Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: tillväxt

EU:s verkliga problem förklarade i ett diagram

Data from World Bank

Det frenetiska handviftandet i kölvattnet på Brexit fortsätter, samtidigt som tonläget höjs och domedagsprofetiorna avlöser varandra, pannor läggs i djupa veck och ännu ett EU-toppmöte inleds. Alla kommer att bli fattigare när Storbritannien stängs ute från den gemensamma inre marknaden sägs det, och extra sämst kommer det att gå för britterna som kan se fram emot en framtid som utstötta och tvingas till ett liv i mörker, utan kontakt med omvärlden, företag som flytt och en BNP-tillväxt som i bästa fall hamnar på strax över nollstrecket.

Eller vänta nu – EU har redan en anemisk tillväxt – och har så haft i snart tio år. Efter att ha infört Euron, genomlevt såväl finanskris, Greklandskris och  Eurokris, befinner sig EU i ett slags tillstånd av permanentad recession. Den i de flesta avseenden helgalna Idén att tvinga på hela Europa en omdöpt variant av den urstarka tyska D-marken, har inneburit de flesta Euroländer – med undantag för Tyskland – låsts fast i en till synes evig lågkonjunktur, med gigantiska skuldberg och massarbetslöshet som biter sig fast.

Det är därför grafen ovan, som kommer från Världsbanken, ser ut som den gör. Siffrorna talar sitt tydliga språk – alla jämförbara länder i väst går bättre ekonomiskt än EU. Norge, Schweiz, Kanada, Australien, Nya Zeeland, USA… Överallt är tillväxten högre än inom EU, som tvärt emot det framgångsrika frihandelsområde det utmålas som snarare är ett ekonomiskt sorgebarn. För många av länderna, bland annat på Balkan och vid Medelhavet, är det ännu värre – här handlar det istället om negativ BNP.

Ifall EU:s dokumenterat välbetalda ledare och deras byråkratiska entourage, hade ägnat tid och kraft åt att lösa detta problem – för få arbetstillfällen och för mycket detaljreglering, centralstyrning och permanent krispolitik – istället för att fundera ut fjantiga bestraffningar för en medlem som inte längre vill vara med i gemenskapen, som att avskaffa engelska som officiellt språk. Ja då hade medborgarnas förtroende garanterat ökat högst väsentligt.

Och frågan man ju måste ställa sig är – vem vill vara med i en klubb som behandlar sin medlemmar så?

Särskilt som den största risken med att gå ur verkar vara att få bättre tillväxt. För så mycket sämre kan det ju knappast gå utan för EU.

Intressant?

Fler om , , , ,

Pangar vi tillräckligt många rutor blir det evig högkonjunktur

Det är inte helt lätt att hänga med i de ekonomiska svängarna. För mindre än två år sedan var det superviktigt att finansiera alla utgifter krona för krona. Idag, får vi veta, går ekonomin som tåget och trots höstens flyktingkris – eller tack vare den – rusar den svenska tigerekonomin fram snabbare än nånsin förr. Mångmiljardnotan efter höstens stora asylinflöde har gett extra skjuts åt den redan höga tillväxten, och tillsammans med ökad export skrämt upp BNP för fjolårets fjärde kvartal till hela 4,1 procent.

Att nära en fjärdedel av BNP-ökningen (0,8 procentenheter) åstadkommits via stora extraordinära tillskott via statsbudgeten, ska vi just nu bortse från om vi inte vill uppfattas som tråkiga surgubbar. Eller, hemska tanke, hamna borta i samma hörn som systemkollapshögern.

Mediebilden av den urstarka svenska ekonomin som klarar allt, får mig osökt att tänka på  The broken window fallacy – eller feltänket med den krossade rutan. Begreppet myntades av den franske ekonomen Frederic Bastiat, som använde exemplet för att visa att krig och förstörelse inte gynnar ekonomin, så som vissa ibland tror. Feltänket går i korthet ut på att när allt läggs i ruiner, behövs det massvis med företag som producerar byggmaterial för att återuppbygga samhället – och därmed får många jobb. I det ursprungliga exemplet handlade det om de förmodade dynamiska effekterna i att krossa en ruta, men teorin kan appliceras även på andra ”distruptiva” processer. (Blir vi till exempel rikare av den produktivitetsutveckling som uppstår när vi slutar trycka CD-skivor och istället konsumerar musik digitalt?)

Om det hade stämt att glaskrossandet stärker ekonomin, vore det givetvis en bra affär att anställa ett par tusen i utanförskap för att åka land och rike runt och slå sönder varenda fönsterruta de passerade. Detta skulle i sin tur skapa massor av sysselsättning i glasmästeribranschen, som i sin tur skulle tvingas nyanställa för att klara anstormningen av drabbade husägare. Höjda försäkringspremier (och självrisker) skulle boosta svensk BNP och Magdalena Andersson kunde stoltsera med att svensk ekonomi går som tåget. Eller som en nyproducerad Tesla, för att citera finansministern själv (en bil som för övrigt kräver ständiga statliga miljardsubventioner för att få någon att köpa den).

I fallet med den svenska Teslaekonomin, handlar det förvissso inte om att panga rutur, istället är idén att vi ska SMS-låna oss till tillväxt idag, för att skörda frukterna av denna satsning vid en senare tidpunkt. Tar man en titt på Konjunkturinstitutets senaste prognos över BNP-tillväxt, finner man visserligen att Sverige är på väg in i högkonjunktur, men detta beror alltså till stor del på det stora antalet asylsökande under fjolåret, inte på att det går dramatiskt mycket bättre än vanligt i den svenska ekonomin. Staten har helt enkelt dopat tillväxten med extra pengar –  miljarder har exempelvis riktats om från biståndet – och därmed givit en artificiell BNP-boost.

Att komma ihåg är dock att allt förr eller senare måste betalas. Med höjda skatter, lånade pengar – eller genom att brandskatta statliga företag och kommunala bostadsbolag på sitt kapital.

pnpcapita

Källa: Konjunkturinstitutet, KI.

De som nu hånar alla som talat om kris – samtidigt som ekonomin uppenbarligen går som tåget – borde emellertid titta närmare på vad som händer nästa år och därefter. Framför allt bör man studera det mera rättvisande måttet BNP per capita. För där är det rena skräcken: utslaget per individ faller BNP som en sten de närmaste åren, i takt med att de som idag är asylsökande får uppehållstillstånd och därmed börjar räknas in i arbetslöshetsstatistiken. 2019 förväntas BNP per capita sjunka med -0,6 procent, vilket gör att vi börjar närma oss grekiska nivåer. Vad det betyder i realiteten, enligt KI, är alltså att allt färre med jobb kommer att behöva försörja allt fler utan arbete. Om det inte på något magiskt sätt omgående uppstår en stor låglönemarknad, med jobb som lyckas få ett flertal i försörjning. Risken för detta är dock minimal, prognosen är istället att uppåt tre av fyra nyanlända kommer tvingas leva på försörjningsstöd i decennier, enligt färska siffror från Riksdagens utredningstjänst, RUT.

Detta är också något som Konjunkturinstutet varnat för. Kommunalskatterna kommer behöva höjas kraftigt, samtidigt som vi kan förvänta oss att få allt mindre tillbaka från det allmänna.

”Var den svenska finanspolitiken är på väg är oklart”, skriver Konjunkturinstitutet lakoniskt.

KI:s bild kontrasterar därmed rejält med det vi kan läsa i tidningar som Arbetet, som menar att vi har höstens flyktingkris att tacka för de goda tiderna. Detta budskap trumpetas ut i ett läge där det på många håll inom kommuner och landsting råder vad som närmast kan beskrivas som panik. Att vi just nu har hög tillväxt gör det ju att det automatiskt uppstår horder av nyutexaminerade socialsekreterare, lärare, tolkar, väktare, läkare, tandläkare, poliser och administratörer. Alltså alla de som krävs för att ta hand om fjolårets rekordstora kull av nyanlända. Kortsiktigt är det alltså inte pengar som är problemet utan att det saknas personal att anställa.

Samtidigt – bara själva ifrågasättandet av att det verkligen går så bra just nu, riskerar i rådande debattdiskurs stämplas som suspekt. Att problematisera tillväxttalen eller påstå saker som att man tyvärr inte blir rikare bara för att man tar stora lån blir ett slags tecken på att man närmar sig det där partiets retorik. För att inte tala om det mest förbjudna ordet av alla – systemkollaps – som idag är så marinerat i brunsås att det blivit i princip omöjligt att nämna utan heltäckande skyddsdräkt. Strunt samma ifall det redan fläckvis är en realitet. I höstas tvingades exempelvis flyktingar sova utomhus eller i Migrationsverkets reception. 30 kommuner har anmält sig själva för att de inte klarar av sina åtaganden enligt socialtjänstlagen. I vissa av dem är nära nog samtliga socialsekreterare sjukskrivna eller har slutat, medan de få som är kvar tvingas ansvara för upp till 37 ensamkommande – per person.

Alla som förespråkar positivt tänkande och tror på lånefinansierad tillväxt, kan emellertid glädja sig åt beskedet från Migrationsverket idag – myndigheten behöver nämligen hela 60 miljarder i ökade anslag de närmaste två åren. Teslaekonomin fortsätter att leverera på full spruta – det blir massor av ny BNP det här!

Det är nästan så att man hör hur rutorna krossas.

Intressant?

Fler om , , , ,

Twitter och Friendfeed – årets snabbväxare

twittercom_uv_460I kölvattnet efter  bloggrevolutionen och Facebook ser det ut som Twitter kan bli 2009 års vinnare i det sociala medie-racet. Search Engine Guide har sammanställt en lista på de snabbast växande social media-tjånsterna under 2008, och det är utan tvekan Twitter som kammar hem segern. Från januari 08 till januari 09 ökade antalet unika besökare med 750 procent (från ett par hundra tusen till sex miljoner).

Lite överraskande att se är att den betydligt mer anonyma Friendfeed under samma tid ökade ännu mer – med hela 3 100 procent. Dock skedde detta från relativt blygsamma nivåer i början av förra året. Men ändå – nära en miljon unika användare av en renodlad “feed-tjänst” är inte att förakta.

Facebook ångar på och uppvisar en imponerande trafikökning, 85 procent upp sedan förra årsskiftet. Runt 70 miljoner använder nu fejjan. Sämre går det för MySpace som tappat 10 procent av sin trafik under samma tid.

Fler grafer hos Search Engineguide.com –>

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: