And The Band Played On

Etikett: usama bin ladin

Det största hotet från Trump är faktiskt inte klimatet

Ett par veckor efter Donald Trumps valseger verkar debatten i svenska medier till stor del handla om det faktum att den nye presidenten är misstänkt klimatförnekare och lovat att dra sig ur Parisavtalet. Det som slöts för ett år sedan under buller och bång och beskrevs som en milstolpe i kampen för att stoppa klimatförändringarna. Bagateller som hans gullande med Putin, att han misstänkts ha kommit till makten med rysk assistans, att han  hyllas av nazister eller skryter om sitt pussy-grabbande förbleknar i skuggan av det oerhörda i att Trump hotar att svika klimatet.

För några dagar sedan kommenterade Aktuellts specialreporter Erika Bjerström Trumps uttalanden. Hon var tydligt frustrerad och indignerad för den nye presidentens fräckhet att såväl förneka vetenskapen som att döma våra barnbarn till en oundviklig klimatapokalyps. Den enda ljuspunkten, enligt Bjerström, var att Kina istället trätt fram och tagit på sig ”ledartröjan” (för övrigt den mest tröttsamma och överanvända floskeln i miljöjournalistiken) i arbetet med att sänka utsläppen och satsa på förnybart.

Jag kan tyvärr konstatera att detta är, som det kallas numera, fake news. Graferna nedan visar att Kina visserligen har en ledartröja på sig – när det gäller att bygga ny kolkraft. Två nya koldrivna kraftverk i veckan, för att vara mer bestämt. Och trots att utsläppsökningen vikit av lite under senare år (främst beroende på vikande världskonjunktur) och att Kina även satsar på sol- och vindkraft lite på marginalen, är utbyggnadstakten av kolkraftsbaserad energiproduktion massiv. Det byggs så mycket att Kinas ledare, enligt Financial Times nu planerar för att bygga 600 mil högspänningskabel till Europa, dit överskottselen ska säljas. I Tyskland har ju som bekant den gigantiska satsningen på förnybar energi skapat ett lika massivt behov av reglerkraft – som Kina alltså nu vill möta genom att exportera el från smutsiga kolkraftverk.

You can’t make this shit up.

carbonbudget

Utsläppstrenden i Kina skiljer sig ganska rejält mot resten av världen, för att uttrycka det milt. Notera att både USA och EU minskat sina CO2-utsläpp. (Klicka på grafen för att se den i sin helhet.)

Visst känns den där ledartröjan lite trång, eller vad säger ni?

Det stora problemet med att rapportera om komplicerade och politiskt ladda ämnen som det här, är att det är  få som har en aning om vad det där Parisavtalet, som slöts för ett år sedan, egentligen innebär i praktiken. Kanske är det för att journalister och politiker närmar sig det som vore det en slags helig skrift, vars slutsatser inte får kritiseras eller debatteras. Bara accepteras.

I realiteten kommer Parisavtalet – som miljöekonomen Björn Lomborg skrev om redan för ett år sedan – inte att leda till några utsläppsminskningar över huvud taget, förutom på marginalen. I det fall samtliga länder uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet fram till 2030, kommer temperaturhöjningen vid sekelskiftet att dämpas med ynka 0,05 C jämfört med att inte göra något alls. De löften som ställts ut – ifall de följs till punkt och pricka – skulle innebära att de totala koldioxidutsläppen sänks med 29-33 gigaton fram till 2030, eller mindre än en procent av de 3.000 gigaton som skulle behöva stanna i marken för att uppnå tvågradersmålet.

Denna högst marginella temperaturbesparing (som i de flesta andra sammanhang skulle avfärdas som ett avrundningsfel) kommer emellertid med en mastig prislapp.Lomborg skriver:

Our approach to climate change is broken. The Paris agreement will likely cost the world at least a trillion dollars each year, yet deliver only a tiny reduction in temperature by the end of the century. We should accept that trying to make fossil fuels too expensive to use will never work. Instead, we should make green energy so cheap that nobody can resist it.

En ”trillion” är det samma som biljon på svenska, eller 1.000 miljarder. Eller omräknat 9.000 miljarder kronor. För EU som helhet innebär de löften som ställs ut att upp till 25 procent av BNP kan ätas upp av Parislöftena ifall de blir verklighet.

Samtidigt är det viktigt att inse att Parisavtalet kunde bli verklighet endast genom att FN lät varje land självt  bestämma hur stora utsläppsminskningar de ville gå med på. De flesta så kallade utvecklingsländer (samt Indien, Kina och Brasilien) var måttligt intresserade av att sänka sin tillväxt genom att acceptera kraftiga utsläppsminskningar i närtid – först efter 2030 bedömde de att energiutbyggnaden var färdig och  utsläppen skulle plana ut.

Men fram till dess tillåts alltså Kina och de andra tillväxtekonomierna alltså istället att öka sina CO2-utsläpp – allt enligt Parisavtalet. Under de närmsta 15 åren gäller alltså business as usual och det kommer att eldas kol som aldrig förr i ”tigerekonomierna”. Man kan alltså konstatera att det enda som Parisavtalet faktiskt kom överens om var att öka utsläppen under åren fram fram till 2030, inte att minska dem. Och eftersom Kinas utsläppskurvor pekar rakt upp i skyn, kommer alla begränsningar som USA, EU och resten av den industrialiserade västvärlden går med på, vara verkningslösa. Detta är något som John Kerry, USA:s utrikesminister, konstaterade vid ett sällsynt klarsynt tal vid Parismötet i fjol, men som inte fick någon större spridning.

Det är värt att upprepa: Kina – landet med ledartröjan enligt SVT – skrev på ett klimatavtal där landet lovade att öka sina CO2-utsläpp kraftigt under 15 år. Ändå hyllas Kina alltså som föregångsland, medan Donald Trump utmålas som skurk – trots att USA har minskat utsläppen mest på senare år, som ett resultat av skiftet från kol till skiffergas.

Man behöver alltså knappast heta Donald Trump för att inse att Parisavtalet, som det är skrivet, inte ens kommer nära att lösa klimatfrågan, samtidigt som det ekonomiskt är ett gigantiskt svart hål som kommer att slå hårt mot både tillväxt, jobb och välfärd. Och man kan ju undra – när nu klimatfrågan beskrivs som vår tids stora ödesfråga – varför de föreslagna lösningarna är så verkningslösa, dyra och orättvisa? Och framför allt kan man ifrågasätta varför FN, denna dokumenterat byråkratiska, korrumperade och ineffektiva globala problemlösare, fått mandat att helt på egen hand leda detta viktiga arbete. FN:s klimatorgan, UNFCC, har inte kommit ur fläcken på mer än två decennier – trots årliga sammankomster där 10.000-tals byråkrater, politiker, miljörörelser och lobbyister samlas. Eller kanske är det just det som är problemet?

Som Lomborg skriver, kan det amerikanska valet i bästa fall innebära en ny, vetenskaplig och faktabaserad lösning på klimatfrågan, istället för att som nu hälla miljarder i ett bottenlöst slukhål. Det handlar om att göra alternativen till kol och olja både bättre och billigare – inte att göra fossilbränslen dyrare.

Utveckling och välstånd är nämligen intimt sammankopplade med tillgången på energi – och behovet av energi kommer att stiga kraftigt i världen under kommande år. Tänk om vi kunde få se en storsatsning på forskning om fusionskraft när pengar frigörs ur FN-byråkraternas grepp?

Vi kan ju hoppas.

I Sverige ska vi emellertid inte vänta oss sådana initiativ. Här kommer vi istället fortsätta med diverse symbolpolitiska slag i luften, som lokala svenska flyg-, kött- och elektronikskatter.

För det är viktigt att gå före.

Intressant?

Fler om , , ,

När Alex Jones plötsligt låter vettig…

Alex Jones är världens okrönte kung av konspiration. Den biffige medelålders mannen från Texas drar dessa dagar miljoner till sina sajter Infowars.com och Prisonplanet.tv, för att ta del av Jones teorier om vad som egentligen hände i Pakistan den 1 maj.

Jones, som har fler lyssnare på sin webbradiokanal än de flesta etablerade etermediejornalister, hävdar att hela tillslaget mot bin Ladin är iscensatt av CIA och USA-administrationen. Egentligen är bin Ladin död sedan snart tio år och legat nedfryst i Pentagon, men plockas nu upp för att timingen är helt rätt – Obama har precis dragit igång sin återvalskampanj och behöver boosta sin popularitet. Och dessutom få en anledning att dra tillbaka trupperna från Afghanistan.

Jones frågor kan givetvis avfärdas som stolligheter och konspirationer – och gör det också av alla normala och ”vettiga” människor. Men i brist på bevis, förklaringar och en press som väljer att lita blint på Obama och USA:s militärtalesmän – för de har väl aldrig farit med osanning förut? – lämnas fältet vidöppet för alternativa förklaringar. Den ena virrigare än den andra.

Faktum kvarstår dock. Så här långt, efter tre dygn, har vi nämligen inte serverats ett enda handfast bevis för att Al-Qaida-ledaren dödats – det enda vi har är uppgifter från Obama och hans presstalesmän om att bin Laden är död, skjuten i pannan och i bröstet, efter att ha uppträtt hotfullt – obeväpnad – mot ett dussintal elitsoldater utrustade med höghastighetsvapen.

Jag väljer naturligtvis att tro på de officiella uppgifterna om att terrorledaren verkligen dödades i den där pakistanska villan den 1 maj, men just nu är det faktiskt bara just det – tro – som alla medier ägnar sig åt. Inte fakta.

Ta bara det här underliga argumentet för att dumpa bin Ladins kropp i havet, bara timmar efter han skjutits – för att förhindra att hans sista vila skulle förvandls en kultplats och att begravning enligt muslimsk tradition måste ske inom 24 timmar.

Det enda vettiga hade varit att låta fristående experter obducera kroppen – inte minst för att ta död på de rykten som cirkulerar om att den ”tinats upp”  inför den pakistanska utflykten.

När ledaren för Al-Qaida i Irak, Abu Musab az-Zarqawi, dödades i ett amerikanska flyganfall i juni 2006, gjorde militären en obduktion av kroppen i syfte att undvika spekulationer om att han hade misshandlats eller torterats av USA. Den gången var det minsann ingen brådska med att begrava kroppen.

Fortfarande tre dagar efter att bin Ladin dödats, väntar vi fortfarande på bevis. Men frågan är om det inte redan är för sent. För oavsett vad USA visar upp, kommer Alex Jones och hans anhang att avfärda allt som fejk. Pentagon har haft massvis med tid att photoshoppa loss foton av bin Ladin, redigera filmer och rota fram diverse experter.

Problemet med att begränsa information i Internetåldern är att det bara föder Inforwars.com eller lokala me too-sajter som Vaken.se. Och när något plockats upp där, så är det lätt för makthavare att avfärda all kritik som galenskap och foliehatteri. Trots att det i vissa fall ofta finns otillbörligheter som skulle må bra av att dras fram i ljuset.

Men just nu är Alex Jones tyvärr den ende som ställer de riktigt tuffa frågorna – även om hans konspirationsteorier som vanligt spinns utom all kontroll. Och det är faktiskt ett underbetyg till alla oss som jobbar inom media.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3,   SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6,  DN 1, 2, 3, 4, 5, Expressen 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,

© 2021 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: