And The Band Played On

Etikett: terrorism (Sida 2 av 3)

Drönarkrig für alle

På brittiska bloggen Drone Wars UK kan man läsa att satellitsystemet som används för att styra obemannade spanings- och attackflygplan, så kallade drönare, heter – håll i er – Skynet. Och som inte detta vore nog för att ge en skrämselhicka, ägs satelliter, datorsystem och programvaran som styr alltihopa av ett privat företag, Paradigm Secure. Uttalat på engelska låter det inte alltför olikt Cyberdyne Systems, det fiktiva (?) företaget bakom Terminator-filmernas version av Skynet – och hur det slutade vet vi ju alltför väl.

Drönare av T3-modell.

Till råga på allt ser både Reaper- och Predatordrönarna ut att vara modellerade direkt från Terminators Hunter Killer Drone, vilket väl är det slutliga beviset för att verkligheten imiterar dikten och vi alla är dömda till en snar och våldsam undergång. Snart kommer Skynet 5 att börja tänka själv, och döda oss alla med sin flotta av luftburna UAV:er (Unmanned Aerial Vehicles).

Drönare av modell MQ-9 Reaper, bestyckad och klar för start i Afghanistan.

Ok, det kanske inte riktigt händer på det sättet. Men om man bortser från de oundvikliga sci-fi-referenserna, kan man konstatera att de obemannade flygande farkosterna, eller drönare i vardagligt tal, håller på att förändra världens konflikter i grunden. Gränserna för var och mot vem man kan föra krig har suddats ut, samtidigt som det blivit snorbilligt att med teknikens hjälp ta livet av terrorister och upprorsmän i de mest otillgängliga delarna av världen. Som i Afghanistans eller Pakistans berg, där det tidigare krävts truppnärvaro på marken med allt vad detta inneburit av riskfyllda transporter och logistik.

Nu sitter ”piloterna” istället bekvämt framför en uppsättning bildskärmar i ett kontrollrum – till exempel på Holloman Air Force base i White Sands, New Mexico, varifrån en stor del av USA:s drönarkrigföring bedrivs. Därifrån styr piloterna sina plan via satellit tusentals mil bort. På förmiddagen kan det handla om ett spaningsuppdrag i Irak, och efter att ha brutit för lunch kan eftermiddagens uppdrag utspela sig i Afghanistan. Piloterna kan tillbringa kvällarna hemma med familjen, och de slipper riskera livet eller att bli nedskjutna och tillfångatagna. Och om en drönare trots allt skulle skjutas ned, handlar det om en förlust på ”bara” några miljoner dollar. Betydligt mer överkomligt än att förlora ett F-16-plan värt nära 20 gånger mer. Dessutom slipper man potentiella gisslansituationer och den rent operativa förlust det innebär att mista en utbildad stridspilot.

Faktum är att obemannad krigföring är det just nu snabbast växande området inom den amerikanska militären. Pentagon bygger ut sin drönarflotta med 30 procent, samtidigt som antalet drönarpiloter blir fler och fler. Inom något år räknar man med att det kommer att utbildas fler drönaroperatörer än traditionella stridspiloter. Och i takt med att tekniken utvecklas kommer fler militära aktiviteter att tas över av distanskrigarna. Det finns redan allt ifrån mekaniska robothundar som fjärrstyrs att desarmera misstänkta bomber till tungt bestyckade ”terminators” som kan assistera framryckande infanteri.

Och det är inte bara Pentagon som bedriver krig på distans. Även om hemlighetsmakeriet kring USA:s använding av obemannade flygplan är stort, är det känt att landet bedriver tre olika UAV-program. Det mest kända är Pentagons drönarprogram i Irak och Afghanistan, medan de andra två drivs av underrättelsetjänsten C.I.A samt det militära Joint Special Operations Command – varje organisation med sin egen dödslista på personer utvalda att elimineras med hjälp av drönare styrda från amerikansk mark. Det kan handla om rebeller i Centralafrika eller knarkkarteller i Colombia – ingen går säker för drönarna, som kan slå till när som helst, dag som natt.

Det finns förstås också problem med att föra krig på distans. En av de största är ett fenomen som är välkänt för alla som spelat datorspel via nätet: så kallad latency eller ”lagg”. Det innebär förenklat att det som drönarpiloten ser på sin bildskärm visas med en viss fördröjning. Det kan handla om bråkdelar av en sekund, men räcker för att göra det  svårt att träffa en rörlig måltavla. Förra året avslöjade Al-Qaida-krigare på den arabiska halvön för en jemenitisk reporter att när de hörde en amerikansk drönare närma sig, började de hoppa runt så mycket de kunde, för att på så sätt lura drönaroperatörerna att missa målet.

Drönare i Black Ops 2, på väg att förinta Los Angeles.

Att utvecklingen kan ge en fingervisning om hur framtidens krig och konflikter kan komma att utkämpas märks också i spelvärlden. I Activisions kommande förstapersonskjutare Black Ops 2 (release 13 november) är det just drönarkriget som står i centrum – eller rättare sagt vad som kan hända i en nära framtid när terrorister lyckas ta kontroll över de obemannade krigsmaskinerna. I en halvdokumentär trailer för spelet uttalar Oliver North (den amerikanske överstelöjtnanten som blev ökänd för sin inblanding i Iran-Contras-affären på 80-talet) följande tänkvärdhet:

”Jag är inte oroad för en kille som försöker kapa ett flygplan. Jag oroar mig för killen som vill kapa ALLA flygplan”.

Black Ops 2 ligger alltså helt rätt i tiden. I början av december förra året lyckades Iran komma över en amerikansk drönare, sannolikt genom att ta över styrsystemet på farkosten. Iranierna sägs nu vara på god väg att reverse-engineera drönaren och ta reda på hur den styrs. Det är alltså inte osannolikt att de iranska mullorna inom ett par år har ett eget UAV-program, vars udd med största sannolikhet kommer att riktas mot Israel.

Som sagt. Det är 2012, drönarkriget är i full gång och styrs av satellitsystemet Skynet.

What could possibly go wrong?

Intressant?

 Merläsning om drönarkriget:
Aljazeera | The decade of war to come

Ars Technica | E3 games exploit real fears in a tumultuous world

DN | Ingen kontrollerar privata drönare
DN | Forskare varnar: Drönare kan hackas av terrorister

Wired | Drone Wars – The Legal Debate Continues

Andra bloggar om , , , , , ,

Samtidigt i raketregnet mot Israel

Samtidigt som FN debatterar huruvida Palestina ska erkännas som suverän stat, trappar terrororganisationen Hamas – som styr i ena halvan av det som är tänkt att bli en palestinsk stat – upp kriget mot framför allt Israels civilbefolkning. Under augusti sköts 170 granater och missiler från Gazaremsan – fler än under någon enskild månad sedan Gazakriget 2008, då Israels armé gick in i Gazaremsan och slog ut stora delar av Hamas militära infrastruktur. Detta enligt statistik från Israeli Defence Force, IDF.

Åren därefter rådde ett relativt lugn, som bevarades dels som ett resultat av Israels blockad mot sjötransporter till Gaza, dels som effekt av Egyptens stängning av landgränsen till Gaza mot Egypten, där förnödenheter – men också vapen – tidigare förts in, delvis via underjordiska tunnelsystem.

I samband med den folkliga resningen i Egypten i våras, öppnades dock gränsen på nytt – till stor glädje för befolkningen i Gaza, men också nya möjligheter för Hamas att fylla på sina vapenförråd. Detta var något som israeliska myndigheter varnade för så sent som i maj i år. Ock kanske är det detta som syns i grafen här intill – en bild som mer än någon illustrerar möjligheterna för en fredlig tvåstatslösning i området. För så länge ”Palestina” innebär två helt olika och inbördes stridande fraktioner – en mestadels fredlig och demokratisk palestinsk myndighet på Västbanken och en terrororganisation på Gaza vars främsta mål är att förinta Israel – ser det väl ganska mörkt ut för freden i området. Och det blir inte direkt bättre när ledande palestinska företrädare – inklusive president Abbas – indikerar att en framtida palestinsk stat behöver vara etniskt rensad på judar.

Det finns många – även svenska politiker – som tycker att Israel får skylla sig självt med sin aggressiva bosättarpolitik och den skamliga mur som byggts på palestinskt område. Att de förtjänar att få 5-6 raketer i skallen varje dag. Men verkligheten är att så länge Palestina varken har ett fungerande styre eller kontroll vare sig över sitt eget territorium eller sina beväpnade enheter, kommer verkliga framgångar aldrig att uppnås. Sedan spelar det ingen roll om president Abbas lyckas få FN att erkänna en palestinsk stat.

Och trots det sofistikerade missilskydd, Iron Dome,  som Israel just nu bygger upp för att skjuta ner missiler på väg mot landet, slår många av dem ner och gör stor skada. Allt fler av missilerna är av den nya uppgraderade Grad-modellen, som når flera större städer och vars räckvidd når utkanterna av både Tel Aviv och Jerusalem.

Mer än en halv miljon israeler lever idag ett liv där de måste vara förberedda på att uppsöka ett skyddsrum inom 60 sekunder efter det att en missil avfyrats från Gaza.

Det är dock ett problem som knappast kommer att uppmärksammas i FN idag.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6,  DN 1, 2, 3, Expressen

Arvet efter terrorkriget

Amerikanska soldater i Afghanistan. Foto: U.S. Army.

Fick frågan i kommentarerna till tidigare inlägg om hur alternativet skulle ha sett ut till mångmiljardsatsningarna på det 10-åriga kriget mot terrorn, som startade i och med anfallen mot World Trade Center.

Ett alternativ kanske hade varit, som Richard North är inne på, att istället för att starta krig mot en av världens fattigaste länder, Afghanistan, hade USA kunnat ge varje invånare i landet – män, kvinnor och barn – 15.000 dollar vardera, motsvarande 100.000 svenska kronor. Så mycket, 450 miljarder dollar, beräknas nämligen det tio år långa kriget i Afghanistan ha kostat.

Om samma summa hade satsats på infrastrukturinvesteringar, utblidning, handel och demokratisk utveckling i det krigshärjade landet – hur hade grogrunden för Al-Qaida och andra terroristorganisationer sett ut då?

Jag kanske är naiv, men förmodligen hade den typen av pengarullning bidragit oändligt mycket mer till säkerheten i västvärlden och USA. Istället har de långa krigen mot terrorismen gjort allas vår tillvaro både farligare och mindre fri. Krigen i Irak och Afghanistan löste inte problemet med militanta islamister, istället blev krigsskådeplatserna rekryteringsgrund för massor av unga arga män med hatet mot USA och väst som gemensam nämnare. Många av dem är vältränade efter ett decennium av krig mot supermakten och dess allierade, och flera av dem har på senare tid varit framgångsrika i kampen mot Moammar Gaddafis diktatur i Libyen.

Efter terrordådet på norska Utøya i somras, överraskade statsministern Jens Stoltenberg med att deklarera att vad som behövdes var MER demokrati och öppenhet, inte mindre. För tio år sedan var president George W. Bushs buskap det rakt motsatta: terroristerna skulle rökas ut från sina hålor, och den som inte var med Bush var emot honom. Och den senare grupperingen har ju knappast blivit mindre med åren.

Intressant?

11 september i pressen: DN 1, 2, 3, 4, 5,  SvD 1, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, Expressen

 

Tio år efter 9/11 – terroristerna vann

Ett foto från södra tornet, som jag tog i augusti 1984. Norrut syns Midtown och Empire State Building. Det är fortfarande svårt att inse att World Trade Center är borta.

På söndag är det tio år sedan terrorattackerna på World Trade Center och Pentagon, en dag som förändrade världen kanske mer än någon enskild händelse  i efterkrigshistorien. Det främsta målet med attacken mot tvillingtornen var att ingjuta skräck i USA och västvärlden, genom att visa hur sårbart det amerikanska öppna samhället var mot terrordåd. Det sekundära var enligt uppgift att knäcka den amerikanska ekonomin.Wall Streets digitala hjärta var förlagt till de underjordiska våningarna i WTC-komplexet.

Det första målet – skräcken – lyckades Al-Qaida uppnå omgående. Det andra – att sänka USA:s ekonomi, tog lite längre tid än vad Osama Bin Ladin räknat med.

För ett decennium efter WTC-attackerna är USA:s ekonomi i ett sämre skick än den någonsin varit sedan den stora depressionen i slutet av 1920-talet. Budgetunderskottet är astronomiskt, arbetslösheten biter sig fast på rekordhöga nivåer och samhällsservicen monteras ner. Delstater har redan gått bankrutt och USA:s federala myndigheter var snubblande nära att ställa in betalningarna så sent som för en månad sedan.

För den som vill se det, finns det ett tydligt samband mellan USA:s usla ekonomi idag och efterspelet till attackerna mot World Trade Center. Bortsett från de svindlande summor som det kostat att bedriva två krig under tio års tid – i Irak och Afghanistan – har en monstruös säkerhetsapparat byggts upp för att skydda medborgarna mot terrorhotet. Antiterrormyndigheten Homeland Security, som bildades efter 9/11, har idag svällt till närmast ofattbara proportioner. Hundratals miljarder har satsats på allt från säkerhetskontroller på muséer till avancerad övervakning av medborgarnas liv – till stor glädje för den växande privata säkerhetsindustrin, som levererar allt från säkerhetsutrustning på världens flygplatser till privat säkerhetspersonal i konfliktområden (dvs legosoldater).

Trots denna biljonrullning, är risken att utsättas för ett terrorattentat minimal – nu som då. I en undersökning, ”A False Sense of Insecurity”,  slår forskaren John Mueller vid universitetet i Ohio fast följande:

1. Assessed in broad but reasonable context, terrorism generally does not do much damage.
2. The costs of terrorism very often are the result of hasty, ill-considered, and overwrought reactions.

– Antalet människor som dödas årligen av muslimska terrorister eller Al-Qaida-wannabees är kanske på sin höjd ett par hundra utanför krigsområden. Det är ungefär lika många som drunknar i sina badkar varje år, säger Muller i en intervju med L.A. Times. 

Dessutom mister fler amerikaner livet utomlands i trafikolyckor och magåkommor än i terrordåd. Och på hemmaplan är risken att dö av allergiska reaktioner mot jordnötter eller i viltolyckor med rådjur också betydligt större än att drabbas av terror.

Ändå har miljardsatsningarna på närmast absurda säkerhetsprojekt kunnat genomföras med terrorhotet som skäl. Några exempel ur artikeln i L.A. Times:

  • I Keith County, Nebraska, med 8.000 invånare, oroade sig myndigheterna för att en Al-Qaida-cell skulle lasta sprängämnen på en motorbåt och spränga en damm. Så Homeland Security betalade för inköp av modern dykarutrustning, undervattensstrålkastare och -radio samt en snabbgående ribbåt med sonarutrustning så att botten på dammen skulle kunna kartläggas i jakten på terrorister.
  • Mitt ute på prärien, i Cherry County med 6.148 invånare, satsades tusentals dollar för att avvärja biologisk krigföring  – mot kor…
  • I Glendale, en förort till Los Angeles, fruktade polisen att militanta islamister skulle gå till anfall mot DreamWorks eller Disney Campus – lösningen blev att köpa en nio ton tung pansarbil komplett med kanontorn till en kostnad av ett par miljoner.

Och den hysteriska pengarullningen drabbar inte bara USA, hela världen betalar för den svällande amerikanska polisstaten. På Arlanda har  kostnaderna för säkerhetskontroller fyrdubblats sedan 2001, Säpos budget har fördubblats på tio år – och EU startar ett nytt europeiskt nätverk mot terrorn. Vi tvingas förnedra oss offentligt i nakenscanners för att få åka på semester, vi har fått lagar som ger staten tillåtelse att övervaka våra mejl och telefonsamtal – och en uppsjö av totalt verkningslösa regler har införts för att i bästa fall möta gårdagens terrorhot. För det enda vi kan vara säkra på är att nästa gång det sker ett terrordåd kommer terroristerna knappast att ta med sig flytande sprängämnen ombord eller gömma bomber i skorna.

Och samtidigt som om allt fler amerikaner förlorar sina hus, hamnar i arbetslöshet och får se sina sociala skyddsnät monteras ner, lever och frodas det säkerhetsindustriella komplexet i högönsklig välmåga. När det gäller kampen mot terrorismen diskuteras inga nedskärningar – oavsett hur hög notan blir.

I Salon.com skriver kolumnisten Glenn Greenwald:

Nothing has altered the mindset of the American citizenry more than a decade’s worth of fear-mongering  So compelling is fear-based propaganda, so beholden are our government institutions to these private Security State factions, and so unaccountable is the power bestowed by these programs, that even a full decade after the only Terrorist attacks on U.S. soil, its growth continues more or less unabated.

Rubriken på det här blogginlägget är metvetet provocerande. Faktum är att i den långa kampen mot terrorismen finns det ännu ingen segrare, däremot många förlorare. Det öppna samhället, den personliga integriteten och ekonomin till exempel.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, G-P, SVT, Aftonbladet

Andra bloggare om , , , ,

Datorer och Internet skapar inga massmördare

Anders Behring Breivik.

I kölvattnet på terrordådet i Norge har det startat ett omfattande blame game, där ansvaret för för den jävla massmördaren och idioten Anders Behring Breiviks vidriga terrordåd skylls på datorspel, Internet, bloggosfären, Sverigedemokrater, högern i största allmänhet, islamofobin, islamiseringen och/eller massinvandringen.

Det är få om ens någon som vet vad ett dugg om vad som rör sig i huvet på galningen Breivik, de som skriver gissar eller sätter ihop sina egna hemmagjorda teoribyggen för att underbygga en politisk ståndpunkt eller bara vill bryta igenom kommentariatets brus för en stund.

För vad i h-e vet t ex  Sydsvenskans Erik Magnusson om World of Warcraft? Uppenbarligen hade han hittat något hemligt massmördarläge i spelet där trollformler och svärd ersatts med automatgevär och Glock, eftersom han i sin artikel i måndags skrev:

”Anders Behring Breivik tycks under senare år ha fört ett sorglöst ungkarlsliv, till stor del framför datorskärmen. Han roade sig med dataspel och var engagerad i online-spelet World of Warcraft, ett spel som han på Utöya kom att omsätta i praktisk handling.”

Vi ligger uppenbarligen ganska risigt till om det finns fler bland de dryga 12 miljoner WoW-spelarna som omsätter sina färdigheter i spelet i praktisk handling. Som tur är det Magnusson skriver bara allmänt skitprat som inte kan skilja ett massivt onlinerollspel med en 3D-shooter som Counter-Strike (som av en händelse fick skulden för Columbine-massakern för mer än 12 år sedan).

(Artikeln av Erik Magnusson har i efterhand redigerats och ovanstående stycke tagits bort.)

Och är det inte datorspel som får folk som puckot Anders Behring Breivik att bli massmördare – så är det Internet och bloggosfären. Nätet gör ju att man numera kan ”filtrera” verkligheten, vilket uppenbarligen får till effekt att hatet eldas på till en gräns där den enda utvägen är att ladda sin Glock med dumdumkulor. Det är alltså både ett demokratiskt problem och en säkerhetsrisk att vi läser bloggar som inte gör samma nyhetsvärderingar som pressen. Hade bara lågpannan Anders Behring Breivik tvingats att få sina nyheter via tidningar istället för högerextrema hatbloggar och foliehattsforum, hade kanske ungdomarna på Utøya varit i livet idag, menar på fullt allvar debattören Thomas Hylland Eriksen i The Guardian.

Vissa går till och med så långt som att smeta ut ansvaret för skitskallen Anders Behring Breiviks fega terrordåd på folk som han citerar i sitt förvirrade manifest. Där finns EU-kritiska bloggare som Richard North (men också historiska personligheter som Winston Churchill), som nu buntas ihop och får bära delansvar för terrorn. Och en hemmagjord, vilt spretande konspirationsteori förvandlas raskt till en medveten och sanktionerad plan där högern i största allmänhet står i bakgrunden och hejar på.

Och vi ska inte ens tala om lågpannor som Erik Hellsborn, vars analys var att i ett purnorskt Norge utan ”massinvandring” så hade dådet aldrig skett.

Det paradoxala är att många som hyllade den norske statsministern Jens Stoltenbergs tal om att möta det fruktansvärda dådet med ännu mer öppenhet och demokrati, samtidigt vrålar efter mer reglering, censur och kontroll av åsikter på Internet. När det är motsatsen som behövs. Nätaktivism, som arbetar mot extremism och fördumning, oavsett om den kommer från islamister, kristna, höger- eller vänsterextremister.

Ett sådant initiativ är hackergruppen Anonymous aktion unManifest, som går ut på att skapa ett gigantiskt antal förvanskade kopior av idiotens så kallade Manifest (som jag absolut inte tänker länka till) och på så sätt göra hans framtida existens på Internet till ett skämt.

Till sist, för dem som fortfarande tror det var bättre förr, innan Internet, datorspel, Sverigedemokrater och hatbloggar fanns, behöver man inte gå längre än till Wikipedia och ta fram listan över världshistoriens värsta massmördare räknat i antal offer. De allra flesta av dessa inträffade långt före World of Warcraft ens var påtänkt och förvirrade manifest skrevs på papper.

Inte för att det nu på något sätt gör dådet mindre vidrigt.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Expressen, Aftonbladet

Andra bloggar om , , , , ,
Uppdatering 29/7: Så var debatten igång igen.

Helvetes jävla mördare!

Det är ohyggliga vittnesmål som rullar in från Norge just nu. Från bombningen av centrala Oslo förstås, men särskilt från norska SSU-lägret på Utøya, där det nu kommer in uppgifter om att upp till 25-30 ungdomar kan ha skjutits ihjäl. Av en jävla mördare, utklädd till polis. Unga, knappt mer än barn, som säkert aldrig i sina alltför korta liv kunde ana att de skulle möta döden under sommarens höjdpunkt.

Och jag kan förstås inte komma ifrån att tänka på mina egna barn, som är i samma ålder. På lägret de var på förra året, ute på Ängsholmen. På hur totalt försvarslösa vi är mot terrorister och/eller galningar som bestämt sig för att just våra barn måste skjutas ihjäl, sprängas eller lemlästas för ett högre politiskt syfte. Och det spelar ingen roll hur mycket jag hatar dessa jävla mördare, eller om den/de ansvariga för massakern dör en välförtjänt och plågsam död. Det finns ändå horder av andra galningar som är beredda att skjuta våra barn. För att de hatar samhället, socialdemokrater, moderater, araber, judar, svenskar, norrmän, vita, svarta…

Om det är Al-Qaida, någon annan terrorgrupp eller en norsk Timothy McVeigh är det i skrivande stund ingen som vet.

Det sorgliga är att vi aldrig nånsin kommer att kunna försvara oss helt och hållet mot sådana här skamliga dåd. Oavsett hur mycket EU vet om våra banktransaktioner och mobilsamtal, oavsett hur många noggranna säkerhetskontroller och nakenscanningar som vi inför – mördarna/terroristerna kommer alltid att hitta nya sätt att ta livet av oss och våra barn.

Det är det som är det riktigt sorgliga i allt detta. De samhälle vi vill leva i har inget effektiv försvar mot bombmannen i Oslo och barnmördaren på Utøya. Alternativet, polisstaten, är det nog få som vill leva i.

Ändå, mina tankar och tårar går till Norge ikväll. Till alla de föräldrar som förlorat sina älskade barn idag. Vi kommer aldrig att glömma fredagen den 22 juli 2011, nästan två år efter den 11 september 2001.

Intressant?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, VG

Andra bloggare om , , , ,

När Alex Jones plötsligt låter vettig…

Alex Jones är världens okrönte kung av konspiration. Den biffige medelålders mannen från Texas drar dessa dagar miljoner till sina sajter Infowars.com och Prisonplanet.tv, för att ta del av Jones teorier om vad som egentligen hände i Pakistan den 1 maj.

Jones, som har fler lyssnare på sin webbradiokanal än de flesta etablerade etermediejornalister, hävdar att hela tillslaget mot bin Ladin är iscensatt av CIA och USA-administrationen. Egentligen är bin Ladin död sedan snart tio år och legat nedfryst i Pentagon, men plockas nu upp för att timingen är helt rätt – Obama har precis dragit igång sin återvalskampanj och behöver boosta sin popularitet. Och dessutom få en anledning att dra tillbaka trupperna från Afghanistan.

Jones frågor kan givetvis avfärdas som stolligheter och konspirationer – och gör det också av alla normala och ”vettiga” människor. Men i brist på bevis, förklaringar och en press som väljer att lita blint på Obama och USA:s militärtalesmän – för de har väl aldrig farit med osanning förut? – lämnas fältet vidöppet för alternativa förklaringar. Den ena virrigare än den andra.

Faktum kvarstår dock. Så här långt, efter tre dygn, har vi nämligen inte serverats ett enda handfast bevis för att Al-Qaida-ledaren dödats – det enda vi har är uppgifter från Obama och hans presstalesmän om att bin Laden är död, skjuten i pannan och i bröstet, efter att ha uppträtt hotfullt – obeväpnad – mot ett dussintal elitsoldater utrustade med höghastighetsvapen.

Jag väljer naturligtvis att tro på de officiella uppgifterna om att terrorledaren verkligen dödades i den där pakistanska villan den 1 maj, men just nu är det faktiskt bara just det – tro – som alla medier ägnar sig åt. Inte fakta.

Ta bara det här underliga argumentet för att dumpa bin Ladins kropp i havet, bara timmar efter han skjutits – för att förhindra att hans sista vila skulle förvandls en kultplats och att begravning enligt muslimsk tradition måste ske inom 24 timmar.

Det enda vettiga hade varit att låta fristående experter obducera kroppen – inte minst för att ta död på de rykten som cirkulerar om att den ”tinats upp”  inför den pakistanska utflykten.

När ledaren för Al-Qaida i Irak, Abu Musab az-Zarqawi, dödades i ett amerikanska flyganfall i juni 2006, gjorde militären en obduktion av kroppen i syfte att undvika spekulationer om att han hade misshandlats eller torterats av USA. Den gången var det minsann ingen brådska med att begrava kroppen.

Fortfarande tre dagar efter att bin Ladin dödats, väntar vi fortfarande på bevis. Men frågan är om det inte redan är för sent. För oavsett vad USA visar upp, kommer Alex Jones och hans anhang att avfärda allt som fejk. Pentagon har haft massvis med tid att photoshoppa loss foton av bin Ladin, redigera filmer och rota fram diverse experter.

Problemet med att begränsa information i Internetåldern är att det bara föder Inforwars.com eller lokala me too-sajter som Vaken.se. Och när något plockats upp där, så är det lätt för makthavare att avfärda all kritik som galenskap och foliehatteri. Trots att det i vissa fall ofta finns otillbörligheter som skulle må bra av att dras fram i ljuset.

Men just nu är Alex Jones tyvärr den ende som ställer de riktigt tuffa frågorna – även om hans konspirationsteorier som vanligt spinns utom all kontroll. Och det är faktiskt ett underbetyg till alla oss som jobbar inom media.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3,   SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6,  DN 1, 2, 3, 4, 5, Expressen 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

Bin Ladins död rena julafton för foliehattarna

Osama bin Ladin är död, skjuten med ett skott i huvudet av amerikanska specialsoldater i sin stora lyxvilla utanför Pakistanska Islamabad. Världen jublar och  USA:s Barack Obama, som sett sina popularitetssiffror dala stadigt mot nollpunkten sedan han tillträdde presidentposten för drygt två år sedan, visar genom sin handlingskraft att han är en överbefälhavare att räkna med.

Därmed cashar Obama in ytterligare en stor PR-seger, efter förra veckans succéartade offentliggörande av sin födelseattest – ett smart drag för att tysta skarorna av allt mer högljudda birthers som torgfört teorin att Barack Obama egentligen inte är född i USA (och därmed enligt lag inte skulle få bli president).

Men USA:s hantering av bevisen – och av terroristledarens döda kropp – öppnar tyvärr dörren på vid gavel för Alex Jones – som hävdar att CIA haft bin Ladins kropp nedfryst – och världens samlade foliehattar. Och jag kan inte för mitt liv förstå varför USA och Barack Obama frivilligt öppnar för ytterligare en stor fet konspirationsteori som sannolikt snabbt kommer att ta sig upp på Topp 10-listan. Redan nu fylls kommentarsfälten på Aftonbladet.se av Zeitgeistare, 9-11 Truthers och diverse andra existenser som är övertygade om att allt är en bluff.

Agerandet blir inte ett dugg mindre konstigt när man betänker att USA:s militär dessutom är van vid att mötas av skepsis när det gäller döda terrorister. Därför har militären för vana att visa upp flera olika typer av bevis; foton av den döda kroppen, verifiering från oberoende vittnen samt ett positivt DNA-test.

I det här fallet är ett DNA-test det enda som presenterats som bevis, några officiella bilder har inte släppts – endast en påstådd bild av den döde terrorledaren som visades i pakistansk TV – och kroppen har enligt uppgift redan begravts till havs, dels för att förhindra anhängare ska få en kultplats att vallfärda till, dels för att följa muslimska begravningsritualer.

Detta stämmer säkert, men den underliga hanteringen öppnar samtidigt för en veritabel foliehattsfestival på nätet. Som kommer att peka på hur lägligt terrorledarens död kommer, avsaknaden av bevis, att USA:s regering vill sopa igen spåren etc etc…

Bin Ladin är död, men kommer att leva för evigt i konspirationsteoriernas värld.

Intressant?

Expressen 1, 2, 3, Aftonbladet 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5,  SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Andra bloggare om , , , , , ,

Hamas-journalistiken

För någon månad sedan slogs en demonstration på Gazaremsan, inspirerad av Egyptiernas kamp för yttrandefrihet och demokrati, brutalt ner av den styrande Hamas-milisen. Denna händelse förbegicks med närmast fullständig tystnad här i Sverige – trots att många journalister var bland de som misshandlades.

Under de senaste veckorna har granatbeskjutningen från Gaza in mot Israel – som vanligtvis sker mer eller mindre dagligen – intensifierats avsevärt. För ett par dagar sedan sköt terrorister i Gaza en raket mot en israelisk skolbuss, varvid ett barn och busschauffören skadades svårt. Som tur var hade de flesta barnen precis hunnit lämna den fullsatta bussen – meningen med raketattacken var att döda alla som satt i den.

Men inte heller denna terrorhandling ansågs värd att berätta om.

Idag, däremot, har DN och SvD vaknat – efter att Israel gått till motangrepp och ”dödat palestinier”, bland annat en befälhavare, inne i Gaza. Israel försvarar sig alltså mot upprepade terrorangrepp – ofta utförda från tättbefolkade områden och hyreshus, där milisen bäddas in av mer eller mindre frivilliga mänskliga sköldar – och detta framställs som brott mot mänskligheten.

Tyvärr är det nog denna typ av nyhetsvärdering och vinklingar som gör att det idag är farligare än nånsin att vara jude i Sverige. Och att antisemitismen numera verkar vara mer eller mindre sanktionerad i delar av landet – inte minst i Malmö.

Intressant?


Andra bloggar om , , ,

Klimat-jihadisterna kommer ut

En ny reklamfilm från aktivisterna i organisationen 10:10 sätter fokus på klimatfrågan med ett hittills oprövat grepp: döda alla som vägrar att vara med och koldioxidbanta. I filmen, regisserad av Richard Curtis (Fyra bröllop och en begravning), spelar kända skådisar som Gillian Anderson (Arkiv X) och budskapet är att vi alla måste jobba för att sänka våra utsläpp med 10 procent i år. Och de som inte entusiastiskt ställer upp på detta mål, sprängs i bitar på ett mycket grafiskt vis. Skolbarn, arbetskamrater, fotbollsspelare – alla som uttrycker någon form av skepsis förvandlas till blodiga slamsor, efter att läraren, chefen eller fotbollstränaren tagit fram en detonator och tryckt på en stor röd knapp. Blam!

Onekligen ett snabbt sätt att minska utsläppen – döda var tionde människa, vuxen som barn, och vi är i mål.

Klimatförnekande ungjävel får sitt.

Uppenbarligen hade organisationen (som är väfinansierad att döma av filmbudgeten) inte räknat med att publiken skulle reagera negativt på budskapet. Vad är väl två sprängda skolbarn mot alla de 100.000-tals människor som påstås dö av klimatförändringar varje år? Och hur kan någon komma på tanken att jämföra med SS, förintelsen, Pol Pot – eller självmordsbombare – bara för att de har samma problemlösning: nämligen att det är befogat att utrota en minoritet för att göra livet bättre för det stora flertalet.

Eller i det här fallet – för att rädda isbjörnarna måste vi spränga våra barn.

Filmen drogs hur som helst tillbaka efter massiv kritik, men den har redan fått tusentals fötter och är nu en av de mest virala filmerna Youtube. Det är utmärkt – för klippet visar på ett illustrativt sätt hur den radikala miljörörelsen faktiskt tänker – även om inte alla förespråkar lika slutgiltiga lösningar på problemet med skeptiker och refuseniks som i filmen. Men budskapet, som delas av både miljöpartister, TV-meteorologer, vänsterdebattörer och tällbergare är dock detsamma: demokrati fungerar inte längre, vi är för många och vi håller på att förstöra Jorden – och därför krävs det drastiska lösningar.

  • Per Bolund, MP:s nya borgarråd i Stockholm, är en varm förespråkare för personliga utsläppskvoter – det vill säga att varje medborgare får ett ransoneringskort där staten håller reda på hur mycket koldioxid individen ger upphov till. Det övervakningssamhälle som skulle bli följden av en sådan idé skulle få DDR att framstå som liberalt, och frågan är vad som händer när ens ransom är slut?
  • Anders Wijkman, kristdemokrat och viceordförande i i Tällberg Foundation är tillika vice ordförande i Romklubben – en global tankesmedja som historiskt propagerat för en närmast extrem befolkningsbegränsning. I tankesmedjans mest kända publikation, Tillväxtens gränser, anges Jordens optimala befolkningsmängd till en halv miljard.
  • Kändismeteorologer vill avskaffa demokratin – för att klimatet kräver det.
  • ABF anordnar seminarier där två psykologer bjuds in för att analysera vad det är för fel på klimatskeptiker. Man får anta att nästa steg blir tvångsmedicinering?

En som insett vad miljörörelsen håller på att utvecklas till är Usama Bin Laden, som i sina senaste uttalanden alltmer kommit ut som eko-jihadist. Det är säkert ett smart drag för att göra al-Qaidas kamp rumsren. Han kan säkert få EU-bidrag också vad det lider – så länge organisationen begränsar sig till att ta livet av klimatförnekare.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , , ,

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: