And The Band Played On

Etikett: USA (Sida 2 av 6)

Terrorgrupper i Syrien har också tillgång till kemvapen

Få amerikanska presidenter har gjort mer för att spä på hatet i mot USA i Mellanöstern än Barack Obama. Han har gjort bort sig kapitalt i Egypten, genom administrationens enögda stöd till Muslimska brödraskapet (en antisemitisk, kvinnofientlig, kyrkobrännande våldskult som USA hyllat som ”moderat”). Obamas drönare skördar civilia offer i ett område som sträcker sig från Pakistan i öster till Jemen i väst. Och nu verkar alltså samme president, som fick Nobels fredspris så sent som 2008, fast besluten att gå till väpnat anfall mot Bashar Al-Assads regim i Syrien. Väl medveten om att ett sådant drag mycket väl kan slunga in hela regionen i ett storkrig, där de bägge inofficiella kärnvapenmakterna Iran och Israel tveklöst kommer att dras in.

Obama fortsätter alltså George W Bushs tveksamma tradition att besluta om militära insatser på lika tveksam underrättelseinformation, ivrigt uppbackad av USA:s bästa vänner i Westminster. 2003 var det de icke-existerande massförstörelsevapnen som användes som motiv för att anfalla Saddam Husseins Irak, idag är det en påstådd gasattack från Al-Assad i en förort till Damaskus som är den ”röda linjen”.

Och visst, det är långt ifrån osannolikt att Assad beordrat en gasattack mot sina egna medborgare. Eller kan det vara frifräsare från armén som begått folkmord på egen hand, i strid med order. Eller möjligen kan ett lager med kemiska stridsmedel ha träffats i ett konventionellt anfall mot rebellstyrkor.

Men det går inte att komma ifrån att den som riskerar att förlora mest på att ta till kemiska stridsmedel är Assad själv. Och framför allt trotsar det allt vett att genomföra en  gasattack just nu, i den egna huvudstaden bara ett par kilometer från Damaskus centrala delar – samtidigt som  FN:s inspektörer befinner sig på plats.

Om nu Assad verkligen ville statuera exempel, hade det funnits betydligt mer svårtillgängliga, rebellkontrollerade trakter att genomföra en kemvapenattack i.

De som däremot har allt att vinna på att driva fram ett militärt ingripande från väst är Syriens många rebellgrupper, i synnerhet den så kallade Al-Nusramilisen. Denna rebellgrupp, nära knuten till terrororganisationen Al-Qaida, är en av de största jihadistiska styrkorna i Syrien med runt 6.000 stridande. Al-Nusra har även varit inblandade i strider just i förorten Ghouta där gasattacken sägs ha genomförts.

Intressant i sammanhanget är att Al-Nusra redan i mars anklagades av regimen för att ha använt kemiska vapen mot regimsoldater i Aleppo, då 25 dog och 110 skadades i en misstänkt gasattack. Och precis som vid förra veckans dåd i Damaskus, skyllde rebellerna och regeringssidan på varandra – vem som var ansvarig har fortfarande inte klarlagts. Regimen har i alla händelser försäkrat att militärens lager av kemiska stridsmedel är intakta och inte fallit i rebellernas händer. (Vad en sådan försäkran nu är värd.)

Men det finns tecken på att rebellerna även börjat tillverka egna kemvapen. Så sent som i december 2012 tog rebellsoldeter, anförda av Al-Nusra, kontroll över en kemisk fabrik 40 kilometer öster om Aleppo. Fabriken, ägd av ett syriskt-iranskt konsortum, tillverkade klorin, den substans som använts i världshistoriens kanske mest spridda kemiska stridsmedel: klorgas. I Första världskriget dödades tiotusentals soldater på Västfronten i tyska anfall med klorgas, något som ledde till att samtliga Västländer förbjöd användning av kemstridsvapen efter krigsslutet.

Den libanesiska tidningen Al-Akhbar skrev vid tillfället att det fanns ”flera 100-kilostankar innehållande klorin på fabriksområdet, tillräckligt för att förstöra en stad med 25.000 invånare”. Samt:

The publication reports that upon discovering rebel forces had seized control of the plant, the al-Assad regime asked international observers who were in the country at the time to intervene, fearing that the chlorine could be used for the purposes of chemical warfare. However, the rebels refused to allow observers to remove the chlorine tanks from the plant, though they did agree to evacuate the facility and declare it a “sealed zone,” while retaining control of the area of the city where the plant is located.

Vi kan ju också studera symtonen som inandning av kloringas ger upphov till:

According to the Centers for Disease and Control (CDC) symptoms of acute exposure to chlorine at high levels include: violent cough, lightheadedness, nausea and vomiting, headache, chest pain, muscle weakness, severe abdominal discomfort, shortness of breath and a feeling of suffocation.

Poison_gas_attack

Tyska gasattack på Västfronten, Första världskriget.

Men inte kan väl de frihetsälskande rebellerna i Syrien utsätta civilbefolkningen för sådana grymheter, bara för att provocera fram en attack från USA?

Att de tidigare mördat kristna präster, hotat med att slakta frivilliga hjälparbetare från väst och skär ut hjärtan och lever från sina fallna motståndare är säkert bara ren otur.

För att vara tydlig: Bashar Al-Assad är en vidrig diktator som inte tvekar att mörda sin egen befolkning för att klamra sig kvar vid makten. Fast alternativet är just nu om möjligt än värre. Det är riktigt illa när till och med Vladimir Putins propagandakanal Russia Today framstår som en sansad röst.

Uppdatering: FN:s inspektörer besköts av krypskyttar när de försökte ta sig in i den bufertzon mellan de stridande. Verkar som om rebellerna inte vill ha FN där…

Intressant?

SvD 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, 5

Läs även Cornucopia om det totala vansinnet att försöka upprepa Libyeninsatsen mot Syrien.

Andra bloggar om , , , ,

Obama och konsten att undvika civila offer i drönarkriget

USA:s president Barack Obama fick som bekant Nobels fredspris för ett par år sedan, en utmärkelse som han högtidlighållit genom att succesivt dra tillbaka amerikanska trupper från Irak och Afghanistan. Samtidigt har fredspristagaren kraftigt utvidgat USA:s drönarattacker, alltså fjärrstyrda avrättningar som utförs av operatörer som kan befinna sig på andra sidan jorden.

Presidentens flitiga användandet av drönare, till exempel i Pakistan och Jemen, har ifrågasatts av både politiska motståndare och människorättsgrupper. Obamas svar på detta har varit att alla drönarattacker noggrant planlagts så att inga civila ska komma till skada vid anfallen.

Detta rimmar illa med vittnesmål från marken. Som i Jemen, där Salem Ahmed bin Ali Jaber, en respekterad imam, höll ett tal där han varnade församlingen för  Al-Qaida. När representanter för terrorgruppen senare kom för att konfrontera Ali Jaber, förintades imamen, en kusin och terroristerna av en Hellfire-missil avfyrad från en amerikansk drönare.

Den 17 mars 2011 dödades inte mindre än 42 personer när missiler träffade en busstation i Datta Khel, Pakistan. Målet för drönarattacken var en samling män som samlats på den öppna platsen, och av någon anledning stämplats som terrorister av USA:s underrättelsetjänst. I verkligheten var männen medlemmar av ortens byråd, som samlats för att lösa en konflikt om en gruva. (Se filmen ovan.)

Men eftersom underrättelsetjänsten inte på långa vägar har tillräckligt med operatörer på marken för att säkerställa att det verkligen är terrorister som utses till mål för attackerna. Därför utgörs en stor del av drönarföretagen numera av så kallade signaturattacker, där analys av olika rörelsemönster och beteenden kan innebära ett oväntat besök från en Raptor.

I fallet med mötet i Datta Khel var deltagarna väl mevetna om risken med att samlas på detta sätt, och hade därför informerat den pakistanska armén om mötet 10 dagar i förväg. Men inte hjälpte det – byrådet sprängdes i småbitar.

För Obama rör sig detta dock inte om civila dödsoffer, om någon trodde det. Den amerikanska militären har nämligen omdefinierat vem som är att betrakta som ”civil”, för att på så sätt slippa oskyldiga offer vid attackerna. Under den nya definitionen betraktas alla män i så kallad stridande ålder, dvs 20-40 år, som militanta eller kombattanter. I en lång intervju med New York Times bekräftar den förre amerikanske ambassadören Cameron Munter att det inte krävs särskilt mycket för att trigga igång ett anfall i en bunker i Colorado:

So what’s a signature behavior? “The definition is a male between the ages of 20 and 40,” former ambassador to Pakistan Cameron Munter told the Daily Beast’s Tara McKelvey. “My feeling is one man’s combatant is another man’s — well, a chump who went to a meeting.” The New York Times quoted a senior State Department official as saying that when the CIA sees “three guys doing jumping jacks,” the agency thinks it is a terrorist training camp.

Om bara ett par veckor landar fredspristagaren i Sverige. Om du och dina (manliga) kompisar är mellan 20 och 40 och tänker träffas över en öl under de två dagar som Obama är i stan – håller er inomhus för säkerhets skull. Samlas inte i större grupper på öppen plats.

Och googla för allt i världen inte på tryckkokare.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Den galna jämförelsen med Breivik

Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman, jämför de palestinska fångar, många livstidsdömda, som idag släpptes ur israelisk fångenskap, med den norske massmördaren Anders Behring Breivik. Vad ambassadören ville poängtera med sitt uttalande var att frigivningarna, som görs som en eftergift i de nya fredsförhandlingarna mellan Israel och den palestinska myndigheten, varit mycket ifrågasatt hos den israeliska allmänheten.

Twittervänstern gick naturligtvis i spinn direkt, och i Aftonbladet avfärdade Mellanösternexperten Per Jönsson jämförelsen som ”galen på flera sätt”. Han fortsätter:

De här personerna som Israel nu släpper är fredskämpar, mördare och i vissa fall terrorister, men de är ändå väldigt vanliga människor…

OK, låt oss då titta närmare på vilka dessa väldigt vanliga människor egentligen är. Israeliska i24 har kartlagt de tio mest vanliga bland de 26 som frigavs igår, de första av totalt 104 palestinska fångar som Israel lovat släppa i takt med att fredsförhandlingarna framskrider:

1. Fayez Mutawi al-Khur, dömd till livstid 1985 för mordet på Menahem Dadon och försök till mord på Salomon Abukasis, bägge skjutna på en marknad i Gaza City. Al-Khur dömdes också för att planerat mörda Yitzhak Shamir, Israels dåvarande premiärminister.

2. Salah Ibrahim Ahmed Mugdad, Fatah-medlem från Nablus. Han greps 1993 för mord på 73-årige Israel Tenenbaum, en överlevare från Förintelsen. Tenenbaum arbetade som säkerhetsvakt när Mugdad slog ihjäl honom med ett järnrör.

3. Atiyeh Salem Abu Musa greps 1994 för mordet på Issac Rotenberg, 67. Rosenberg, även han överlevare från Förintelsen, arbetade med att lägga golv när Musa högg ihjäl honom med en yxa.

4. Ali Ibrahim al-Ra’i fängslades 1994 för morder på 79-årige Moris Eisenstatt, som vilade sig på en parkbänk när Ra’i högg honom i huvudet med en yxa.

5. Midhat Fayez Barbakh greps 1994 för inblandning i mordet på sin arbetsgivare, 61-årige Moshe Beker. Tillsammans med sina medbrottslingar väntade Barbakh på Beker utanför dennes växthus. Där höggs han ihjäl med kniv och en sekatör.

6. Salameh Abdallah Musleh fängslades 1993 efter att ha dömts för mord på butiksägaren Reuven David. Musleh och en medbrottsling bröt sig in i Davids affär, band honom till händer och fötter och misshandlade David till döds. Sedan plundrade de honom.

7 och 8. Ala Eddin Ahmed Abu Sitteh och Ayman Taleb Abu Sitteh dömdes 1994 för mordet på David Dadi och Haim Weizman i Dadis lägenhet i staden Ramleh.  Bröderna Sitteh, som arbetade i en lägenhet intill, mördade Dadi och Weizman i sömnen. Sedan skar de av offrens öron som bevis för att de var döda.

9. Yusef Abdel Hamid Irshaid greps 1993 för morden på fem palestinska män, misstänkta för att ha samarbetat med israeliska myndigheter. Irshaid dömdes även för ett flertal mordförsök på andra, som han också trodde samarbetat med Israel.

10. Khaled Mohamed Asakreh åtalades 1991 för mordet på den franska turisten Annie Ley. Hon satt och åt på en restaurang, där Asakreh var anställd, när han högg henne till döds med en kniv.

Vad som tydligt framgår tydligt är att det är milsvid skillnad mellan dessa tio helt vanliga människor och Anders Behring Breivik. Framför allt har de ju bara mördat en eller ett par människor vardera, medan Breivik tog livet av 77 stycken.

Däremot finns det en punkt som förenar: motivet. Breivik drevs av hat mot socialdemokrater, som han ansåg förått landet. De palestinska förövarna drevs av ett lika starkt hat mot judar.

Men där Breivik agerade som en ensam extremist, är hatet mot judar och Israel dessvärre vardagsmat i Mellanöstern. Antisemitismen är utbredd och lärs ut redan från tidig ålder. Terrorgruppen Hamas ordnar sommarläger där unga pojkar skolas i att hantera automatgevär och kidnappa israeler. Och i palestinsk stats-tv innehåller till och med barnprogram hatpropaganda mot judar, vilket norsk tv kunde visa förra året.

För övrigt hyllades de hemvändande fångarna som hjältar av den palestinske presidenten Mahmoud Abbas när de återvände till Västbanken.

Det kommer garanterat aldrig att hända Anders Breivik. Så visst är jämförelsen galen på många sätt.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Faran med att googla efter köksutrustning

tryckkokare-i-guld

Tryckkokare i guld, hittad på sajten tryckkokning.se

Familjen Catalano i New York fick nyligen oväntat besök – av polisens antiterroristenhet. Orsaken var, enligt mamman Michele Catalano, att hon jämfört priser på tryckkokare på nätet. Detta, i kombination med att hennes make googlat efter ryggsäck och den nyhetsintresserade sonen läst allt han kommit över om Maratonbombingen i Boston, var uppenbarligen tillräckligt för att larmklockorna skulle börja ringa för fullt i de av Edward Snowden avslöjade övervakningssystem – PRISM och det nyligen avslöjade Xkeyscore – som NSA och företrädare för de amerikanska säkerhetstjänsterna gång på gång avfärdat som överdrifter.

Som bekant var det just en tryckkokare dold i en ryggsäck som användes vid bombdådet vid Boston Maraton i våras, och dessa söktermer tillsammans fick det uppenbarligen att blinka ilsket rött i något av NSA:s eller CIA;s automatiska övervakningsprogram. Polisen hävdar dock att tillslaget var resultat av ett ”tips”.

Oavsett vad som är sant just i det här fallet, ska vi vara medvetna om att PRISM-programmet – som enligt Snowden övervakar allt som medborgarna gör på nätet in i minsta detalj – genererar fullkomligt absurda mängder data, mångdubbelt större än  någon människa kan hantera. Varje sekund laddas t ex 3.600 bilder upp bara på fototjänsten Instagram.

Därför förlitar sig säkerhetstjänsten till olika typer av automatiserade program, algoritmer, som trålar bland de miljontals bilder, filmer, uppdateringar och Googlesökningar som görs varje dag. Och när vissa på förhand uppställda kombinationer av nyckelord dyker upp i rätt (eller fel) sammanhang, ringer varningsklockorna.

Frågan är då vilka nyckelord och/eller kombinationer av sökfraser eller annan aktivitet som triggar igång dessa algoritmer? Och hur många röda lampor har redan blinkat för misstänkta sökningar som du eller jag har gjort?

Många brukar försvara övervakningen med att det är för vår egen trygghet, och ”jag har ändå inget att dölja”. Det är ett farligt feltänk. Några oförsiktiga sökningar, ett Twitterinlägg på fyllan och en tveksam uppladdning på Instagram kan mycket väl räcka för att hamna på en speciell lista hos någon säkerhetspolis – i Sverige, USA eller i Storbritannien. Och sedan, när du står där i passkontrollen på Newarkflygplatsen och nekas inresa för din weekend i New York, kommer du aldrig att få veta vad du har gjort för fel, eftersom det är en algoritm i någon superdator djupt nere i ett bergrum som profilerat ditt beteende på nätet som misstänkt.

Välkommen till 1984.

Samtidigt har naturligtvis de verkliga terroristerna ett försprång gentemot de övervakningskåta och säkerhetsnojiga myndigheterna. De förra vet mycket väl hur de ska undvika att fastna i filtren – och framför allt är de inte korkade nog att försöka sig på ytterligare en aktion med hjälp av tryckkokare i en ryggsäck. Som vanligt utkämpar myndigheterna gårdagens krig istället för att förbereda sig för de framtida slagen.

De stora förlorarna är vanliga människor, som förväntas acceptera en kartläggning av våra liv in i minsta detalj utan protest. Våra politiker – oavsett partifärg – har ju för länge sedan beslutat att avskaffad integritet för nio miljoner svenskar är ett pris vi måste betala för att stoppa terrorn. En metod som dessutom visat sig vara i princip värdelös, med tanke på vad som hände familjen Catalano.

För övrigt lär även det här blogginlägget utlösa en rad varningsklockor, om nu Prism och Xkeyscore verkligen existerar. Får se hur länge det dröjer innan det knackar på dörren.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , , ,

Ideologiska lärdomar från Bioshock Infinite

comstock

Revolution i Columbia mot pastor Comstock och hans förtryckarregim.

Har precis klarat Bioshock Infinite, Ken Levines/Irrational Games senaste mästerverk som är väl värt alla hyllingar det fått i spelpressen. Även om jag kan tycka att Unrealmotorn  börjar kännas lite åldersdigen när man jämför med nyare 3D-motorer, t ex den i Far Cry 3.

Men det kan man leva med, för Bioshock Infinite är mycket mer än bara en steampunkig 3d-skjutare i en stad ovan molnen. Framför allt har spelet ett djupt och ganska dystert budskap som känns högaktuellt just nu i dessa dagar av krigshetsande despoter.

Bioshock Infinites universum består av ett oändligt antal parallella världar (härav namnet ”infinite”). Gemensamt för dem alla är att de regleras av Constants and variables, enligt tvillingarna Lucene, äventyrets vetenskapsmän (eller om det är gudar).

Konstanterna är att det alltid existerar en man/hjälte, en flicka eller ett barn som behöver skydd och en fantatisk despot som med alla medel vill tvinga på världen sin ideologi, oavsett vad det kostar i lidande och människoliv. Variablerna handlar om om vem och var – och vilken ideologi eller dogm som förtrycket utgår ifrån.

I Rapture, undervattensstaden i första Bioshock, var despoten industrimagnaten Andrew Ryan (efter förlagan Ayn Rand), och förtrycket här tog avstamp i den så kallade objektivismen – en extrem form av nyliberalism som gått överstyr och förvandlat medborgarna till nerdrogande zombies på evig jakt efter självförverkligande och kickar. I Columbia, staden som kastade loss från USA och steg till väders bland molnen, heter diktatorn istället Zachary Comstock, en pastor som kuvar folket med religion och ultranationalistisk propaganda.

Och när hjälten Booker DeWitt kommer för att frita Comstocks dotter Elizabeth och av en händelse råkar starta en revolution, uppstår snabbt ett proletariatets diktatur där den tidigare förtryckta arbetarklassen snabbt utser en ny ledare, Daisy Fitzroy i motståndsrörelsen Vox Populi, som snabbt börjar att sprida kaos och död under socialismens fana.

Diametralt olika ideologier – men samma förödande resultat.

Alla de tre Bioshockspelen utgår sålunda från samma konstanter och variabler, och man kan till och med hävda att de är samma spel, med samma rollbesättning – bara namnen och miljöerna skiljer sig.

bigdaddy

Big Daddy (BD) erbjuder en trygg famn för en lillasyster.

Sålunda har vi Booker DeWitt (BD) som förstås är Big Daddy (Subject Delta för er som minns). Elizabeth är Litte Sister/Eleanor. Zachary Comstock är Andrew Ryan, forskartvillingarna Lucene är Dr Tenenbaum, och den korrupte fabriksmagnaten Frank Fontaine (Atlas) har sin motsvarighet i Jeremiah Fink. Mot slutet av Bioshock Infinte får man till och med göra ett återbesök i Rapture, där en lillasyster suger ut Adam ur en döing under överinseende av en Storpappa.

Det man tar med sig efter alla timmar framför spelet är väl just detta: att makten alltid korrumperar, utan undantag. Förr eller senare slutar det alltid i diktatur och förtryck, som med tiden utlöser revolution. En slags civilisationernas eviga pendelrörelse, alltså.

Vem vet, kanske är det detta vi nu ser i EU, vars ledarskap i allt större utsträckning tar till drastiska och odemokratiska metoder för att försvara sitt ”fredsprojekt” till varje pris. Eller vad hände med den Arabiska våren, där folket gick ut på gatorna och avsatte sina diktatorer – bara för att ge utrymme för nya despoter att komma till makten, som i Egypten. Och den megalomaniska globala bankindustrin har ju redan i allt väsentligt tagit makten över våra demokratier och våra liv.

Lärdom? Att våra samhällen alla har inbyggda drivkrafter som i långa loppet strävar mot envälde och förtryck. Frågan är bara vad det kommer att kallas när det rullas ut.

Constants and variables.

Intressant?

SvD, Aftonbladet, FZ

Andra bloggar om , , , ,

Därför älskar försäkringsbolagen en bra katastrof

En av världens största återförsäkringsbolag, Munich Re, är ute igen och varnar för ökande skador som följd av de så kallade klimatförändringarna. Det är förvisso inget nytt, och tråkigt nog verkar ingen journalist – allra minst inom public service – inse vad det handlar om: pengar. Allt sedan 2005 då Katrina slog sönder New Orleans och delar av den amerikanska golfkusten, har Munich Re, tätt åtföljt av en rad andra stora och små försäkringsbolag, passat på att höja sina premier – baserat på antaganden om det framtida klimatet och det ökande antalet naturkatastrofer som antas följa på detta.

normhurr.31Dec12

Kostnader för orkanskador i USA 1900-2012. Någon som kan se den dramatiska ökningen? (Graf från Roger Pielke Jr:s blogg.)

Problemet är bara att verkligheten talar emot Munich Re:s analytiker Peter Höppe. Det har nämligen inte alls blivit fler naturkatastrofer, eller skador av desamma. Tvärt om har 2000-talet varit ett av de lugnaste decennierna någonsin i fråga om gäller orkaner och orkanskador i USA. Precis som Roger Pielke Jr upprepade gånger skrivit på sin blogg, så finns det ingen trend över huvud taget i det som kallas ”normaliserade” kostnader för naturkatastrofer räknat från början av 1900-talet och fram till idag. Jämfört med 2011 halverades dessutom kostnaderna för återförsäkringsbolagen under 2012, även inräknat Sandy. Så var hittar Peter Höppe sina data, kan man fråga sig?

Londonbaserade Willis Re beskriver marknadsläget så här:

The industry benefited in 2012 as losses from storms, earthquakes and other catastrophes fell by half from 2011’s $120 billion, even as the bill for Sandy may reach $25 billion, Willis said.

Anledningen till att Peter Höppe på Munich Re går ut och varnar är alltså ekonomiskt. Återförsäkringsbolagen är ute efter att tjäna mer pengar, och därför gör de gemensam sak med larmindustrin och försöker massera data så att de passar in i bilden av ett förändrat klimat där extremvädret kostar oss allt mer. Notan för detta lyckade lobbyarbete betalar vi gemensamt, eftersom ingen journalist verkar komma på den gamla klassikern att kolla fakta.

Faktum är istället att de chockhöjda premier som många fastighetsägare i framför allt södra USA drabbades av efter Katrina har gjort att försäkringsbolagen formligen badat i pengar. ”Superstormen” Sandy i början av november kom därför som något av en välsignelse – den gjorde att 2013 plötsligt såg betydligt bättre ut för de stora försäkringsbolagen, som annars riskerat att få se sina premier pressade efter många år utan katastrofskador. Willis Re igen:

“In the absence of Superstorm Sandy, reinsurers would have found it difficult to resist buyer pressure for further concessions,” the broker said in the report. “As such, Sandy’s impact has helped to stabilise market pricing.”

Som sagt, det finns en anledning till att både stora och små försäkringsbolag älskar klimathotet. Och inte är det filantropi.

Intressant?

Andra bloggar om , ,

Riskerna med att bo på 13:e våningen

Hotel Pennsylvania, New York, i korskningen Sjunde avenyn och 33 gatan.

Vidskepelser kan sitta djupt. Eller hur ska man annars förklara det faktum att nära nog samtliga höga byggnader i USA (men även i andra delar av världen) saknar just den 13:e våningen?

Vanlig syn i amerikanska hissar.

Otis, ett av världens ledande hisstillverkare, vittnar om att hela 85 procent av de hissar som installeras kommer utan några knappar för våning 13. Ibland kallas våningen istället för 12A, ibland våning M (där M är den 13 bokstaven i det latinska alfabetet, men även kan stå för ”maintenance”) eller också hoppar man över den helt och hållet. I delar av Kina utelämnas även fjärde våningen, eftersom ”fyra” på kinesiska ligger nära ordet för ”döden”.

Ingen vet riktigt hur det började, och varför vi i vår upplysta tid fortsätter att bygga hus där det fattas en eller flera våningar. Sannolikt började det med att fastighetsägare, byggföretag och hotell var oroliga för att gästernas vidskeplighet skulle få dem att vägra bo på just denna våning – och med tiden blev det en etablerad del av byggreglerna.

Det finns dock undantag. Ett hotell som faktiskt har en 13:e våning är anrika Pennsylvania, ett gigantiskt men lite slitet hotell på Sjunde avenyn i New York City.Det byggdes 1919, och fyller i princip ett helt kvarter med sina 1700 rum fördelade på tre huskroppar.

1953 hette det emellertid Hotel Statler, och just detta år föll den svenskättade CIA-agenten Frank Olson, 43, mot döden efter att ha kastat sig ut från fönstret på sitt hotellrum. Spekulationer om att Olson drogats med LSD-preparat av CIA, förnekades länge av underrättelsetjänsten, men bekräftades 1975. Nu stämmer spionens sentida ättlingar CIA för att ha orsakat Olsons död.

Och som av en slump bodde Frank Olson på – just det – den 13 våningen när han kastade sig mot döden. Se där hur det kan gå!

För den som vill utmana ödet, är det relativt billigt att bo på Statler, eller Pennsylvania som det återigen heter. I alla fall med New York-mått. Och så är det bara att gå över gatan till Penn Station när man ska ta flygtåget till Newark.

Själv bodde jag där en vecka sommaren 2010. Dock på våning 12.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Med vänner som Al Gore…

…behöver man inga fiender. Här intervjuas den tidigare vicepresidenten, klimatkämpen och Nobelpristagaren i tv om orsakerna till Barack Obamas genomklappning i debatten med Republikanernas Mitt Romneys.

Al Gores bortförklaring: Obama hade inte hunnit vänja sig vid den tunna luften i Denver, Colorado, varifrån debatten sändes. (Denver ligger på 1.600 meters höjd över havet, och kallas därför i folkmun för Mile-High City.)

Romney, däremot hade kommit redan dagen före, och hade därför hunnit acklimatisera sig, enligt Gore.

Se klippet. Det är faktiskt på riktigt.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Expressen

Andra bloggar om , , ,

Romney och Hamas, enade mot porren


Skillnaden kan tyckas stor mellan Republikanerna i USA, och den palestinska terrororganisationen Hamas som styr på Gazaremsan sedan fem år. Men i en fråga står de enade som en man – nämligen i kampen mot pornografi och allmän osedlighet.

Enligt israeliska Ynet kommer kommunikationsministeriet i Gaza med start i september att tvinga de 10 största internetoperatörerna att blockera access till porrsajter, i syfte att ”skydda samhällets sammanhållning”. Om de inte bifaller regeringens begäran, hotas de med åtal.

I USA är det fortfarande fritt fram att porrsurfa, men efter den 6 november kan det möjligen vara slut med det också. Republikanernas presidentkandidat Mitt Romney har nämligen som ett av sina vallöften att införa ett nationellt porrfilter – för att skydda baarnen från att se osedligheter som kan skada samhällsmoralen.

Olika religioner men samma fanatism – och samma vilja att detaljstyra människors liv.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, GP

Andra bloggar om , , ,

Rekordminskning av utsläppen i USA

Kolkraften på väg ut i USA – billig naturgas tar över energiproduktionen.

I allra största tysthet håller USA på att klara av det som få andra industialiserade länder lyckats med: att uppfylla kraven i det så kallade Kyotoavtalet från 1997. I avtalet, som ursprungligen undertecknades av flertalet västliga demokratier,  förband sig de undertecknande staterna att minska utsläppen av så kallade växthusgaser (framför allt koldioxid) till 1990 års nivåer. Det har väl gått så där med efterlevnaden – bara ett fåtal länder uppnår sina mål, däribland Storbritannien, Tyskland och Sverige, medan andra har misslyckats grovt. Kanada har hoppat av Kyoto, medan Bric-länderna och Afrika konsekvent vägrat att skriva under avtal som kan begränsa ländernas tillväxt. Flertalet av dessa förlitar sig till kolkraft för att driva sina industrier.

Därför är det förstås en mycket god nyhet att världens största ekonomi nu är på väg att nå målet vad gäller minskning av utsläppen: under första kvartalet 2012 var USA:s co2-utsläpp nere på 1992 års nivåer, enligt siffror från U.S Energy Information Administration, EIA. Särskilt intressant är det mot bakgrund av att USA alltså aldrig ratificerat Kyotoavtalet. Minskningarna har alltså skett på frivillig väg, genom satsningar på nya bränslen och ny teknik.

Man skulle kunna tro att denna glada nyhet skulle uppmärksammas av alla världens ledande medier, och framkalla vild glädje hos klimatetablissemanget. Ändå hör man ingen som applåderar – allra minst EU:s klimatkommissarie Connie Hedegaard som upprepade gånger i hårda ordalag kritiserat USA:s ointresse för avtalet. Värt att notera är att Hedegaards eget hemland, Danmark, är ett av de länder som misslyckats mest (om man kan säga så) med att minska sina utsläpp. Men så drivs ju Danmarks energisektor till största delen av gammal kolkraft, inte vindsnurror som många vill få oss att tro.

Orsaken till den kraftiga minskningen av utsläpp är framför allt den revolution som skett i utvinningen av så kallad skiffergas. USA formligen badar i billig naturgas, och många gamla kolkraftverk har därför skrotats i samband med övergången till nya gasdrivna generatorer. Den sammanlagda minskningen av co2-utsläpp från kolkraftverk var 18 procent fram till första kvartalet 2012, men detta är bara början. Kolet är snabbt på väg att konkurreras ut av billig gas, och skulle samtliga USA:s koldrivna kraftverk gå över till gasdrift, skulle de sammanlagda utsläppen  från energisektorn minska med uppemot 70 procent. Reuters skriver:

The contribution of coal in U.S. energy use is likely to continue its demise, with plant owners and operators reporting to the EIA last month that they plan to retire 27 gigawatts (GW) of capacity, or 8.5 percent, at 175 coal-fired facilities between 2012 and 2016.

(En bidragande orsak till utsläppsminskningen är förstås den ekonomiska krisen: eftersom allt färre amerikaner har jobb att åka till, har bilkörningen också minskat.)

När det gäller skiffergas, har flera länder i EU – till exempel Polen – nyligen upptäckt stora gasfyndigheter, något som skulle kunna hjälpa även EU att på ett enkelt och smärtfritt sätt minska sina utsläpp. Östeuropa och även Tyskland förlitar sig ju fortfarande till största delen till koleldade kraftverk (precis som Danmark).

Lysenkoisterna i EU kämpar dock med näbbar och klor för att stoppa detta – ivrigt påhejade av miljölobbyn. Så sent som i våras krävde såväl EU:s klimatkommissionär som med EU-politruken och centerpartisten Lena Ek att Polen skulle avstå från att utnyttja sina gasfyndigheter, stänga sina kolkraftverk och istället smälla upp vind- och vågkraftverk längs hela Östersjökusten. (Hur detta skulle tillgodose Polens behov av baskraft framgick inte.)

Istället för att applådera övergången till en renare energikälla – med potential för 70-procentiga utsläppsminskningar – har EU istället valt att driva ett närmast medeltida centralstyrt, sönderfuskat och ineffektivt system för handel med utsläppsrätter. Detta har hittills inte bidragit till några som helst minskningar av utsläppen, men det har gjort medborgare astronomiska 2.000 miljarder euro fattigare. (Det är för övrigt samma summa som det sägs kosta att rädda euron.) En fjärdedel av dessa pengar hade räckt för att bygga om gamla europeiska kolkraftverk till miljövänligare teknik.

Fast rationellt tänkande har ju aldrig varit ett krav för att nå toppen inom EU. Snarast motsatsen.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: