Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: utsläpp (sida 1 av 2)

Flygdebatten bygger på kreativ bokföring och fejkade utsläpp

På väg att förstöra för våra barn igen. Foto: Max Pixel

Debatten om att flygandets vara eller inte vara har under senare tid antagit närmast hysteriska proportioner. Det närmast religiösa skuld- och skambeläggandet av flygresandet är långtifrån nytt, men tidigare har stigmatiseringen av folks semesterresor framför allt drivits från vänsterhåll. Vilket förstås varit fullt rimligt, eftersom socialismen alltid motsatt sig idén att skatteboskapen ges alltför stor frihet att förflytta sig. (Flera socialistregimer har dessutom gjort sig kända för att låsa in hela sin befolkning när chansen yppat sig.)

Oavett om färdmedlet är bil, flyg, mc eller moped har det  motarbetats frenetiskt av vänstern – här i Sverige framför allt representerat av v och mp. Tågresor har accepterats – sådana är ju enklare att hålla koll på och går dessutom oftast inrikes. Och så är de praktiska när det gäller att  transportera icke önskvärda individer till avlägsna och kyliga delar av nationen där de slutar att tjafsa emot.

Hur som helst – det nya med den nygamla flygdebatten är att den framför allt förs av det vi kan kalla den urbana, livsstilsliberala medelklassen. Personer som länge hyllat den personliga friheten vill nu inget annat än att isolera sig i sina innerstadslägenheter och stämmer in i de allt mer högljudda kraven på nolltolerans mot flygresor. För att klimatet kräver det. Och baaaarnen.

Att döma av det höga tonläget från allt från På spåret-deltagare och kända sångerskor kan man lätt ledas att tro att just svenskarnas flygresor är det enda som står emellan en dräglig framtid för våra barn och den totala domedagen med brinnande skogar, missväxt, svält och ett Stockholm under fem meter vatten.

Därför kan det vara på sin plats att granska lite siffror – hur stor miljöpåverkan har egentligen svenskarnas flygresor i praktiken? När man tittar närmare på några av de argument som kastas runt i debatten, visar sig att de inte stämmer över huvud taget – som den återkommande faktoiden att flyget släpper ut mer än biltrafiken. För att komma fram till detta resultat måste man nämligen ägna sig åt avancerad kreativ bokföring och antaganden som har tveksamt faktaunderlag.

Vilket besynnerligt nog verkar vara exakt vad svenska myndigheter, som Naturvårdsverket, ägnar sig åt. Just detta verk ansvarar dessutom för rapporteringen av de svenska utsläppen inom ramen för vårt deltagande i FN:s klimatarbete.

Så här ligger det alltså till:

Det svenska flygets utsläpp uppgår cirka tre miljoner ton koldioxidekvivalenter, varav inrikesflyget står för en sjättedel. Jämfört med utsläppen från biltrafiken som är drygt 10 miljoner ton, kan man därför undra hur man kan komma fram till argumentet att flyget påverkar klimatet mer än Sveriges alla bilar tillsammans.

Förklaringen till detta är att utsläppen från flygets utsläpp mångdubblas med kreativ bokföring i den högre skolan. Och återigen – detta sker av samma myndighet som ansvarar för att korrekt information rapporteras till internationella samarbetsorgan som EU och FN-organet UNFCCC. Så här skriver verket på sin hemsida (min fetning):

De uppskattade totala utsläppen från svenska invånares internationella flygresor år 2014 är cirka 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det kan jämföras med 2,3 miljoner ton som rapporterats enligt internationella riktlinjer. De uppskattade utsläppen inkluderar klimatpåverkan på hög höjd och är baserade på resvaneundersökningar samt antalet flygresor under perioden 1990-2014.

På naturvårdsverkets hemsida redovisas flygets utsläpp med nedanstående grafer. Observera den undre grafen som visar de faktiska utsläppen som baseras på faktisk mängd tankat flygbränsle vid svenska flygplatser. Detta är den rapportering som ligger till grund för FN:s klimatpanels, IPCC, beräkning av de globala co2-utsläppen, och varje land rapporterar in på detta sätt.

De faktiska rapporterade utsläppen är bara en fjärdedel av de ”uppskattade”.

Titta sedan på den övre kurvan som sägs visa flygets verkliga utsläpp. Denna landar på en betydligt högre nivå, 11 miljoner ton CO2-ekvivalenter och alltså därmed mer än landets biltrafik. Hur går då detta till? Jo, genom att dels fördubbla de faktiska utsläppen med hänvisning till flygmotorernas utsläpp av andra växthusgaser på hög höjd, där de anses göra större skada (denna omräkning görs även av IPCC). Framför allt är det vattenånga som släpps ut, manifesterade via så kallade kondensstrimmor (eller chemtrails för alla miljöpartister). Detta vatten räknas alltså om till koldioxid och vips har de faktiska utsläppen dubblerats. Det ska dock sägas att forskare inte är eniga om vilken effekt dessa utsläpp av vattenånga på 10.000 meters höjd har för inverkan på klimatet, bland annat är klimatforskaren Markku Rummukainen skeptisk till att göra för stora antaganden baserat på vattenångan från flyget. I praktiken handlar det ju om samma sak som molnbildning på hög höjd, och just hur molnbildningen faktiskt påverkar klimatet är något som fortfarande är den stora och svåra frågan för klimatvetenskapen. (Moln kan hindra utstrålning och göra planeten varmare, samtidigt som de kan hindra instrålning och därmed kyla ner den.)

Hur som helst, efter denna fördubbling återstår fortfarande 5 miljoner ton ”saknade” svenska utsläpp för att Naturvårdsverkets beräkning ska gå ihop. Varifrån kommer då dessa?

Jo, genom en kreativ twist räknas även svenska flygresor i andra länder in i det svenska flygets miljöskuld. En svensk turist som tar ett inrikesflyg i Australien finns alltså med i beräkningen av de svenska flygutsläppen – detta trots att Australiens miljömyndigheter bokför dessa utsläpp även på det egna landets CO2-budget. Alltså räknas svenskens flygresa dubbelt. Detta görs mig veterligt inte för någon annan bransch – det är ju som att vi skulle börja räkna in utsläpp som sker när svenska bilister tankar i utlandet, eller hyr bil i Thailand.

Slutprodukten blir att det svenska flyget skylls för att orsaka nära fyra gånger så höga utsläpp som det faktiskt ger upphov till. Och detta är ingen räknemiss. I den nyligen lanserade webbtjänsten Klimatkontot  där man som privatperson kan gå in och kolla sina egna klimatavtryck finns dessa felaktigheter med i beräkningsmodellen. Branschorganisationen Svenskt flyg har uppmärksammat miljöinstitutet IVL, som ligger bakom tjänsten, på felet men bara mötts av en gäspning.

Min klimatpåverkan är relativt låg – om jag bara inte ägnat mig åt oskicket att flyga för nöjes skull hade världen säkert sett annorlunda ut.

Det är ganska anmärkningsvärt att svenska myndigheter bidrar till att sprida rena felaktigheter på detta sätt. Det göder i sin tur misstankar om att dessa kanske ägnar sig åt ren aktivism i syfte att driva opinion mot företeelser som myndigheten inte anser önskvärda – i det här fallet flyget.

Det är värt att återigen påpeka i att Sveriges andel av de globala CO2-utsläppen uppgår till 0,2 procent, eller två promille. Av dessa  utgör flyget cirka fyra procent, eller 0,04 promille av de totala co2-utsläppen om jag räknat rätt.

Vad som inte heller berörs särskilt ofta är att de totala svenska utsläppen faktiskt minskat med 34 procent sedan 1990, och att bara Sveriges markanvändning (framför allt växande skogar) suger upp 43 miljoner ton CO2 årligen. Detta kompenserar med råge för utsläppen för både väg- och flygtrafiken samt svensk industri. Denna statistik finns enkelt tillgänglig för alla som vill kontrollera.

Samtidigt planerar Kina att bygga 1600 nya kolkraftverk runt om i världen, och hyllas som miljöhjältar.

Tala om att sila mygg.

Intressant?

Fler om , , ,

Jorden blir grönare, skördarna slår rekord – då larmar public service om hotande missväxt


Det vi kallar public service och tvingas finansiera med ett par tusen spänn varje år, missar sällan chansen att berätta om snaskiga nya hot mot mänskligheten som kan drabba oss någon gång i framtiden – som missväxt, svält och flyktingkatastrofer i spåren av de hotande klimatförändringar som sägs pågå för fullt – trots att temperaturen stått stilla i snart 18 år – och om kanske bara några decennier kommer att leda till en katastrof framför allt för fattiga i Asien och Afrika. Redan nu sägs det varmare klimatet hota livsmedelsproduktionen i stora delar av världen, och värre kommer det (eventuellt) att bli, enligt en ny studie. Som inte oväntat plockas upp av SR:s vetenskapsredaktion.

Sådana där domedagshistorier dyker upp med jämna mellanrum, senaste larmet kom i mars då bland andra The Guardian kunde avslöja att  klimatförändringarna slår redan mot livsmedelsförsörjningen.

Samtidigt med dessa dystopier når oss emellertid den betydligt gladare nyheten att årets spannmålsskördar – I USA, Ryssland, Ukraina och Europa (inklusive Sverige) kommer att bli rekordstor. Det innebär i sin tur lägre matpriser, och alltså färre av världens fattiga som behöver gå hungriga.

I Sverige anges en mild höst och vinter vara orsaken, men detta är knappast förklaringen i till exempel USA, där vintern var den kallaste och längsta på flera decennier – i Michigansjön flöt isberg omkring så sent som i slutet av juni.

Trenden mot större och bättre skördar har istället pågått under många år –  och till stor del beror tillväxten på den tusendel i ökad koldioxidhalt i atmosfären som vi har idag jämfört med några decennier sedan (den har stigit från från 0,3 till 0,4 procent av atmosfären). För många kanske detta kommer som en chock – koldioxid är ju en förorening som hotar allt liv på Jorden?

Knappast. För som de flesta vet som inte bara lyssnar till domedagsprofeter och Åsa Romson, är koldioxid livsviktig för allt liv på Jorden. Den är näring för alla växter – och ju högre halt, desto bättre växer det, vilket alla växthusodlare är väl medvetna om. Dessutom gör den högre co2-halt att växter även blir bättre på att klara perioder av torka – något som lett till att världens ökenområde minskat rejält på senare år. Mellan 1982 och 2011 blev 20,5 procent av Jordens yta grönare, medan bara 3 procent blev torrare. (Titta gärna på filmen med Matt Ridley (ovan), så förklarar det i mer detalj.)

Fakta som dessa skulle emellertid aldrig tas upp av Sveriges radio eller SVT, eftersom det förstör den på förhand regisserade berättelsen om den antågande domedagen.

En domedag som bara kan förhindras om vi genast underkastar oss planekonomi, slutar köra bil och flyga på semester, upphör med att äta kött och går över till insekter, avskaffar kärnkraften och börjar jobba med självhushållning alternativt reperara varandras cyklar.

Fast det blir en allt svårare konst att följa kartan och totalt ignorera verkligheten.

Intressant?

Fler om , , ,

EU-politik: Vi måste skövla skogen för att gå före i klimatarbetet

David Rose på brittiska Mail on Sunday är något så ovanligt som en grävande miljöreporter – en som tar reda på fakta och rapporterar om de ofta vansinniga beslut som fattas under förevändning av att rädda miljön.

I gårdagens tidning kunde vi läsa om en av de utan tvekan mest bisarra effekterna av EU:s klimatpolitik, som har slagit fast bindande mål för medlemsländerna att framställa en viss del av sin energi från så kallat förnybara källor senast 2020. I Storbritanniens fall handlar det lagstadgade målet om 30 procent förnybar energi, varav en tredjedel ska komma från biomassa – alltså ved.

Energigiganten Drax, Storbritanniens största energiproducent, är en av de anläggningar som nu byggs om för att drivas med biomassa. Några brittiska skogar som kan bistå med de gigantiska volymer som krävs finns dock inte, därför tvingas man importera pellets från USA.

Nu huggs därför miljontals ton skog ner på andra sidan Atlanten, träd som mals ner till flis och skickas med fraktfartyg till Yorkshire för att eldas upp – detta för att rädda klimatet.

Skövlingen sker i North Carolina, där oändliga skogsarealer kalhuggs i jakten på den ”hållbara” energiråvaran. En gigantisk utskeppningshamn har byggts i Virginia, varifrån pelletsen fraktas de 600 milen till Storbritannien i specialbyggda lastfartyg. Lokala miljöorganisationer är förkrossade över skövlingen av den amerikanska skogen och förlusten av naturvärden och fågelliv – som alltså görs i miljöns namn.

Kostnaden för att konvertera det tidigare kolkraftverket till eldning med biomassa kommer att kosta i närheten av två miljarder kr – något som läggs på de brittiska skattebetalarna. Energin som produceras kommer i sin tur att bli dubbelt så dyr som det aktuella marknadspriset för el, drygt 1,10 kr/kWh (det svenska elpriset ligger på c:a 30 öre per kilowatt). Även detta tvingas förstås elkonsumenterna betala.

Vd:n för energibolaget erkänner utan omsvep att utan regeringens stöd hade företaget aldrig kommit på att framställa energin på detta extremt kostsamma sätt:

Mr Burdett admitted: ‘Our whole business case is built on subsidy, like the rest of the renewable energy industry. We are simply responding to Government policy.’

Hur mycket kommer då Storbritannien att sänka sina utsläpp av co2 som ett resultat av satsningen på biobränslen? Svar: ingenting. Tvärtom blir utsläppen högre, kanske med så mycket som 20 procent jämfört med att elda med kol. Detta beror dels på det lägre energiinnehållet i pellets jämfört med stenkol, dels på grund av de långa transporter som krävs.

De ökade utsläppen accepteras dock av politiker och ”miljöexperter”, eftersom det handlar om ett förnybart bränsle. Skogen som huggs ner och eldas upp växer ju upp igen, resomnerar man, och tar då upp koldioxiden som bildas vid förbränningen. Problemet är bara att just den skog som huggs ner tar väldigt lång tid på sig att växa upp igen, kanske mer än 100 år. Detta tolkas alltså av våra ledande politiker som ”hållbart”.

Hade Drax istället tillåtits ersätta stenkolen med billig skiffergas, hade inga subventioner behövts alls och utsläppen minskats med 30-40 procent direkt. Och den storskaliga skövlingen hade kunnat undvikas.

Skiffergas är dock något som EU:s miljöpolitiker skyr som pesten, eftersom den riskerar att slå undan benen på den gigantiska subventionsindustrin och den centralstyrda planekonomin som byggts upp under de senaste decennierna.

Vad vi ska vara på det klar med är att denna galenskap är en fullt logisk följd av EU:s politik. Just kravet på bindande mål för enskilda EU-länder för hur den förnybara energin ska framställas – ett delmål som EU-kommissionen och dess ordförande Barroso föreslagit en uppmjukning av – är det som har försatt oss i detta läge.

Och stödet för dessa bindande mål är stark, framför allt hos svenska politiker.  När Anna-Karin Hatt, Lena Ek, Åsa Romson och Stefan Löfven samtliga propagerar för att EU ska stå fast vid – och gärna skärpa – dessa bindande mål för energiproduktionen, innebär det också att vi ger vårt tysta stöd för en industriell skövling av vår natur idag, för att möta en eventuellt skadlig temperaturstegring om 50-100 år.

Samtidigt lägger vi ner vår industrisektor, tvångsbeskattar de fattiga och fördelar pengarna bland de välbeställda.

Detta är definitionen på vansinne. Läs David Rose.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,

Norsk miljöpolitk: ge rika miljardstöd för att köpa lyxbilar

tesla_models

Tesla Model S kallas även för elbilarnas Ferrari. En lyxbil som subventioneras hårt i Norge.

Återigen blir vi upplysta om hur långt framme miljöarbetet befinner sig utanför Sveriges gränser. I vårt grannland Norge har nämligen eldrivna lyxbilen Tesla Model S sprungit iväg i försäljningsstatistiken och toppar nu försäljningslistorna över sålda bilar i landet. Elbilar utgör nu hela 3 procent av den norska bilparken, mot bara några promille i Sverige. Bara under förra månaden såldes det hela 626 Tesla, eller 5 procent av den totala bilförsäljningen.

Uppenbarligen är det något som gör att norrmännen gillar elbilar betydligt mer än vi svenskar, som haft lite svårt att motivera ett beslut att lägga ner ett par hundra tusen extra på en bil som det knappast går att hitta laddare för. Och svaret på varför bilåkarna på andra sidan kölen tagit Tesla S till sitt hjärta är givetvis att samhället betalar stora delar av kostnaden. Dels subventioneras miljöbilarna frikostigt, dels är punktskatterna på vanliga bensin- och dieselbilar extremt hög i Norge, vilket gör att bilkörning i ännu högre utsträckning än i Sverige är en sysselsättning för de välbeställda.

I en artikel i Wall Street Journal från i våras kan man läsa att den norska regeringen – förutom att straffbeskatta fossilbilar och subventionera elbilar – betalar köparna upp till 70.000 kr (11.000 USD) i form av inköpspremie, gratis parkering och slopade biltullar för elbilar. Dessutom tillåts elbilarna köra i kollektivtrafikfilerna, vilket uppenbarligen är något som lockat många ekonomiskt gynnade norrmän att skaffa en andra bil för att komma snabbare till jobbet.

Jag har ingen aning om hur många Tesla det rullar i grannlandet, men det finns uppenbarligen ingen brist på norska oljemiljoner att bränna på elbilssatsningen. I Sverige börjar denna lyxiga leksak på 700.000 i inköpspris, vilket gör den alltför dyr för normala inkomstlägen – även med den så kallade supermiljöbilspremien på 40.000 kr. Och brist på laddmöjligheter innebär att man alltid måste ha en andra bil i husthållet.

Men med den norska metoden – att frikostigt subventionera rika människors lyxbilsinköp – är det självklart att det snabbt får genomslag i försäljningen. Frågan är bara om det är – för att ta ett aktuellt buzzword – hållbart. För om man översätter denna subvention till europeiska förhållanden, där planen är att det ska rulla hela nio miljoner elbilar år 2020, skulle samma nivå av subvenitoner landa på 630 miljarder i skattesubventioner.

I Sverige gör branschorganisationen Bil Sweden prognosen att det kommer att säljas 265.000 nya bilar i år. Bara 0,6 procent av dessa kommer att vara så kallade supermiljöbilar (alltså elbilar eller laddhybrider). Därför efterlyser både Bil Sweden och motorjournalister ökade stimulanser, liknande de i Norge.

Om Sverige på norskt vis skulle få fem procent av bilköparna att köpa på en Tesla Model S, hade det kostat statskassan nära en miljard årligen. Värt att påpeka är att dettta precis som övriga energisubventioner innebär en kraftig förmögenhetsöverföring från låg- och medelinkomstagare till dem som har det allra mest förspänt.

Och som den danske miljöekonomen Björn Lomborg visat i ett flertal artiklar är elbilen  allt annat än fri från utsläpp, eftersom tillverkningsprocesen har en nära tre gånger så stor miljöpåverkan som en vanlig bil. Få elbilsköpare kommer ens i närheten av de körsträckor som krävs för att tjäna in skillnaden i koldioxidekvivalenter som uppstår i tillverkningsprocessen jämfört med att köpa en vanlig bil.

Som verktyg för att sänka koldioxidutsläppen och ”rädda klimatet” är elbilen i allt väsentligt verkningslös, samtidigt som den är ineffektiv och ohemult dyr. Alltså ungefär som de flesta andra så kallade klimatåtgärder.

Att slösa bort massor av pengar på meningslösa symbolhandlingar brukar vara Miljöpartiets paradgren, så det är konstigt att partiet inte hade med en norsk elbilssatsning i dagens skuggbudget.

Nu avskyr förstås MP allt vad bilar heter, och vill istället göra det för dyrt för folk på landet att köra över huvud taget. Dessutom ska vi bränna ytterligare 50 miljarder på att ytterligare manipulera EU:s redan sönderfuskade och havererade handel med utsläppsrätter.

Intressant?

Andra bloggar åsikter om , , ,

Rekordminskning av utsläppen i USA

Kolkraften på väg ut i USA – billig naturgas tar över energiproduktionen.

I allra största tysthet håller USA på att klara av det som få andra industialiserade länder lyckats med: att uppfylla kraven i det så kallade Kyotoavtalet från 1997. I avtalet, som ursprungligen undertecknades av flertalet västliga demokratier,  förband sig de undertecknande staterna att minska utsläppen av så kallade växthusgaser (framför allt koldioxid) till 1990 års nivåer. Det har väl gått så där med efterlevnaden – bara ett fåtal länder uppnår sina mål, däribland Storbritannien, Tyskland och Sverige, medan andra har misslyckats grovt. Kanada har hoppat av Kyoto, medan Bric-länderna och Afrika konsekvent vägrat att skriva under avtal som kan begränsa ländernas tillväxt. Flertalet av dessa förlitar sig till kolkraft för att driva sina industrier.

Därför är det förstås en mycket god nyhet att världens största ekonomi nu är på väg att nå målet vad gäller minskning av utsläppen: under första kvartalet 2012 var USA:s co2-utsläpp nere på 1992 års nivåer, enligt siffror från U.S Energy Information Administration, EIA. Särskilt intressant är det mot bakgrund av att USA alltså aldrig ratificerat Kyotoavtalet. Minskningarna har alltså skett på frivillig väg, genom satsningar på nya bränslen och ny teknik.

Man skulle kunna tro att denna glada nyhet skulle uppmärksammas av alla världens ledande medier, och framkalla vild glädje hos klimatetablissemanget. Ändå hör man ingen som applåderar – allra minst EU:s klimatkommissarie Connie Hedegaard som upprepade gånger i hårda ordalag kritiserat USA:s ointresse för avtalet. Värt att notera är att Hedegaards eget hemland, Danmark, är ett av de länder som misslyckats mest (om man kan säga så) med att minska sina utsläpp. Men så drivs ju Danmarks energisektor till största delen av gammal kolkraft, inte vindsnurror som många vill få oss att tro.

Orsaken till den kraftiga minskningen av utsläpp är framför allt den revolution som skett i utvinningen av så kallad skiffergas. USA formligen badar i billig naturgas, och många gamla kolkraftverk har därför skrotats i samband med övergången till nya gasdrivna generatorer. Den sammanlagda minskningen av co2-utsläpp från kolkraftverk var 18 procent fram till första kvartalet 2012, men detta är bara början. Kolet är snabbt på väg att konkurreras ut av billig gas, och skulle samtliga USA:s koldrivna kraftverk gå över till gasdrift, skulle de sammanlagda utsläppen  från energisektorn minska med uppemot 70 procent. Reuters skriver:

The contribution of coal in U.S. energy use is likely to continue its demise, with plant owners and operators reporting to the EIA last month that they plan to retire 27 gigawatts (GW) of capacity, or 8.5 percent, at 175 coal-fired facilities between 2012 and 2016.

(En bidragande orsak till utsläppsminskningen är förstås den ekonomiska krisen: eftersom allt färre amerikaner har jobb att åka till, har bilkörningen också minskat.)

När det gäller skiffergas, har flera länder i EU – till exempel Polen – nyligen upptäckt stora gasfyndigheter, något som skulle kunna hjälpa även EU att på ett enkelt och smärtfritt sätt minska sina utsläpp. Östeuropa och även Tyskland förlitar sig ju fortfarande till största delen till koleldade kraftverk (precis som Danmark).

Lysenkoisterna i EU kämpar dock med näbbar och klor för att stoppa detta – ivrigt påhejade av miljölobbyn. Så sent som i våras krävde såväl EU:s klimatkommissionär som med EU-politruken och centerpartisten Lena Ek att Polen skulle avstå från att utnyttja sina gasfyndigheter, stänga sina kolkraftverk och istället smälla upp vind- och vågkraftverk längs hela Östersjökusten. (Hur detta skulle tillgodose Polens behov av baskraft framgick inte.)

Istället för att applådera övergången till en renare energikälla – med potential för 70-procentiga utsläppsminskningar – har EU istället valt att driva ett närmast medeltida centralstyrt, sönderfuskat och ineffektivt system för handel med utsläppsrätter. Detta har hittills inte bidragit till några som helst minskningar av utsläppen, men det har gjort medborgare astronomiska 2.000 miljarder euro fattigare. (Det är för övrigt samma summa som det sägs kosta att rädda euron.) En fjärdedel av dessa pengar hade räckt för att bygga om gamla europeiska kolkraftverk till miljövänligare teknik.

Fast rationellt tänkande har ju aldrig varit ett krav för att nå toppen inom EU. Snarast motsatsen.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

Bevisat: flyget leder till klimatförändringar

OMG Chemtrails!

Att den internationella flygtrafiken spyr ur sig stora mängder koldioxid är inte precis någon nyhet – däremot är det fortfarande en öppen fråga i vilken utsträckning dessa utsläpp leder till framtida klimatförändringar.

Men nu har en grupp forskare kommit fram till att flygtrafiken faktiskt påverkar nederbördsmönster här och nu, genom att flygplan (både propeller- och jetplan) ”slår hål” i molnen och på detta sätt skapar ett temperaturfall på ner till 30 grader i området där de passerar. Om molnen innehåller mycket fukt bildas då iskristaller, som sedan faller ner som regn och snö. Så man kan alltså säga att flyget påverkar det lokala klimatet – det blir kallare.

Resultatet av kartläggningen visar att det faktiskt faller större mängder nederbörd runt stora flygplatser än på andra platser, och det tenderar också att snöa mer längs de större flygplansrutterna. Effekten är inte stor, men klart mätbar, och den är som störst på nordligare breddgrader under vintermånaderna, enligt forskarna vid University Corporation for Atmospheric Research som ligger bakom studien.

Forskarna har använt sig av dels av satellitbilder, dels av datormodeller för väderprognoser för att ta reda på hur ofta denna typ av ”laddning av moln” uppkommer. Ett område på 10 mil runt ett antal flygplatser, som London Heathrow, Frankfurt, Charles de Gaulle, Seatlle-Tacoma, Yellowknife (Kanada) samt forskningsbasen Byrd i Antarktis, användes som underlag i studien.

Effekterna är som sagt lokala och av övergående karaktär, och man behöver knappast känna sig ångest för att stackarna i närheten av Arlanda får skotta särskilt mycket mer än svensken i allmänhet. Men, som Anthony Watts påpekar, bevisar studien att flygplatser inte är särskilt bra ställen för att göra väderobservationer.

Och sedan har vi förstås också den infekterade frågan kring… Chemtrails!

Intressant?

Mera flyg: DN, SvD, Aftonbladet

Andra bloggare om , , , ,

Så mycket hade kärnkraften kunnat minska utsläppen

Om USA fortsatt sin kärnkraftsatsning som den beslutats på 70-talet hade koldioxutsläppen kunnat vara en fjärdedel av dagens.

Efter framgångarna i tyska Schleswig-Holstein, vädrar nu De gröna morgonluft. Opinionsläget för fortsatta satsningar på kärnkraft är rekordlågt i Tyskland efter reaktorolyckan i Fukushima, och i morgon kallar delstatsregeringen till sig representanter för Vattenfall för ett möte om bolagets tyska kärnkraftsanläggningar Brunsbüttel och Krümmel, som nu riskerar att stängas för gott.

Men som jag skrivit förut – eftersom det inte finns någon ny magisk och miljövänlig energiform som under överskådlig tid kan ersätta kärnkraften, allra minst i Tyskland. Därför kommer det att bli kolkraft för hela slanten – vilket leder till dyrare el, inte bara för tyskarna utan även för oss i Sverige (eftersom ökad efterfrågan på utsläppsrätter driver upp priset för dessa, även för svenska kunder som får sin el från rena energikällor).

För miljöpartisterna i Tyskland är framgångarna i delstatsvalet kanske inte alldeles okomplicerade. Det är de som nu får det otacksamma jobbet att välja mellan pest och kolera – kol eller kärnkraft. Den förnyelsebara energin har redan kostat enorma belopp i subventioner, och regeringen har redan tidigare skurit ner anslagen för vind- och solenergi dramatiskt.

För den som oroar sig för ökade utsläpp från stora kolkraftverk, kan det vara värt att tispa om ett färskt blogginlägg hos WUWT som handlar om den amerikanska kärnkraften. I början av 70-talet fanns stora planer för nya reaktorer, men satsningen avstannade helt efter Harrisburgolyckan 1978. Istället byggdes nya kolkraftverk, en energikälla som idag utgör 51 procent av den amerikanska energiproduktionen.

Men om satsningen fortsatt enligt plan, vad hade hänt då? Om man bortser från de eventuellt ökade riskerna, hade USA:s planerade kärnkraftssatsning, om den genomförts, inneburit att dagens koldioxidutsläpp varit endast en fjärdedel av dagens nivåer.Landet hade utan problem klarat de minskningar som sattes upp i Kyotoavtalet (som aldrig ratificerades av USA).

Något att tänka på i dessa dagar, när allt fler högljudda röster vill avveckla kärnkraften helt. Det är precis så här alternativet ser ut. Och det är, ironiskt nog, miljörörelsen som driver på hårdast…

Intressant?

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen

Andra bloggare om , , ,

Energipolitikens verkliga förlorare

Det låter kanske som en saga i tider som dessa, men en gång för inte alltför länge sedan hade vi el så det räckte och blev över här i Sverige. Billig el. Vi var i det närmaste självförsörjande, framför allt med vattenkraft, och många tunga industrier i de norra delarna av landet ägde sina egna kraftverk och energikostnaderna var därför obefintliga. En konkurrensfördel som vägde upp många av de negativa effekter som det innebar att försöka driva företag i ett land nära Polcirkeln, som höga lönenivåer, långa transporter och bistert klimat. En konkurrensfördel som lade grunden till Sveriges rikedom och efterkrigstidens folkhemsbygge.

Sedan kom 90-talet och ”avregleringen”, som skulle gynna ökad konkurrens på elmarknaden. Resultatet känner vi. Privata kraftverk köptes upp av Vattenfall, EoN och Fortum, som snabbt etablerade ett oligopol på elmarknaden. En ”elbörs” inrättades, där köpare oftast var samma bolag som sålde elen. Och ju högre pris, desto mer tjänade såväl leverantör som kund (eftersom elnätskostnaden är kopplad till elpriset).

I samband med avregleringen kopplades den nordiska elmarknaden också samman med Europas. Och i syfte att gynna satsningen på koldioxifri el smälldes det på skyhöga avgifter på den el som framställdes ur kontinentens kolkraftverk. Men priset på el bestämdes av den sist levererade kilowattimmen: det räckte alltså med att en ynka del kolkraft köptes in för att de svenska konsumenternas elnota skulle bli lika hög som tyskarnas. Trots att vi alltså fortfarande producerade samma koldioxidfria el som tidigare.

Därefter fick vi Kyotoavtalet, vars huvudnummer var en global marknad för handel med utsläppsrätter: De riktigt stora utsläppsnationerna Kina, USA, Indien och Brasilien har aldrig varit med – och kommer aldrig nånsin att delta. Men vi europeer betalar snällt 30-40 öre per kilowattimme rakt in i ett system som inte har den minsta påverkan på de globala utsläppen (men som däremot missbrukats av diverse bluffmakare som tjänat tiotals miljarder på att fuska med utsläppshandel).

Ovanpå allt detta har vi de också de så kallade elcertifikaten, som tillkommit för att gynna utbyggnaden av förnybar energi som vind- och solkraft. I ett land som redan har i princip all sin energi från koldioxidfri produktion, kommer det ändå att satsas 300 miljarder på att bygga vindkraftverk de närmsta åren. Detta finansieras alltså av elcertifikat, en avgift på din elräkning som kommer att stiga i takt med att utbyggnaden fortsätter. Och till sist, efter lite extra skatt på toppen av elprispyramiden, smäller staten på 25 procents moms.

Resultat: det är dyrare än någonsin med el i Sverige. Villaägarna har räknat ut att det kommer att kosta de stackare som har egen villa 3.200 kr extra att värma och lysa upp villan i år – en höjning med 35 procent jämfört med föregående år.

Anledningen till den senaste prishöjningsspiralen sägs bero på att våra antika kärnkraftverk har svårt att komma igång – det saknas både reservdelar och ingenjörer som vet hur verken fungerar längre – men detta är bara ett symptom på en i totalhavererad energipolitik.

Den bisarra verkligheten är att efter snart två decennier med ”avreglering”, i kombination med en närmast pervers drift att få oss att skämmas för att vi har lamporna tända där hemma, börjar svenskarna känna av energifattigdomen.

Folk fryser i sina hus och lägenheter, för att de – eller deras hyresvärdar – inte längre klarar de dramatiskt ökande energikostnaderna. Och istället för mat och kläder går hushållskassan i allt större utsträckning till Eon, Fortum och Vattenfall, vars aktieägare kan glädja sig åt vinstrekord år efter år. De industrier som fortfarande inte flyttat sin tillverkning till länder där energi och arbetskraft är billigare, stänger och skickar hem sina anställda i påtvingad extraledighet – de höga elpriserna gör till exempel att det inte lönar sig att tillverka pappersmassa längre.

Det kinesiska undret har en baksida som vi väljer att blunda för.

Men effekterna av vansinnet drabbar ändå inte oss värst. 99 procent av alla julklappar vi handlar är numera tillverkade utanför Sverige – de flesta i Kina och andra tillväxtländer. Av lågavlönad arbetskraft som ofta jobbar 14-timmarspass, sju dagar i veckan, i fabriker som spyr ut miljögifter och får människor att dö i förtid.

Energin till denna asiatiska tomteverkstad kommer till övervägande del från kolkraftverk,  och julklapparna fraktas sedan halvvägs runt Jorden med fraktfartyg (värt att notera är att rederibranschen helt saknar utsläppslagstiftning) för att till slut dyka upp under våra svenska julgranar. Som vi möjligen har råd att tända ljusen i några timmar före Kalle Anka.

Resultatet av 20 års miljö- och energipolitik är alltså att vi blivit allt frusnare, fattigare och avskaffat de industrier där många av dessa varor hade kunnat tillverkas istället – nära tio procent svenskar går ju arbetslösa  – samtidigt som vi bidrar till en miljöförstöring utan motstycke på andra sidan Jorden. Allt detta i hysterin över ett spårämne i atmosfären, som vi ändå inte släppte ut några mängder att tala om från första början.

Och den enda anledningen till att vi frivilligt gör oss fattigare som nation, är att vi – som miljöminister Andreas Carlgren uttycker det – ska vara ett ”föredöme” vad gäller energibesparing och koldioxidbantning, vilket ska få andra länder att ta efter oss så småningom.

Det har ju gått bra så här långt. Särskilt i Kina, eller hur?

(Jag rekommenderar starkt att att du ser alla tre delarna i dokumentärfilmen överst på sidan, och sedan funderar ytterligare ett par gånger på om du verkligen ska köpa det där gosedjuret i julklapp till barnen.)

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Dårarnas paradis

Det är de sista skälvande dygnen av den stora klimatkonferensen i Cancún och nu händer det saker minsann. Ordföranden för FN:s klimatpanelen, Rajendra Pachauri, oroad av att klimatförändringarna går snabbare än nånsin, vill skicka upp gigantiska speglar i rymden för att reflektera bort solvärmen. Och i havet ska gigantiska mängder av järnspån hällas ut för att binda koldioxid.

Dessutom har Sveriges miljöminister, Andreas Carlgren, fått ett nytt jobb av Mexikos president: att besluta hur mycket Jordens medeltemperatur ska tillåtas öka fram till 2100. En rejäl utmaning, som innebär att Carlgren blir den mest inflytelserika politikern i mänsklighetens historia. Ingen har tidigare haft makten över Jordaxelns lutning, vår planets omloppsbana runt Solen, kontinentalplattornas rörelser, magnetstormar, vulkanutbrott och havsströmmar. Många hade nog tvekat till att acceptera ett uppdrag av denna komplexitet, men Carlgren är övertygad om att det ska gå.

Det är ett tufft uppdrag, som Mexiko har gett till mig. Man ska inte överdriva chanserna att klara ut allt, men vi kommer att jobba mycket hårt, säger miljöministern.

Hela denna galna byråkratfest skulle ju vara ganska skrattretande, om det inte varit så att vi alla betalar mångmiljardbelopp för besluten som Pachauri och Carlgren eventuellt kommer överens om.

I framtiden kommer beteendevetare och medieforskare att skriva avhandlingar om den masspsykos som rådde i början av 2000-talet, och hur annars fullt normala journalister kunde producera inslag som det här ovan, utan att bryta samman i skrattkramper.

Intressant?

Media: DN 1, 2, 3, SvD, Aftonbladet

Bloggar: , , , ,

FIFA belönar världens största miljöbov

Samtidigt som FN:s klimatkonferens håller som bäst i mexikanska Cancún, har det internationella fotbollsförbundet, FIFA, beslutat att ge den lilla gulfstaten Quatar, en slags blindtarm som sticker ut från Saudiarabien i Persiska viken. Därmed vann den lilla pyttestaten med 1,6 miljoner invånare över både USA och Australien.

Invånarna på halvön lever gott på landets stora oljetillgångar – Quatar har högst BNP per capita bland utvecklingsländerna – och ingen i landet betalar inkomstskatt. Övriga skatter tillhör de lägsta i världen. Dessutom slipper man som invånare eller företagare att betala något alls för energi – vilket även gör att Quatar till ledare i den mindre smickrande utsläppsligan. Eftersom huvudparten av energin framställs ur landets oljereserver, och det inte finns något incitament för energibesparing, är Quatars koldioxidutsläpp per capita högst i världen, 55,5 ton per person. Det är mer än tre gånger mer än medelamerikanen släpper ut. Och huvuddelen av energin går åt till att hålla klimatet i schack. Från Wikipedia:

Major uses of energy in Qatar include air conditioning, natural gas processing, water desalination and electricity production. Between 1995 and 2011 the electricity generating capacity of Qatar will have increased to six times the previous level. The fact that Qataris do not have to pay for either their water or electricity supplies is thought to contribute to their high rate of energy use.

Eftersom sommarhalvåret bjuder på diabolisk hetta i denna ökenstat, med 40 grader i snitttemperatur, kommer fotbolls-VM att kräva ännu mer energi. För att undvika att spelare och publik dör av värmeslag, måste arrangörerna nämligen bygga in och luftkonditionera såväl fotbollsarenor, träningsanläggningar och utrymmen för besökare.

Sannerligen ett beslut i tiden.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, DN, Aftonbladet 1, 2, 3, Sydsvenskan, Expressen 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , ,

Äldre inlägg

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: