And The Band Played On

Etikett: valfusk

Byggde Socialdemokraternas dominans på fusk?

Den store ledaren övervakar själv så att valet går rätt till.

Jag skrev i höstas, mer eller mindre skämtsamt, om Socialdemokraternas SED:s lyckade valkampanj i förorten. Men att fusket var satt mer eller mindre i system är något som börjar komma fram först nu.

Och i takt med att fler och fler rapporter kommer in om socialdemokratiska ”valskolor” och valarbetare som stack färdigklistrade valkuvert i handen på förstagångsväljare – ofta i områden med hög andel invandrare – och lotsade dem in till valurnorna, ställer jag mig allt oftare frågan: har det tidigare samhällsbärande partiet, Socialdemokraterna, byggt sin framgång på att valfusk?

Lite har denna misstanke legat och gnagt efter att höstens valresultat stod klart, och det visade sig att Alliansen fullkomligt mosat Socialdemokraterna i riksdagsvalet. Däremot hade S gjort ett relativt bra val i kommunerna – till exempel i Örebro och Malmö. Frågan är bara om de verkligen har vunnit dessa val rättvist, eller om fusket med valskolor och skjutsning av pensionärer till vallokalerna har varit satt i system?

Johan Ingerö skriver ett intressant inlägg idag om den nästan öronbedövande tystnaden i riksmedierna efter valkommissionens beslut om att bla kommunvalet i Örebro måste göras om, eftersom fusket där varit så utbrett att det sannolikt påverkat valresultatet. Det var för övrigt i Örebro som Mona Sahlin själv var med och drev valskolor i den invandrartäta förorten Vivalla, och vad de nyanlända svenskarna – många från länder där det överhuvud taget inte hålls några val, eller det bara existerar ett parti att rösta på – fick hjälp med var färdigklistrade kuvert, som lades i valurnan under överinsende av socialdemokratiska valarbetare – som även tilläts att gå med in i själva vallokalen och se till att deras väljare inte ångrade sig i sista stund.

I Malmö hände ungefär samma sak. Där lyckades Socialdemokraterna klamra sig fast vid makten med bara ett ynka mandat, vilket sannolikt kan tillskrivas Citygrosseffekten. Det var nämligen utanför stormarknaden i Rosengård som kommunalvalet i Malmö avgjordes. Det kan partiet tacka den lokale socialdemokraten och Hamasanhängaren  Jamal El-Haj för, som genom aktivt valskolearbete och utdelning av färdigklistrade röstningskuvert – givetvis med Al Jabs namn förikryssat –lyckades kamma hem ett rekordstort röster för S i Malmöstadsdelen. Och själv var El-Haj på vippen att bli kommunalråd.

I Göteborg berättas i princip samma historia. Och i Rinkeby.

Lägg till detta ett historiskt massivt grupptryck på arbetsplatser med stark facklig närvaro att rösta socialdemokratiskt. En som kommenterar Ingerös blogginlägg beskriver hur det gick till på hans arbetsplats, ett lager med ett hundratal anställda, varav ett antal med utländskt ursprung:

Ett par dagar före valet kallar de lokala fackrepresentanterna samtliga arbetare till ett “obligatoriskt möte”. När jag ett par dagar senare frågar en av de anställda vad mötet handlade om fick jag veta att facket hade uppmanat alla på arbetsplatsen att rösta på socialdemokraterna, bland annat med motiveringen att om inte sossarna vann så skulle deras jobb vara i fara (vilket naturligtvis var en ren lögn).

Då arbetet låg precis i anslutning till en vallokal var det inte ovanligt att arbetarna stack iväg i grupp och under ett visst grupptryck uppmanade varandra att rösta socialdemokratiskt på vägen dit.

Frågan som gnager är om Socialdemokratin någonsin varit ett parti som haft stöd av nästan halva befolkningen, eller om partiets dominans i högre eller mindre grad byggt på grupptryck och fusk? Vad vi börjar se idag, när opinionssiffrorna rensats på ”fuskeffekten” är att partiet börjar dala ner mot 20 procent istället för 40 procents väljarstöd.

För ett år sedan publicerade danska Politiken en debattartikel från en erfaren dansk valobservatör, som konstaterade att bristerna i det svenska röstningssystemet var så stora, att om Sverige inte redan varit en etablerad demokrati, hade det varit högst tveksamt om FN godkänt vårt valsystem.

Alla de svenska storstadstidningarna refuserade enligt uppgift artikeln. Det är faktiskt obegripligt.

Intressant?

Andra bloggare om , , ,

SED i lyckad förortskampanj

Partiet firar ytterligare en framgångsrik valrörelse.

Den 7 maj 1989 var en solig dag i Berlin.  Muren stod stabilt sedan 28 år, och få av stadens invånare – oavsett om de bodde i öst eller väst – hade en tanke på att stenkolossen skulle vara historia bara ett halvår senare.

Denna vårdag var emellertid speciell i den östra halvan av Berlin – huvudstaden i Tyska Demokratiska republiken DDR. Diktatorn Erich Honecker satt säkert och hans parti, Socialistiska tyska enhetspartiet (SED) skulle givetvis vinna med förkrossande marginal i dagens val till Folkförsamlingen. Något annat hade varit otänkbart – partiets hade tagit fram färdiga listor med godkända kandidater till Volkskammer.

Som medborgare hade man då bara att trava iväg till vallokalen och göra sin plikt för socialismen. Där väntade företrädare för SED som delade ut en valsedel (alltså den enda som fanns), vilken därefter under överinseende av statens kontrollant lades i ett kuvert och stoppades i valurnan. Det fanns förvisso en skärm bakom vilken man kunde gå och vika igen kuvertet, men då fick man finna sig i att bli granskad i efterhand (så att man inte förleddes att stoppa nåt olämpligt). Den som ”glömde” gå och rösta, fick påhälsning av statssäkerhetstjänsten, Stasi, och blev ivägschasad till vallokalen.

På kvällen när rösterna hade räknats, kunde SED och Honecker glädja sig åt att ha fått fortsatt förtroende från 98.85 av väljarna.

Idag är Honecker död sedan länge, och SED lades ner 1990. Så varför skriver jag egentligen om det här?

Jo, för att vi ibland glömmer att vi även i Sverige har haft ett statsbärande parti – Socialdemokraterna. Även om S aldrig riktigt var uppe i SED:s väljarsiffror finns det många likheter, om vi bortser från muren, Stasi och allt det där.

Dels hade Socialdemokraterna makten under 40 år, precis som SED, och kunde under denna period bygga upp samhällsinstitutioner som levde i symbios med partiet och dess beslut – exempel på detta är Försäkringskassan och AMS (idag Arbetsförmedlingen). Dels har partiet haft tillgång till en mäktig kampgrupper – landsorganisationen LO – som effektivt kunde stoppa eventuell borgarpolitik ute på arbetsplatserna.

Så när det trillar in rapporter om ”valskolor” i förorterna, där Mona Sahlin och Socialdemokraterna hjälper invånarna att gå och rösta genom att dela ut färdiga kuvert med socialdemokratiska valsedlar i – och sedan följa dem ända in till valurnan –  så är det bara det gamla statsbärande partiet som tittar fram igen. Det enda valet.

SED lever i Huddinge. Och gamle Honecker myser nog lite nere i sin grav.

Vad var det nu de där danskarna sa..?

Intressant?

Andra om , , ,

Expressen 1, 2, DN, Newsmill, SvT [2]

Danskarna har rätt – vi har ingen valhemlighet

Val, svensk modell. 1: lämna ditt röstkort och visa legitimation. 2: välj parti så att alla ser det. 3: Ställ dig bakom skynket och klistra kuvert.

Danska regeringen, som består av de borgerliga partierna Venstre (V) och De Konservative (K), varnar för att yttrandefriheten i Sverige är hotad. Anledningen är dels att Sverigedemokraterna vägrades att visa sin valfilm i TV4, dels att alla kan se vilka valsedlar man tar i röstlokalen.

När det gäller filmen så är danskarna förstås ute och cyklar – en tevekanal har en ansvarig utgivare som naturligtvis beslutar om vad han eller hon vill ska publiceras. Det handlar inte om demokrati eller ens censur – Sverigedemokraterna har ju massvis av kanaler att sprida sin film, till exempel via YouTube. Så gnället om censur och yttrandefrihet blir ju bara löjligt.

Däremot är kritiken mot hur det ser ut i vallokalerna fullt befogad – och jag begriper faktiskt inte att det kan få pågå som det gör år efter år. Partiaktivister tillåts prångla på de röstande valsedlar vid ingången till vallokalerna, och väl inne måste man ställa sig och välja ut de valsedlar man vill ha under full insyn av alla andra inne i lokalen. Sedan får man gå in bakom skärmen och lägga valsedlarna i kuvertet, men då har förstås eventuellt nyfikna redan sett vilka man plockat med sig. Så egentligen kunde man ju strunta helt i detta pseudo-hemliga steg i röstningen.

Just detta har förbryllat mig i alla de val som jag röstat i (de börjar bli rätt många nu). Varför kan man inte ställa lådorna med valsedlar bakom de där skärmarna? Handlar det om arbetsmiljön för valförättarna?

Valförättarna ja. Beroende på personliga politiska preferenser kan det gå lite hur som helst med hur de olika partiernas valsedlar presenteras. Speciellt småpartierna har det kämpigt med valförättare som glömmer bort att ställa fram, eller råkar slänga valsedlar som inte får plats.

Så visst hade det  varit intressant att få veta hur internationella valobservatörer bedömt det svenska riksdagsvalet. Men det kommer inte att ske.

Själv är jag bombsäker på att valutgången skulle bli helt annorlunda om vi hade tillåtits rösta via Internet, privat och med valhemligheten fullt bevarad.

Fler åsikter om , , ,

Intressant?

© 2020 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: