta år infördes den omdiskuterade kassettskatten, som enligt vissa uppgifter var en av de bärande orsakerna till att nystartade Track Tape i Malmö med 30 anställda gick i konkurs.

Kassettskatten avskaffades 1993, då helt nya hot mot musikindustrin tagit vid; den inspelningsbara CD-skivan. Det dröjde dock till 1999 innan den nuvarande så kallade privatkopieringsavgiften infördes, en avgift på framför allt inspelningsbara CD- och DVD-skivor. Men även MP3-spelare hamnade snart i listan på avgiftspliktiga apparater – en lista som med tiden skulle bli allt längre.

Privatkopieringsersättningen är i sig en märklig hybrid. Det är förvisso en skatt som beslutats av riksdag och regering, men hur hög skatten ska vara och vilka produkter som ska beskattas bestäms av den privata intresseorganisationen Copyswede. Och som privatperson går det inte att ifrågasätta skatten/avgiften eller ställa någon politiker till svar för den. Praktiskt.

Det som styr Copyswedes arbete är paragraf 26 i privatkopieringslagen, som stipulerar att lagringsmedier ska vara  “särskilt ägnade” för privatkopiering av upphovsrättsligt skyddade verk. Förra året lyckades Copyswede tänja ut denna gummiparagraf till att gälla även externa hårddiskar och USB-stickor, vilket gör dessa prylar 80 kronor dyrare. Till stor glädje för förmånstagarna, framför allt stora artister som Per Gessle som kan muntra upp sig lite extra med pengarna som rullar in när du köper en backuphårddisk för dina digitala semesterbilder.

Copyswede vill nu gå vidare och avgiftsbelägga även interna hårddiskar, smarttelefoner, bärbara datorer, TV-spelskonsoler och surfplattor med privatkopieringsavgift. Dessutom försöker organisationen klämma Telia på 73 miljoner i ersättning för sålda Iphone (som enligt Copyswede alltså främst används för att lagra kopierad musik). Riktigt hur organisationens jurister ska lyckas med konststycket att hävda att en Xbox är ”särskilt ägnad” för att kopiera musik är inte helt klarlagt, men de verkar ju ha en bra dialog med domarna i den skiljenämnd som avgör.

Och vad det gäller surfplattor har ju radiotjänst redan beslutat att din dator och Ipad primärt är en tv-mottagare.

För den som vill fira kassettjubileet och spela in ett blandband eller två, kan jag emellertid meddela att det numera är ganska prisvärt. Du betalar nämligen bara 1,50 i skatt för en 60-minuters tomkassett. Rena fyndet, om du hittar nån som säljer dem fortfarande.

Hem och banda med er!

Intressant?

Andra bloggar om , , , , , ,

AP-fonderna och konsten att bränna din pension

Ny energi av dansk modell.

Det händer inte alltför ofta att man läser något i SvD som handlar om energi och inte är fullproppad av floskler om det ständigt ökande behovet av satsningar på grön omställning och hållbarhet. Men i sin debattartikel sätter Timbros energiexpert Lydiah Wålsten fingret på ett av Europas absolut största ekonomiska haverier – som tyvärr alltför sällan får plats i mediebevakningen. Anledningen till detta kan man bara spekulera i, men de summor som hittills satsats på så kallat förnybara energikällor och grön teknik får Tillväxtverkets och Säpos festande att framstå som felräkningspengar i jämförelse.

Hundratals miljarder av medborgarnas pengar har konfiskerats via påhitt som elcertifikat, energiskatter och handel med utsläppsrätter. Pengar som sedan till stor del slösats bort på verkningslösa symbolåtgärder för att rädda klimatet. Särskilt i Sverige, vars energiproduktion är nära nog helt koldioxidfri, är den gigantiska satsningen på vindkraft  inget annat än ett extremt dyrt sätt att lösa ett icke-existerande problem. (Något som Kungliga vetenskapsakademin också påpekat.)

I takt med att verkligheten tränger sig på med finanskris och recession i Europa, minskar dock viljan att gödsla skattepengar på ytterligare sol- och vindkraftssatsningar. I det gröna föregångslandet Tyskland har subventionerna hårdbantats, liksom i Spanien, Portugal och Storbritannien, vilket lett till att den tidigare så hajpade miljötekniksektorn är i djup kris. Något vi bevittnar inte minst i vindkraftsbranschen, där danska Vestas tvingas avskeda 1.400 anställda och har förlorat mer än hälften av sitt börsvärde på ett år. Andra vindsnurretillverkare, som Eolus Vind, har också fått se sin aktiekurs halverad – och inte ens rockstjärnan bland miljöteknikbolagen, Arise Windpower, där förre Volvochefen P G Gyllenhammar plockar ut en miljon om året i styrelsearvode (Maud Olofsson får nöja sig med 250.000), har klarat sig undan slakten på börsen. Kursen har halverats sedan börsintroduktionen 2010.

Nu drabbar detta förstås ingen fattig, tänker vän av ordning. Men se det gör det faktiskt – en betydande del av finansieringen i dessa bolag kommer nämligen från våra gemensamma pensionsbesparingar via de svenska AP-fonderna, som investerat friskt i både noterade och onoterade miljöteknikbolag. Tredje AP-fonden är en av de största ägarna i just Arise Windpower. Vid en nyemission 2009 köpte fonden in sig med 200 miljoner i bolaget, till ett pris av 55 kr per aktie, och blev därmed ägare till 17 procent i bolaget – vilket strider mot fondens egna placeringsregler som begränsar ägande i enskilda bolag till högst 10 procent. 2010 börsintroducerades Arise och sedan dess har det bara gått utför. Aktiekursen ligger idag på 26-27 kr, eller en förlust på dryga 100 miljoner jämfört med introduktionskursen. (Ungefär 40 miljoner av denna förlust är ”realiserad” eftersom Tredje AP-fonden sålde av en större post i Arise i mitten av augusti.)

Sjätte AP-fonden har också visat framfötterna när det gällt att radera ut våra pensionsbesparingar. 2009 investerade fonden i tyska solcellstillverkaren Q-Cells, en affär värd 600 miljoner kr. I ett pressmeddelande den 19 juli i år meddelades kortfattat att fonden sålt av hela sitt innehav i bolaget. Denna försäljning kan knappast ha inbringat någon större summa, eftersom Q-Cells gick i konkurs redan i mars.

Dessutom leker Sjätte AP-fonden affärsänglar med våra pengar. Lilla onoterade Uppsalaföretaget Vertical Wind, som hoppas kunna utveckla en ny typ av vindkraftverk med vertikal axel, direktägs till 29 procent av fonden och till ytterligare en del via ägande i investmentbolaget  Energy Potential (ännu ett av fondens förlustbolag) som kontrollerar 15 procent av aktierna i vindkraftsbolaget. Vertical Wind har gått med nära 40 miljoner i förlust sedan starten, och hade det inte varit för Sjätte AP-fondens kapitalinjektioner hade företaget varit i konkurs för länge sedan.

Naturligtvis kan Vertical Wind vara något stort på spåren, eller också är tekniken med stående rotoraxlar dödsdömd från början, som vissa kritiker menar. Hur det än är med den saken, är ju frågan om statliga pensionsfonder verkligen ska ägna sig åt högrisksatsningar som Vertical Wind, Q-Cells eller någon av de otal andra investeringar som de olika AP-fonderna gjort i miljöteknikbranschen.

Jo, en del politiker tycker faktiskt det, som Vänsterpartiets Ulla Andersson. Hon kräver dessutom att AP-fonderna ska satsa mer på att ”aktivt stödja en grön omställning” – eftersom det är i denna bransch som alla de nya välbetalda jobben kommer att komma nån gång i en rosaskimrande framtid då enhörningar går omkring på Stockholms gator. Eller nåt.

I den bistra verkligheten har den som investerade i den förnybara energisektorn i snitt förlorat nästan halva sitt kapital det senaste året. För solcellstillverkarna är raset över 60 procent.

Känns som en trygg placering för våra pensionspengar, eller hur?

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: