Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: tv

Svensk toppforskare utmobbad och hotad – en världsnyhet överallt utom i Sverige

fox_bengtsson

Bengtsson i amerikanska Fox News igår.

För ett par veckor sedan skrev jag om hur Lennart Bengtsson, Sveriges internationellt mest kände klimatforskare med fler än 200 vetenskapliga publikationer och ett otal priser och utmärkelser att luta sig mot, gick med i den brittiska energipolitiska tankesmedjan GWPF:s (Global Warming Policy Foundation) vetenskapliga råd. GWPF består av ett brett spektrum av politiska åsikter, från höger till vänster, och trots att medlemmarna av vänstertidningar som Guardian ofta utmålas som klimatförnekare (detta idiotiska epitet), är tankesmedjan i princip enig med de slutsatser som förs fram av forskarna i FN:s klimatpanel. Var GWPF vänder sig mot är istället de långtgående och i flera avseenden förödande politiska beslut som röstats igenom för att rädda det framtida klimatet – beslut som i de flesta fall inte sänkt några utsläpp, utan bara gjort Europa fattigare och drivit ut industrin till länder som struntar helt i miljölagstiftning.

Sedan Bengtsson aviserade att han gick med i detta forskningsråd, har han utsatts för en hatkampanj av närmast McCarthyistiska proportioner. Han har utsatts för förtal, utfrysning och hot från det klimatindustriella komplexet. Till slut blev pressen så stor att han ansåg sig tvingad att lämna GWPF – innan han ens börjat. Bengtsson skriver i sitt avskedsbrev:

I have been put under such an enormous group pressure in recent days from all over the world that has become virtually unbearable to me. If this is going to continue I will be unable to conduct my normal work and will even start to worry about my health and safety. I see therefore no other way out therefore than resigning from GWPF. I had not expecting such an enormous world-wide pressure put at me from a community that I have been close to all my active life. Colleagues are withdrawing their support, other colleagues are withdrawing from joint authorship etc. I see no limit and end to what will happen.

It is a situation that reminds me about the time of McCarthy. I would never have expecting anything similar in such an original peaceful community as meteorology. Apparently it has been transformed in recent years. Under these situation I will be unable to contribute positively to the work of GWPF and consequently therefore I believe it is the best for me to reverse my decision to join its Board at the earliest possible time.

Nu visar det sig dock att det ligger mer bakom utfulningen av Lennart Bengtsson från den mäktiga klimatindustrin, framför allt driven från universitets- och myndighetsvärlden i USA. Roger Pielke, en av världens ledande miljöekonom och expert på ekonomiska effekter av extremväder är en av dem som fått känna på denna nya McCarthyism – eller kanske Lysenkoism är ett mera rättvisande epitet.

Pielke Jr blev hårt attackerad av president Barack Obamas egen vetenskapliga rådgivare förra året, för att denne vid ett senatsförhör framfört ”fel” åsikt i frågan om extremväder blivit vanligare eller ej. Så här skrev Pielke Jr i en kommentar till affären Bengtsson:

For experts in the climate issue, there is enormous social and peer pressure on what is acceptable to say and who it is acceptable to associate with. My recent experiences are quite similar to Bengtsson’s:
http://www.denverpost.com/carroll/ci_25395242/extreme-weather-censors

Unfortunately, “climate mccarthyism” is not so far off. It has been practiced for a while:
http://thebreakthrough.org/archive/climate_mccarthyism_part_i_joe

The main problem here is not that people have strong views or call people names. It is that the elite in this community – including scientists, journalists, politicians — have endorsed the climate mccarthyism campaign, and are often its most vigorous participants.

Over the long run, of course, good science will win out and policy will muddle through. In the short term however, the community will continue to do itself a lot of damage.

The climate issue is coming to represent a globalized version of the US abortion debates. I tell my grad students that there is no use for policy analysts in the abortion debates. I should follow my own advice!

Roger Pielke Jr.

Men affären går betydligt djupare än så. I februari stoppades en ny avhandling av Bengtsson och hans kolleger av facktidningen Environmental Research Letters, ERL. Avhandlingen analyserade orsakerna till den stora skillnaden mellan faktiskt uppmätta temperaturer och de klimatmodeller som IPCC lutar sig mot – alltså de simulatorer av det framtida klimatet som är vägledande för hela västvärldens skatte-, energi- och miljöpolitik. (Som en händelse är det människor som inte tror på worst case-scenarierna i dessa klimatmodeller för hur varmt det blir om 50 eller 100 år som brukar avfärdas som klimatförnekare.)

Skillnaden mellan faktiska temperaturer och datormodeller har de senaste decennierna blivit så stor att den inte längre går att vifta bort med att det bara skulle handla om en tillfällig paus i uppvärmingen, en paus som snart varat i 18 år (I Sverige har temperaturen stått stilla sedan slutet av 80-talet, vilket innebär att stora delar av den svenska befolkningen aldrig upplevt någon global uppvärmning över huvud taget.)

Bengtsson och hans medförfattare drog i sin rapport slutsatsen att den så kallade klimatkänsligheten – hur mycket uppvärmning en fördubblad halt av co2 i atmosfären leder till – kraftigt har överskattats, vilket innebär att en dubblering av koldioxidhalten bara skulle leda till någon enstaka grads uppvärmning, istället för 1,5-4,5 grader som IPCC räknat med i sina rapporter.

Avhandlingen avslogs för publicering, med kommentaren från en av granskarna att den ”inte hjälpte saken”. I klartext: den kom fram till en slutsats som riskerade slå undan benen för det konsensus som alla – särskilt höga politiker – talar vitt och brett om, och som stora delar av forskningsvärlden försörjer sig på att hålla vid liv.

Dessa två affärer håller just nu på att explodera rakt i ansiktet på det politisk-vetenskapliga etablissemanget – bland annat har Storbritanniens största tidningar, The Times och The Telegraph, uppmärksammat den moderna häxbränningsprocessen mot Bengtsson, som ju varit en känd och uppskattad professor vid universitetet i Reading under många år. Till och med amerikanska Fox News gjorde ett inslag om affären Bengtsson.

I Sverige väljer dock såväl pressen som den fria televisionen att tiga ihjäl det faktum att en svensk toppforskare fulas ut och tystas av forskarvärldens variant av Vuvuzelavänstern. Det är mycket svårt att föreställa sig att tystnaden varit lika kompakt om det gällt exempelvis ett fotbollsproffs eller en svensk skådespelare som råkat ut för något liknande.

Men det är ju ett känt faktum att Public service, som vi alla tvingas betala för, sedan länge slutat spegla det som faktiskt händer – istället handlar det numera om att förmedla rätt nyheter. Och SVT:s vetenskapsredaktion befattar sig som bekant inte med förnekare.

För den som är intresserad av vad som hänt, återfinns den bästa bevakningen på utmärka bloggen Bishop Hill. Undersökande journalisten Donna Laframboise har listat Lennart Bengtssons många akademiska utmärkelser och ser dystert på framtiden för den akademiska friheten. En utveckling som tyvärr verkar gå hand i hand med den parallellt allt mer utslätade och räddhågsna journalistiken, där skräcken för att hamna snett i åsiktskorridoren och – hemska tanke – förmedla en ståndpunkt som eventuellt kan gynna extremister, främlingsfientliga och klimatförnekare snävar in perspektiven så att rapporteringen till slut bara handlar om oväsentligheter. De stora, viktiga framtidsfrågorna förblir obesvarade.

Samma fenomen visar sig nu alltså även i den akademiska världen, där aktivister och starka ekonomiska och politiska intressen etablerat sin egen variant av åsiktsförtryck. Det var exakt detta som uppmärksammades i den så kallade Climategate-skandalen 2009, där det avslöjades att en liten grupp vetenskapsmän aktivt motarbetade publicering av forskning som gick på tvärs mot konsensus. Redaktörer och faktagranskare utsattes för hot och påtryckningar för att stoppa publiceringen av forskning med fel budskap. Nu ser vi det hända igen.

Roy Spencer, USA:s motsvarighet till Lennart Bengtsson inom klimatforskningen, skriver på sin blogg:

This bad behavior by the climate science community is nothing new. It’s been going on for at least 20 years.

I have talked to established climate scientists who are afraid to say anything about their skepticism. In hushed tones, they admit they have to skew the wording of papers and proposals to not appear to be one of those “denier” types.

Det var denna förödande polarisering inom sitt forskningsområde som Lennart Bengtsson försökte råda bot på, genom att omvärdera tidigare hypoteser, som inte visat sig hålla måttet.

För det fick han betala ett högt pris.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Finns det en mullvad hos Radiotjänst?

Det stora bråket om Radiotjänsts färska beslut att börja driva in tv-avgift från dator-, mobil- och surfplatteägare har vuxit till en formlig lavin. Mitt i allt står företagets vd och informationschef och försvarar hårdnackat sitt beslut – trots att de fått åthutningar av sin egen uppdragsgivare offentligt och tung juridisk expertis har ifrågasatt lagligheten i att ta ut en avgift.

Avgiftsbråket har nu svällt till sådana proportioner att det på allvar hotar legitimiteten för avgiftsfinansierad public service, i och med att allt fler sätter likhetstecken mellan den SVT och den gnidna upphovsrättslobbyn. Detta underminerar på sikt hela SVT:s existens.

Vi är nu i den extremt ovanliga positionen att Internetoperatörer som Bahnhof aktivt filtrerar bort innehåll från Internet, för att på så sätt hjälpa sina kunder att slippa avgiften. Räkna med att flera bredbandskunder kommer att kräva samma sak från operatörer som Telia, Com Hem och Bredbandsbolaget. Det paradoxala här då att censur av det fria Internet uppfattas som en konkurrensfördel. Därför borde Microsoft och dess användare sluta att rasa mot SVT för att den nya live-tjänsten inte funkar i Windows-mobilerna – det är ju för sjutton ett säljargument! Snacka om att missa en gyllene chans.

Och allt detta på grund av Carl-Gustav Johansson och hans informationschef  Johan Gernandt. Två män som helt på egen hand på rekordtid kan lyckas med det politikerna gått bet på i decennier – att avskaffa licensavgiften (och därmed jobben för de 165 anställda i det privatägda aktiebolaget Radiotjänst i Kiruna, som alltså inte är en myndighet som många tror).

Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att fråga sig om det inte är en enda stor False flag-operation vi ser. Vem jobbar egentligen Johansson och Gernandt för? Är de egentligen mullvadar planterade inom Radiotjänst för att sabotera verksamheten från insidan? Och därmed plöja väg för en avskaffad public service-avgift, till folkets stora jubel?

När sedan förslaget om en ny och mycket kostsammare tv-skatt klubbas igenom, har mediedrevet redan rört sig vidare mot nya jaktmarker och avgiftshöjningen kan ske i smyg.

En konspiration är vad det är – I tell you!

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Uppdatering: Professor i SvD: Det kan kännas som en bluffaktura

SvT in i fakturaskojarbranschen

För bara några månader såg det så hoppfullt ut. Alliansen var äntligen på väg att skrota en av de sista resterna av DDR-samhället; TV-licensen. Bara själva idén att ännu år 2012 behöva betala mer än 2.000 spänn om året för rätten att inneha en mottagare och kanske ta del av innehållet i ett par av kanalerna är absurd.

Tyvärr kroknade regeringen i licensfrågan – i likhet med alla andra frågor där status quo reiskeras – och istället har  SvT:s vd Eva Hamilton tagit över affärsutvecklingsansvaret. Uppenbarligen har hon inspirerats av The Dennies Pettersson School of Economics, eftersom det nya upplägg hon föreslår har mer gemensamt med fakturaskojarbranschen än med public service. Så här fungerar det:

  1. SvT gör – den i och för sig korrekta – analysen att allt färre tittar på tv i traditionella tv-apparater.
  2. Bolaget väljer därför att på eget bevåg lägga ut sina sändningar fritt på nätet, vilket innebär att alla med en dator eller surfplatta i teorin kan se på SvT:s program. Om det i realiteten är bara fem svenskar som väljer att roa sig med SvT:s nätsändingar, medan resten väljer att kolla YouTube eller katter med Hitlermustasch, har ingen betydelse i sammanhanget. Alla har ju möjligheten att se SvT.
  3. Genom att alla med dator, smartphone eller surfplatta nu teoretiskt kan se dessa sändningar – oavsett om de efterfrågat dem eller ej – kräver Hamilton att alla med någon typ av Internetuppkopplad enhet ska betala tv-licens.

SvT-chefens idé är inte bara djärv – den löser i ett slag stora delar av den intäktskris som den svenska mediebranschen går igenom. Aftonbladet, SvD, DN och Expressen kan också nås av alla svenskar med Internet – det är alltså bara att fakturera vartenda hushåll en summa varje år, istället för att harva vidare med Plusabonnemang och andra betaltjänster som på sin höjd drar in småpengar i sammanhanget. Varför har ingen tänkt på det förut?

Nu väntar vi bara på beskedet att Läderlasse får uppdraget att sköta tv-pejlingen.

Intressant?

Läs även HAX och Motpol

Andra bloggar om , , , ,

Riskkapitalism, Com Hem style

Med tiden glöms gamla oförrätter bort, skandaler faller i glömska och gårdagens stridsfrågor ter sig ofta överdrivna i de historiska ficklampsskenet. Men så ser jag en mallig pressrelease från tv-/bredbands- och telefoninasaren Com Hem där företaget berömmer sig av att ha gjort ännu ett rekordresultat med en vinstmarginal för helåret 2011 på finfina 46 procent, och jag minns känner ilskan bubbla upp. Ilskan av att ha tvingats vara Com Hem-kund i mer än 10 år.

Men vi tar den där siffran igen – en vinstmarginal46 PROCENT. Sådana marginaler är närmast ouppnåeliga om man inte sysslar med knarkhandel eller vapensmuggling – eller råkar vara den enda aktören på en viss marknad med stor efterfrågan. (Tilläggas skall att denna vinst uppnåddes trots investeringar i ny infrastruktur och tjänster på 734 miljoner.)

Eftersom jag inte vill råka illa ut genom att indikera att Tomas Franzén och hans medarbetare är inblandade i långseglatser, måste jag utgå från att anledningen till den fläskiga vinsten är det senare: monopol.

Men tele-, tv- och bredbandsmarknaden är ju avreglerad, invänder vän av ordning? Jo, visst är det så, i princip. Problemet är bara att Com Hem har ett de facto-monopol på att leverera kabel-tv till närmare en miljon hushåll i Stockholm, en situation som uppstått genom att allmänt finansierad infrastruktur, det gamla kommunala Stjärn-TV-nätet, via en rad olika försäljningar med tiden kom att hamna i händerna på så kallade riskkapitalister – vilket är 1984-nyspråk för den typ av företag som uteslutande satsar sina pengar i 100 procent riskfria branscher, förslagsvis dem med liten eller obefintlig konkurrens. Som äldreomsorg, Arlanda Express – eller kabel-tv.

Den enda risken i sammanhanget är den som ”kunden” löper: att bli av med såväl sina pengar som sin valfrihet. Själv har jag haft den tveksamma förmånen att ha varit Com Hem-kund i snart 12 år, och det har aldrig varit enkelt. Usel kundservice, orimligt långa bindningstider, ständigt krånglande tjänster och stadigt högre fakturor är det bestående minnet av mina år med bolaget.

Com Hem ägs idag av ”riskkapitalbolaget” BC Partners, som köpte bolaget för ett par år sedan av dåvarande ägarna Carlyle Group och Providence Equity Partners för nånstans mellan 13 och 18 miljarder 17 miljarder. Det gjorde att dåvarande vd:n Gunnar Asp kunde checka ut med en blygsam fallskärm på 255 miljoner. Inte illa pinkat för ett bolag som till stora delar byggts upp med stockholmarnas skattepengar.

De flesta fastighetsägare i Stockholm, och säkerligen i andra delar av landet, jobbar nu för högtryck för att dra in egen fiber och på sikt kunna slänga ut Com Hems överprissatta och ofta medelmåttiga tjänster. Jag bor själv i ett hus där vi nyligen ersatt Com Hem som bredbandsleverantör med en egen fiberanslutning. Varje lägenhet betalar en hundring i månaden för 100 Mbit upp- och nedströms, alltså en tredjedel av vad Com Hems bredbandsmonopol vill ha för samma tjänst (som alltid är kastrerad uppströms). Till årsskiftet är det meningen att koaxialanslutningarna i väggen bara ska snda myrornas krig.

Det är därför Com Hems riskkapitalister ser till att roffa åt sig allt de kan, medan tid är. Höjda kortavgifter, avveckling av det analoga tv-nätet till förmån för det digitala, där det krävs separata digitalboxar och kort för varenda tv-apparat i hushållet – till skillnad från förr då alla kunde dela på en och samma anslutning för 149 kronor i månaden – gör naturligtvis att antalet abbonemang ökar. Och därmed intäkterna.

Riskkapitalisterna vet att exiten närmar sig, och plockar gåsen så snabbt de nånsin hinner.

Jag gillar verkligen Judit & Judit, men det är nog hög tid för dem att fila på sina CV:n.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Expedition Juholt

Håkan Juholt minglar på Pridefestivalen. Foto: Wikipedia

Vid årsskiftet lades komediserien Starke man, som handlade om ett totalinkompetent kommunalråd i en svensk småstad, ner efter flera framgångsrika säsonger. I efterhand är det lätt att se varför: det fanns helt enkelt inget att göra parodi på längre. Efter valet av Håkan Juholt som partiledare för Socialdemokraterna, har komiker och manusförfattare stått paralyserade, som stumma och armlösa barn (för att citera en annan stor komiker, Charlie Sheen). Verkligheten har gång på gång visat sig visat sig flera nivåer bisarrare än dikten, och hade den småländske försvarspolitikern fått fortsätta så hade det inneburit slutet för all kommersiell TV-underhållning.

Men faran är långt ifrån över. Nu börjar nämligen sanningen bakom det stora ”stödet” för Håkan Juholt vid förra veckans möte med verkställande utskottet sippra fram. Juholt blev nämligen utröstad i värsta Robinson-stil, med ett Öråd som skickade ut honom på balkongen medan de röstade om hans öde. Samtidigt som de förnedrade sin egen partiledare, grät de krokodiltårar om hur orättvist medierna hade behandlat sin älskade ledare.

Måhända kan Expedition Robinson vara en metod för de sargade socialdemokraterna att vaska fram en ny ledare. Skicka ner en samling utmanare till en öde ö, där de får bilda allianser, kämpa för att skaffa mat och manövrera ut varann under ett par veckors tid.

Det kan bli om inte storartad underhålling – så åtminstone bra underhållningsvåld. Och jag sätter en slant på att Thomas Bodström skulle sopa banan med alla…

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Andra bloggare om , , , , ,

Al Gore avslöjar en konspiration

Gillar inte obekväma frågor.

Möjligen ska vi alla vara tacksamma för att Nobelpristagaren och klimathotsmiljardären Al Gore inte vann presidentvalet för tio år sedan, då han förlorade med en hårsmån mot George W. Bush.

För någon större tillskyndare av öppenhet och debatt är han sannerligen inte. Gores inställning gentemot journalister är att de ska skriva ner vad han säger, inte ställa följdfrågor eller ifrågasätta. För säkerhets skulle brukar reportrar vara portförbjudna vid Gores föreläsningar.

I ett inlägg på sin blogg går han nu till attack mot Fox News för nyhetskanalens påstådda manipulation i klimatfrågan. Anledningen är ett läckt internt PM där kanalledningens smutsiga förnekarkampanj – sannolikt betald av Big Oil – beskrivs i detalj. Så här vill nyhetsledningen att TV-kanalens reportrar ska hantera bevakningen i den känsliga klimatfrågan:

…we should refrain from asserting that the planet has warmed (or cooled) in any given period without IMMEDIATELY pointing out that such theories are based upon data that critics have called into question. It is not our place as journalists to assert such notions as facts, especially as this debate intensifies.

För alla oss som har gått någon slags journalistutbildning, känns ovanstående förhållningsregler rätt självklara – låt bägge sidor i en debatt komma till tals, och ta aldrig ställning som journalist för den ena eller andra ståndpunkten. Man skulle bara önska att fler medier – framför allt våra svenska Public Servicekanaler – hade agerat efter samma  riktlinjer. Särskilt som det är en fråga som faktiskt ifrågasätts av allt fler, och kommer att kosta oss medborgare hundratals miljarder i åtgärder.

Men Al Gore ser alltså en konspiration. Anledningen – det finns inget att debattera, vetenskapen har talat. Jorden blir varmare, och det är vårt fel. Punkt slut. Inget att se här. Cirkulera.

Påminn mig – exakt vad var det den här mannen fick Nobelpriset för?

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Håller journalistiken på att politiseras?

Det blev visst rabalder förra veckan, när Den allierade journalisten skrev på Aftonbladet kultur om de stora tidningarnas dolda agenda för att knäcka Mona Sahlin och säkra Fredrik Reinfeldts fortsatta jobb som statsminister.

Det är förstås enkelt att avfärda konspirationsteorier som denna – faktum är att såväl Schibsted som Bonnier skiter högaktningsfullt i hur deras medier rapporterar, bara degen rullar in som den ska är de nöjda.Men faktum är att det politiska tyckandet har fått en betydligt mer framträdande idag än det kanske någonsin haft i massmedierna. För 20 år sedan, när jag precis börjat jobba på Aftonbladet, hade tidningen precis lyckats tvätta av sig ”sossestämpeln” vilket enligt analysen var en av de bärande orsakerna till upplagefallet på 70- och 80-talen. Bara genom att göra en tidning för de breda folkgrupperna, och förvisa opinionsmaterialet till ledar- och kultursidorna kunde tidningen attrahera en större grupp läsare än gamla sossar, som redan då var ett släkte på utdöende.

Aftonbladet.se blander nyhets- och opinionsjournalistik på nätet – dock inte i tidningen.

Idag håller motsatsen på att hända – man kan säga att nyheterna ”återpolitiseras”. I takt med att Internet och gratistidningar torpederat alla möjligheter att tjäna pengar på att berätta vad som har hänt, tar medierna i allt större utsträckning rollen att analysera vad som hänt. Åsiktsjournalistiken tar allt större plats, och att ha ett stall av vassa krönikörer som helst också ska vara TV-mässiga – så att de kan kallas in med kort varsel för att sätta betyg på allt från Zlatans straffmiss till Moderaternas hantering av sjukreglerna.

I teorin ska förstås alla dessa tyckare agera ”opolitiskt”, vilket naturligtvis är omöjligt. Alla har sina egna åsikter vilket lyser igenom mer eller mindre. Vi kan ta förra SSU-basen Anna Sjödin, som TV4:s Kvällsöppet anlitat som politisk kommentator, tillsammans med Johan Hakelius och Sakine Madon. Hon klarade inte att dölja var hennes sympatier låg och i takt med att tonläget steg började hon prata om ”högern” istället för moderaterna.

En annan observation är att vi på webben inte alls har samma vattentäta skott mellan opinion och nyheter som i papperstidningen. Aftonbladet publicerar ofta kommentarer från Ledarbloggen i sina paket, något som förmodligen aldrig skulle förkomma i anslutning till en artikel i papperstidningen. Och på SvD och DN blandas opinion, ledare och analyser från politiska reportrar utan några riktigt klara avgränsningar. Vi som jobbar i mediebranschen ser naturligtvis skillnad på en krönika av Johan Croneman och ett ledarstick av Hanne Kjöller, men hur är det med majoriteten av läsarna? Kan de verkligen separera DN:s ledarredaktions åsikter från DN:s?

Inte för att jag tycker att det är något problem att medierna får tydligare röster. I Sverige har vi av någon anledning alltid ansett att nyheter ska rapporteras objektivt, medan slutsatserna lämnas till läsaren. Men i dagens politiska landskap, med smutskastningskampanjer, PR-maskinerier och pengastinna organisationer som alla försöker påverka opinionen, kanske läsaren behöver medier som ställer de riktigt tuffa frågorna ur ett ideologiskt perspektiv? I USA är medierna ofta utpräglat republikanska (som Fox News) eller vänsterliberala (t ex HuffPost och N.Y Times). Dessa medier gör ofta den politiska bevakningen betydligt bättre och vassare, eftersom de slipper objektivitetskravet. Det blir en helt annan dynamik i den politiska bevakningen när kunniga reportrar och analytiker kan ifrågasätta politiker utan att behöva låtsas vara objektiva.

Kanske är vi på väg åt det hållet även i Sverige. För i takt med att intresset för politik växer – vilket syns tydligt på det enorma antalet som diskuterar valet i kommentarsfält, på bloggar och Twitter – växer efterfrågan efter tydliga röster. Som är pålästa och vågar ta ställning.

Journalistik med ursprungsmärkning helt enkelt.

Andra som skriver om , , , , ,

Intressant?

Will the real @icastig please stand up?

Veckans mediesnackis var utan tvekan “ICA-Stigs” fylletwittrande från utdelningen av Stora Bloggpriset på Nalen i förra veckan. Som arrangör var jag där från tidig eftermiddag fram till dess att portarna stängdes vid 23-tiden. Jag har ingen aning vem som dolde sig bakom twittraren @icastig, men uppenbarligen hade han en riktig helkväll, med fickan full av gratis drinkbiljetter. Därför dök det upp ett antal inte helt rumsrena tweets som “Vafan, får man inte ha kuk nu heller” och “Fan så full jag är”, inlägg som som hastigast fladdrade förbi på storbildsskärmarna som visade #bloggprisets backchannel under kvällen. Copywritern och bloggaren Ulrika Good hamnade bredvid “ICA-Stig” under galakvällen, och bevittnade själv hans tweets, något som även Älskade Dumburk gjorde. Underhållande, men kanske inte något man förväntar sig av en representant för Sveriges största livsmedelskedja.

ICAs reklambyrå, King, uppgav att Twitterkontot blivit kapat och anmälde den falske ICA-handlaren. Och “Stig” själv, skådespelaren Hans Mosesson, tar uppenbarligen sin reklamfigur på så stort allvar att han känner  sig personligt kränkt av den falske @icastigs nattliga tweets.

”Man kan acceptera att man blir påhoppad, men då krävs lite finess. Det här är bara plumpt. Så bort med skiten”. Sa Mosesson till Resumé.

Förutom att hela affären “IcaStigGate” är hysteriskt rolig, väcker den ett antal frågor.

För det första: är det verkligen ICA:s eget twitterkonto som har kapats, eller är det någon på PR-firman som bara ballat ur efter ett par öl för mycket?

Om man tittar på @icastigs twitter-historik så registrerades kontot för närmare ett år sedan – och han var på raggningshumör redan då. Samma dag som kontot skapades hade “ICA-Stig” och “Boxer-Robert” nämligen en Twitterkonversation om att dubbeldejta Com Hems reklamtvillingar Judit & Judit. Enligt en Resuméartikel publicerad den 15 maj förra året, var detta en idé som kokades ihop av ICA:s reklambyrå King tillsammans med Boxers byrå Abby Norm. Så långt jag kan avgöra (med mina blygsamma semantiska kunskaper) verkar det sannolikt att det är samma person som twittrade med Boxer-Robert i fjol, som fylletwittrade på Bloggprisgalan i veckan. Och om jag har fel och kontot verkligen blivit kapat – varför i hela friden har inte ICA eller King tagit tillbaka kontrollen över det? Det borde inte vara svårare än att ändra lösenord på Twitter- och mejlkonton.

För det andra: det här är kanske sånt som man får räkna med ute på The Internets. ICA och dess reklambyrå har varit oerhört framgångsrika i att utnyttja samtida trender och snackisar i sin TV-reklam – till exempel den där Frank modebloggar och driver friskt med Amandavardet. Så när ICA-Stig ballar ur på en fest och ”sextrakasserar” delar av Sveriges bloggelit känns det som en fullständigt logisk utveckling av ICA-såpan. What comes around goes around.

Själv väntar jag spänt på att den riktige ICA-Stig ska ta bladet från munnen och berätta vad som egentligen hände. Varför inte i Aftonbladet – han fick ju trots allt chefredaktörens ölbiljetter…

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: