And The Band Played On

Etikett: välfärd

Hur många procent av lönen är det ok att vi behåller?

Årets valrörelse handlar i mångt och mycket om skatter, och då särskilt behovet av att höja dem kraftigt för att försvara välfärden – som enligt framför allt vänstern  totalhavererat under de åtta åren av borgerligt regeringsinnehav. Framför allt är det jobbskatteavdragen som slagit sönder Sverige och enligt vissa kritiker slitit isär  samhället till den grad att det tvingat ut rumänska EU-migranter på Stockholms gator för att tigga.

Om man analyserar dessa nya krav på stora skattehöjningar, en slags hets mot verkligheten som Sakine Madon så klarsynt formulerade det i en ledare nyligen, är det lätt att få intrycket av att de pengar vi tjänar egentligen inte är våra egna – utan statens. Att våra löner i sin helhet borde hanteras av politiker, som  i sin stora välvilja och godhet därefter förser oss med den välfärd och de bidrag som vi anses efterfråga. Och dessutom låter oss behålla mer mer än hälften av det vi tjänar.

Så generöst!

Som medelålders, vit man och allmän surgubbe (och dessutom fortfarande sosse i grunden) är jag så gammaldags att jag anser att mina ihoptjänade pengar tillhör mig och inte staten. Och att jag i princip alltid kommer att använda dem effektivare och bättre än Anders Borg och kommunpolitiker.

För i samma stund som skatterna sugs in i de stora transfereringssystemen, upphör också kostnadskontrollen och istället för välfärd får vi kommunala storsatsningar på dimmaskiner, medeltidsvärldar och kommunala clowner. Att vara generös och frikostig med någon annans pengar är nämligen alltid enklare än att satsa sina egna slantar, som slöseriombudsmannen Martin Borgs förtjänstfullt visat i sina böcker och filmer.

punktskatter

Nåväl, låt oss titta närmare på hur mycket en svensk höginkomsttagare betalar i skatt idag,

För att ta svensk politiks verkliga hatobjekt, väljer vi en medelålders, vit, heterosexuell man, Gustav, som jobbar som projektledare i IT-branschen, som går som tåget. Därför har han vid 44 års ålder lyckats förhandla sig till en lön på 40.000 kr, vilket i de flesta rödgrönas ögon gör honom så kallat ”rik”.

Om man går efter skattetabellen, betalar Gustav 10.966 kr i skatt på sin heltidslön, vilket innebär att han betalar 27 procent i skatt. Det verkar ju inte så farligt, eller hur.

Men då glömmer man att löneskatten bara är en av många skatter som tas ut. På den utmärkta sajten Ekonomifakta kan man beräkna det totala skattetrycket, inklusive arbetsgivaravgifter, och då framträder en helt annan bild.

På Gustavs lön måste nämligen hans arbetsgivare betala full arbetsgivaravgift – 31,42 procent av lönesumman eller 12.568 kr. Den totala skatten på Gustavs lön är alltså 23.534 kr, eller 59 procent. (Vissa hävdar att denna siffra är för hög eftersom lönen ska räknas inklusive arbetsgivaravgiften – jag har aldrig riktigt förstått det argumentet.)

(Utan jobbskatteavdragen hade Gustav haft en total skatt på 25.647 kr, eller 64 procent.)



Men det slutar inte där. När Gustavs lön är skattad och klar, och han vill använda sina pengar till konsumtion är staten framme igen. Denna gång vill Borg/Andersson/valfri finansminister ha 25 procent av hans kvarvarande pengar, eller c:a 4.000 kr. Därmed har skatterna på Gustavs lön ökat till nära 28.000 kronor.

Till detta kommer att en del varor och tjänster dessutom har höga punktskatter – som elektricitet, tobak och alkohol  vars pris utgörs till mer än hälften av skatter och moms.

Det totala skattetrycket för en en inkomst på 40.000 kronor ligger därför sannolikt i närheten av 30.000 kr – vilket skiljer sig rejält från de blygsamma 27 procent som man brukar tala om i deklarationssammanhang. Hur vi än vänder och vrider på det, antingen vi tolkar skatternas andel som 75 procent eller 57 procent av lönen, är det svårt att hävda att vi har ett problem med låga skatter i Sverige.

Detta är viktigt att bära med sig i en debatt där flera partier tävlar i vem som kan lova flest skattehöjningar – framför allt för ”höginkomsttagare”. För frågan alla borde svara på är: Hur mycket är det befogat att vi får behålla? 10 procent? 15? 5? Var någonstans blir det ointressant för folk att över huvud taget gå till jobbet – är det när 70 procent av lönen går till skatten? Eller 80?

Socialdemokraterna var faktiskt fram till helt nyligen ovilliga att skruva upp det totala skattetrycket, men om väntstervinden håller i sig fram till valet om ett par veckor kommer det snart att ställas krav på att 100 procent av våra inkomster behövs för att värna välfärden.

Och det kommer förstås att marknadsföras som rättvisa.

Intressant?

Fler om , , , ,

Vinst i välfärden helt ok – för storbolagen

Så LO har alltså tillsatt en samling gubbar (ingen kvinna fick plats tydligen) som nu lagt fram ett förslag på hur ”vinster i välfärden” ska stoppas. Dvs hindra riskkapitalister,  vårdföretag, privata skolor och andra utsugare att profitera på vår skattefinansierade välfärd.

Det definieras inte riktigt exakt vilka samhällsfunktioner som ingår i begreppet ”välfärd”, men att döma av förslaget kan man sluta sig till att det endast rör arbetsgivare som anställer lärare, sjuksköterskor samt äldreomsorgspersonal – dvs yrken vars gemensamma nämnare är att de är väldigt lågt betalda och där det fram tills helt nyligen nyligen inte fanns någon konkurrens (och därmed ingen möjlighet att få upp sin lön). Företag vars affärsidé är att förmedla kunskap, ta hand om sjuka eller äldre ska därför hindras att ta ut mer än en procent i vinst, och dessutom detaljstyras av kommunala tjänstemän, enligt LO-gubbarna.

Någonstans hade jag hoppats att denna plötsliga omsorg om skattebetalarnas pengar (det är ju inte direkt något som facket brunnit för historiskt) hade sträckt sig förbi låglönesektorn. Det hade exempelvis varit vällovligt om LO haft samma fokus på att dämpa de skenande byggkostnaderna. Det drabbar nämligen välfärden hårt när skolor, sjukhus och andra samhällsgemensamma projekt, upphandlade av internationella storföretag som Peab, Skanska och JM, drabbas av ständiga fördyringar – samtidigt som mångmiljardvinster som hade kunnat användas till vård istället går rakt ner i fickorna på bolagens aktieägare. Ta till exempel det extremdyra bygget av Nya Karolinska, som beskrivs som den sämsta affären i landstingets historia. Tyvärr är detta långt ifrån någon engångsföreteelse – havererade byggprojekt som dränerar samhällets resurser ser vi i princip dagligen.

Man kan också fundera på varför gubbligan inte slagit larm om den gigantiska förmögenhetsöverföring som dagligen sker från den svenska välfärden till multinationella läkemedelsbolag. Jag väntar därför spänt på att LO:s tänkare kräver att Astra Zeneca och Glaxo Smith Kline accepterar att drivas som Samhällsföretag, men vinstbegränsning och svenska kommunpampar i ledningen. Då, men först då, skulle de tillåtas sälja läkemedel till våra gamla och sjuka.

Och se till att stoppa vinstmaximerande åkerier och budföretag från att leverera mat till skolbarn och pensionärer!

Mat, ja. Här finns det massor att göra. Börja med att förbjuda internationella profitörer som Sodexho att leverera måltider till sjukhus, skolor och äldreboenden – i alla fall om de envisas med att fortsätta tjäna pengar. Stoppa välfärdsprofitörer som ICA och Axfood, som suger ut välfärdssektorn! Se även till att stävja övervinsterna som läromedelsföretag och IT-bolag gör när de levererar datorer och läroböcker till eleverna!

Jag vet inte om LO-gubbarna bara haft otur när de tänkte, eller om de verkligen på fullt allvar tror att vi löser några problem med att tvångsinföra en socialisktisk samhällsmodell av östtyskt snitt, där bara Volkseigener betriebe (VEB) tilläts verka inom en smalt avgränsad och löst definierad sektor. Oavsett vilket beter de sig som kompletta plattskallar, när de för att lösa ett till stora delar påhittat problem siktar in sig på att ge de allra sämst betalda bland sina medlemmar ännu mindre möjligheter att förhandla sig till en vettig lön.

Om dessa överbetalda, lågpresterande män verkligen hade varit måna om att värna våra skattepengar, hade det funnits många betydligt effektivare förslag att lägga. Till exempel att  begränsa de kommunala fastighetsbolagens ockerhyror. Idag går en betydande del – inte sällan 30 procent eller mer – av skolors och äldreboendes budget till att betala hyror till kommunägda bolag, inte sällan med samma politiker i styrelserna, som gapar om att stoppa välfärdsvinster. Så sent som i somras chockhöjdes hyran för gamla och sjuka med upp till 65 procent för kommunala äldreboenden i Stockholm.

Där kan man snacka om välfärdsvinster!

På en öppen konkurrensutsatt marknad hade bolag som dessa haft mycket svårt att ta ut ens i närheten av de vinster som de gör idag för sina ofta ålderstigna och slitna lokaler.

Fast sådana förslag lär vi aldrig få se, för i dessa bolag jobbar det som bekant många män, anslutna till Fastighethetsanställdas förbund.

Intressant?

Svd 1, 2, 3, DN 1, 2, Aftonbladet 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , ,

Klassresa für alle

Det hettade till ordentligt i partiledardebatten i SVT – inte minst när det gällde frågan om vinster i välfärden. Alliansen har fått mycket kritik – ofta befogad – för att den tillåtit internationella riskkapitalister att tjäna ohemult stora pengar på tidigare statliga och kommunala monopol som vård omsorg och skola – samt ett och annat kabel-TV-nät. Samt att gå storkapitalets ärenden i största allmänhet, enligt socialdemokratisk retorik.

Därför kan det vara intressant att påminna om vilka det är som tagit chansen att åka räkmacka med storfinansen. I  många fall är det nämligen just – socialdemokrater.

I veckan fick gamle attacksossen Tomas Östros, som brukade kritisera regeringen hårt för sin undfallenhet mot storkapitalet, ett finfint jobb som vd för Bankföreningen. I fortsättningen ska den tidigare sossen alltså slåss för familjen Wallenbergs rätt till miljardvinster på bolån. Sverige är fantastiskt.

Finansbranschens fäbless för avhoppade sossar inskränker sig inte till Östros – i fjol fick gamle S-finansministern Erik Åsbrink ett välbetalt jobb som rådgivare till Goldman Sachs – ni vet The Vampire Squid – som inte bara styr USA:s ekonomi utan efter duktigt lobbyarbete kontrollerar i princip samtliga Europas centralbanker – inklusive ECB. (Frågan är alltså inte om utan när en ”Goldmanit” tar plats i Riksbankens direktion.)

Per Nuder, tidigare s-politiker av det mer rabiata borgarhatar-hållet, blev utmanövrerad ur sossetoppen 2010, men kunde trösta sig med att han fick tillfälle att  köpa in sig i riskkapitalisterna EQT, som med hjälp av samme Nuder lyckats med konststycket att skapa ett privat svenskt gasmonopol i och med köpet av svenska Swedegas. Och liksom de flesta riskkapitalister har EQT via påhittade lån via dotterbolag i skatteparadis, inte bara sett till att slippa beskattning av sina miljardvinster i Sverige – de får till och med betalt av svenska skattebetalare för att plundra oss. (Nuder lever dessutom gott på sin gamla statsrådspension, så han kan spara miljonerna i sitt konsultbolag.)

VM i cynism, om det funnits ett sådant, tar dock klassresenären Jan Emanuel Johansson, den tidigare s-politikern som är mest känd för att att ha manövrerat ut sina motståndare i Expedition Robinson och åkt hem med miljonvinsten i tävlingen. Men hans smak för det goda livet slutade inte där – Jan Emanuel är till skillnad från de flesta andra sossar inte bara en varm anhängare till vinster i välfärden utan också till fri hyressättning. Därför försökte s-politikern att först hyra ut sin tvåa på Södermalm för 40.000 i månaden, under namnet Janne Josefsson. När inte det fungerade försökte han istället hyra ut sommarhuset i Visby för 35.000 i veckan.

Detta summor framstår dock som felräkningspengar i jämförelse med de summor Jan Emanuel håvat in på senare år, sedan han kom på genidraget att öppna boende för ensamkommande flyktingbarn. 2.000 per dygn och ungdom kostade det till exempel för Uppsala kommun att hysa in 25 flyktingar i Johanssons boenden. Av dessa pengar gick 30 procent direkt till politikerns bolag, Folkhemmet Integration AB. Totalt kunde Johansson, socialdemokratisk politker i Norrtälje, plocka ut hela 30 miljoner i aktieutdelning från sitt lukrativa företag, strax innan han sålde vidare hela klabbet till Frösunda social omsorg AB, ett bolag helägt av riskkapitalisterna HG Capital, för den ansenliga summan av en kvarts miljard kr.

Socialdemokrati, årsmodell 2012: gärna rättvisa och solidaritet – bara det går att tjäna pengar på det.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, 3, 4

Andra bloggar om , , ,

Välfärdssamhället 2.0: sälj dina organ om du vill studera

En akademiker i Skottland, Sue Rabbitt Roff, propagerar för att det ska bli tillåtet för studenter att sälja sina organ. Utspelet görs i den ansedda tidskriften British Medical Journal, och enligt initiativtagaren skulle detta innebära en helt ny inkomstkälla för studenter – varför inte för att betala av sina studier? En njure är värd 280.000 spänn på marknaden – ungefär lika mycket som det kostar i universitetsavgifter.

Även om man kanske ska ta just detta utspel med en nypa salt, är det samtidigt ett tecken i tiden. I takt med att allt mer av västvärldens skatter går till att betala ränta på skulder, och gång på gång rädda misskötta banker, har samhället inte längre har råd att upprätthålla basala tjänster som hälso- och sjukvård, skola och äldreomsorg. Löner och pensioner sänks, förmåner dras in – Sveriges diabetiker kan till exempel räkna med att få betala 30.000 ur egen ficka om de vill kunna fortsätta med sin medicin.

Vad vi ser just nu är det långsamma sammanbrottet av det som vi kallat välfärdssamhället – och det har inget att göra med vem som sitter i regeringsställning. Politiker av alla färger har okritiskt låtit finansmarknaderna driva upp otaliga bubblor – IT-bubblor, råvarububblor, fastighetsbubblor, etc – och när pyramidspelen fallit har samma politiker snällt stått och plockat upp den ena mångmiljardnotan efter den andra. Bankerna räddas, allmänheten får dra åt svångremmen.

Detta är alltså samma politiker beslutade för länge sedan att våra pensioner skulle användas för att göda börsen,  ett beslut som var lika välgrundat som att satsa vartenda öre av pensionspengarna vid pokerborden på Casino Cosmopol.

Det låter kanske som galenskap idag, men vänta bara ett par år, Efter sammanbrottet  kommer den nya avdelningen ”Kroppsdelar och inre organ” på Blocket garanterat att vara en av de allra mest välfyllda på sajten.

Intressant?
Andra bloggare om , , ,

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: