Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Etikett: vattenkraft

Surprise! EU-direktiv bakom kravet på att lägga ner svensk vattenkraft

stromma_kraftstation

Strömma vattenkraftstation, Varbergs första elverk. Ett av dem som hotas av stängning.

Egentligen borde jag väl fattat det här redan för ett år sedan, när jag skrev om den så kallade vattenverksamhetsutredningen, som – om dess förslag blir verklighet – kommer att leda till nedläggning av hundratals mindre vattenkraftverk, många i Sydsverige och byggda för 100 år sen eller mer. Anledningen är att de inte möter dagens miljökrav och därmed ska tvingas söka tillstånd på nytt. En process som kan kosta miljoner och som många mindre kraftverksägare inte har möjlighet att betala. Följden blir att verken stängs, och bortfallet av el – i runda slängar tio procent av den svenska produktionen – som blir resultatet är extra bekymmersamt i ett läge där förnybar energi med stort behov av reglerkraft byggs ut. Och utan vattenkraft att reglera vindkraften med, är vi hänvisade till gaseldade turbiner, till stor glädje för Vladimir Putin och hans hejdukar.

När jag skrev om förslaget förra gången, utgick jag lite raljant från att vindlobbyn hade ett finger med i spelet. Och det kanske den har, men det verkliga upphovet till galenskaperna är som i nästan samtliga fall där vi har att göra med kostsamma och jobbdödande regleringar och direktiv – just det  – EU. Samma omättliga och ständigt expanderande byråkratimaskin i Bryssel som ligger bakom fler än två av tre svenska lagar i den svenska riksdagen.

Så även det bisarra förslaget att avveckla stora delar av vår verkligt viktiga naturtillgång – den rena svenska vattenkraften som försett oss med trygg energi i mer än 100 år. Orsaken till att den kommit i skottgluggen är, enligt Vattenverksamhetsutredningen, som lämnade sitt förslag i somras,  just att den är byggd för mer än hundra år sedan och därför behöver ”anpassas” till modern EU- miljölagstiftning.

Utredningens slutrapport har sågats av nära samtliga flesta remissinstanser förutom sportfiskarna, som ju helst av allt vill riva alla svenska kraftverksdammar för att fisken ska få simma fritt som på det gamla goda 1800-talet. (På den tiden var det dessutom gott om plats att ägna sig åt sportfiske, om man inte hade oturen att inte ligga ihjälfrusen i sin utkylda statarstuga utan el, eller vara upptagen med att dö av svält, malaria eller tuberkulos.)

Hur som helst visar sig även vattenkraftsutredningen  vara resultat av ett EU-direktiv – i detta fall The EU Water Framework Directive, som bland annat kräver att att alla fiskar bosatta i unionen ska åtnjuta full frihet att simma obehindrat upp och ner för samtliga floder, från källa till utlopp, senast 2027. Där det finns kraftverk och/eller fördämningar måste alltså fisktrappor byggas som gör det möjligt för firrarna att ta sig förbi.

Underlåtelse att följa dessa regler resulterar i dryga böter på som mest 100000 Euro (900000 kr) per dag, vilket innebär att det snabbt kan kosta en massa laxar (!) att ignorera firrarna.

I Tyskland, som liksom Sverige är väldigt noga med att göra precis som Bryssel säger, tvingades storstaden Hamburg nyligen att bygga en fisktrappa mellan Elbe och Alster, en konstruktion som stod klar för ett bara par veckor sedan. Ombyggnaden gick loss på 350 miljoner kr, trots att den i princip inte används av några fiskar. Eller rättare sagt – tre om dagen simmar via trappan, har mätningar visat. Vilket innebär att det rationellt sett blivit betydligt billigare att fånga in dem med håv, lägga dem i transporttankar och låta dem åka taxi mellan de bägge floderna.

Ekonomiska realiteter har dock aldrig påverkat EU-byråkratin, fisktrappor ska byggas oavsett om det finns  fisk eller inte, enligt EU-reglerna.

Det är sådana här direktiv som numera är överodnade svensk lagstiftning –  och även överordnade sunt förnuft. Ändå är detta vad vi har att tugga i oss, eftersom vi i god demokratisk anda beslutat att skriva in EU-medlemskapet i vår grundlag.

Så när en stor del av den svenska elproduktionen inom några år försvinner, naturen återställs till hur den såg ut för 200 år sedan, när vi kan se fram emot rullande blackouter och elransonering – ja då kan vi i alla fall glädja oss åt att en och annan fisk trots allt kommer att må finfint i sin lilla å.

Relaterat till vad jag skrev i förrgår om Putins nyttiga idioter, är det svårt att se att den ryske despoten inte skulle ha sin finger med i spelet här också.

Eller så är det bara vanlig inkomptens.

Intressant?

Fler om , , , , , ,

S & MP: Påtvingat giftermål och lite ekonomisk harakiri ovanpå det

Shotgun_Wedding

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har enats om att ingå partnerskap. Foto: Wikipedia

Tidigare i vår kunde Sifo rapportera om den närmast osannolikt välvilliga behandling som Miljöpartiet åtnjöt bland landets journalister. Inte en enda negativ eller granskande artikel hade press och tv lyckats prestera – vilket gör att partiets väljarsympatier kan vara ordentligt uppblåsta.

Efter ett kortare avbrott, där det förekom en del bra granskning och kritik i samband med Åsa Romsons haveri i frågan om tvångsregistrering av bloggare, är det nu business as usual igen – och framför allt public service har återgått till sin fasta plats i partiets gosiga hejaklack. Något som visade sig tydligt i hyllningarna av Romson och Fridolin efter succévalet till EU-parlamentet och den nyligen avslutade MP-kongressen i Göteborg.

Fast. Ändå känns det som om något som hänt. Det börjar röra på sig lite under ytan, och såväl allianspartierna som socialdemokrater börjar på allvar att ifrågasätta det planerade bröllopet i höst mellan MP och S, ett giftermål som mest börjar likna ett slags shotgun wedding. Tyvärr har detta muller inte riktigt nått upp till nyhetsplats ännu, men på ledar- och debattsidor verkar beröringsskräcken som det innebär att kritisera MP ha lättat en aning.

Johan Westerholm, min favoritsosse (kanske för att han symboliserar det jag uppskattar med arbetarrörelsen som jag en gång kände den, innan den blev ängslig och triangulerade bort sig) skriver bra om riskerna med att bilda regering med ett parti som på många sätt är extremistiskt. Ett parti vars politik, om den genomfördes, skulle innebära dödsstöten för svensk industri – som står för vart femte jobb och en stor del av exportintäkterna – liksom allt liv utanför de stora städerna. Ett parti vars program grundas på utopier och flum, men som aldrig får sökarljuset riktat mot sig på samma sätt som andra. Ett parti med en energipolitisk talesperson som inte verkar förstå skillnaden på baskraft och intermittent energiproduktion (och att den förra aldrig kan ersättas med vind- och solenergi).

I MP:s vårbudget föreslås att försvaret ska krympas med ytterligare miljarder och samtidigt klimatanpassas. Kärnkraften ska läggas ner, samtidigt som vattenkraften ska bantas med 20 procent (EU och sportfiskarna kräver det). Energibortfallet som uppgår till nära häften av vår elproduktion ska kompenseras med förnybart och någon slags närmast magisk energieffektivisering – för då kommer nämligen de nya gröna jobben, enligt Miljöpartiet.

I verkligheten har någon grön industri aldrig existerat – de jobb som skapats är undantagslöst tungt subventionerade och ger inget nettotillskott av arbetstillfällen, något som flera undersökningar visat. Bland annat en som släpptes nyligen av det tyska finansdepartementet, som kallt konstaterade att de hundratals miljarder som bränts på vind- och solsektorn i Tyskland varit i bästa fall bortkastade pengar (i värsta fall har nettoeffekten av subventioneringen varit att fler jobb försvunnit än vad som skapats). Som en bild av det gigantiska slöseriet med skattebetalarnas pengar, har Tyskland på senare år betalt ut subventioner på drygt 200 miljarder  – för att generera el som är värd mindre än 2 miljarder på marknaden…

Detta är enligt våra gröna partier ett bra exempel att följa.

Om vi tittar ut över Europa, där MP nu sitter på fyra platser i EU-parlamentet, är partiets krav att både kol- och kärnkraft avvecklas, och unionens energibehov i sin helhet tillgodoses via förnybara energikällor som vind och sol. Det innebär att nära 90 procent av EU:s elproduktion försvinner. I Miljöpartiets värld är detta inga problem vare sig för ekonomin eller arbetsmarknaden. (Debattartikeln i Ny teknik bygger dock på uppgifter ur en gravt felaktig IPCC-rapport, som i verkligheten visade sig vara författad av Greenpeace.)

Man behöver inte vara energiexpert för att inse att detta är ett recept på ett kollektivt ekonomiskt självmord. Och om MP tidigare tonat ner de mera utopiska förslagen i partiprogrammet, har framgångarna i EU-valet gett partiet råg i ryggen att visa sitt rätta ansikte. Mod att öppet visa att partiet i många delar påminner om en neo-ludditisk sekt som deömmer om en återgång till ett förindustriellt samhälle utan tillväxt, där vi försörjer oss på byteshandel och reparerar varandras cyklar.

Det är som sagt mycket svårt att se hur Stefan Löfven nånsin ska baxa igenom giftermålet med Fridolin och Romson utan att det blir uppror i LO-leden.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Låga elpriser hotar vindlobbyn, så vi måste förbjuda vattenkraft

strommadamm

Strömma kraftstation i Dagsås öster om Varberg. En av de första vattenkraftverken i Sverige, anläggningen stod kvar redan 1914. Här produceras fortfarande ren el, kapaciteten är 140 MWh. Frågan är dock hur länge – den hundra år gamla fördämningen är också populär bland sportfiskare…

Bekvämt under radarn smögs ett delbetänkande från en ny utredning, beställd av Miljödepartementet, ut i dagarna. Den skjuter in sig på det gigantiska problemet med att majoriteten av Sveriges vattenkraftverk, som genererar ungefär hälften av vår el, inte har tillståndsprövats enligt miljöbalken. Det beror på att de flesta vattenkraftverk byggdes i en tid då det inte fanns någon miljöbalk, ingen Lena Ek och inga horder med bidragsdiande byråkrater med storslagna ambitioner att göra världen lite mer ”hållbar”.

Detta gigantiska problem kan likställas med det faktum att den nuvarande Slussen, byggd i mitten på 30-talet, inte är godkänd enligt dagens miljölagstiftning och stadsplan, i likhet med stora delar av bebyggelsen Stockholms innerstad som aldrig fått bygglov med nuvarande regler. Ingen förväntar sig dock att Per Ankersjö och Centern i Stockholm på allvar skulle förbjuda Vasastan i en sentida miljöprövning, men det är precis detta som Sveriges vattenkraftverk nu står inför.

Bloggen Miljöfara har skrivit bra om vad som står på spel – till exempel att Länsstyrelserna ska får möjlighet att förbjuda redan befintlig vattenkraft, och dessutom tidsbegränsa tillstånden, ooch att Sportfiskarna får ett avgörande inflytande på Sveriges framtida energiproduktion. Om ett par vandringsleder för lax anses hotade i Norrland, kan det alltså innebära stoppad kraftproduktion och kraftigt höjda priser för elkonsumeter och industri.

Jag vill absolut inte framstå som en konspirationsteoretiker, men nånstans kan jag inte bli fri från en gnagande oro för att hela utredningsdirektivet kommer av att vattenkraften helt enkelt är för billig. De så kallade förnybara energikällorna, främst vindkraft, kräver ett elpris som är 8-10 gånger högre än vad våra halvsekelgamla vattenkraftanläggningar kan producera samma el för – utan några subventioner alls. Denna osunda priskonkurrens har gjort att vindkraftslobbyn gjort sitt bästa för att utmåla vattenkraft som miljöförstörande, något som naturligtvis är rent svammel.

Men det ser alltså ut som om Lena Ek, som brukligt djupt okunnig om allt det som hennes departement borde syssla med, har fått vindkraftslobbyns öra. Så för att rädda den olönsamma, ineffektiva elproduktion som kräver hundratals miljarder i skattesubventioner, ska vi i största möjliga mån försvåra och fördyra billig, miljövänlig och koldioxidfri el.

Det bisarra i sammanhanget är att det finns ungefär 7 GWh outnyttjad elproduktion i befintliga småskaliga vattenkraftverk (ungefär samma kapacitet som dagens vindkraft), anläggningar som redan är byggda, där fördämningar finns och el kan produceras – men stoppas av miljöskäl. Istället smäller vi upp gigantiska vindkraftsparker i känsliga fjällmiljöer – vindsnurror som slaktar kungsörnar i massor och som aldrig kommer att bli lönsamma och kräver årliga mångmiljonsubventioner av hårt prövade skattebetalare.

Utredaren ser dock främst det positiva i att satsa på sportfiske, istället för elproduktion (lånat från Miljöfara):

”Andra positiva samhällsekonomiska konsekvenser av nya fiskvandringsvägar är möjligheter till ökat friluftsliv och ökad fisketurism. Fritidsfiske utövas av cirka en miljon svenskar varje år och fritidsbaserad verksamhet är en näringsgren som växer” (Sid 355).

Välkommen till Absurdistan. Och kom ihåg: Centerpartiet bär ansvaret.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,

DN 1, 2, SvD

Bend over – här kommer elräkningen

Efter den rekordkalla vintern har elpriserna bitit sig fast på rekordhöga nivåer – vilket till skillnad från tidigare inte beror på avstängda kärnkraftsreaktorer, utan på att det funnits alltför lite vatten i kraftverksdammarna. Som vanligt regnar det ju alltid på fel ställen.

Men efter de svåra översvämningarna i fjällen till följd av den snabba och dramatiska snösmältningen, borde det vara svårt även för en Vattenfalls-VD att komma och påstå att det saknas vatten. En positiv effekt av de senaste dagarnas översvämningar i Norrland är alltså att elpriserna borde pressas en del. Så har också skett, enligt SvD idag. Under vissa timmar i helgen kostade elen bra ett par öre per kilowatt, och medelpriset för svensk el som handlas på Nordpools spotmarknad i morgon är 35 öre per kilowattimme.

Vad som är värt att komma ihåg är dock att själva spotpriset bara är en liten del av det som vi betalar för det som kommer ur våra eluttag – cirka en tredjedel. Och genom vår numera avreglerade elmarknad (som energiministern tycker fungerar perfekt) kan vi genom fritt och aktivt val påverka hela 3,5 procent av priset. Den riktigt stora kakan tar dock nätägarna, som har monopol på att ta ut överföringsavgifter (13 procent av priset) och staten, som dels lägger på 25 procent i energiskatt, dels ytterligare 25 procent moms ovanpå allt. Detta eftersom det ska svida i plånboken att använda en lyxvara som el, och för att vinster på mer än 10 miljarder för företag som Vattenfall krävs för alla dyra investeringar i energiutbyggnad och infrastruktur.

Men eftersom Vattenfall och andra bolag varje år råkar dela ut dessa jättevinster till sina ägare – istället för att investera som normala företag, har staten varit tvungen att också införa något som kallas elcertifikat, vilket egentligen är ytterligare en skatt på elen, som kraftbolagen mutas med för att investera i förnyelsebar energi. En muta som kommer att behöva bli större och större i takt med att Maud Olofssons vision om tusentals vindkraftverk i Norrland ska förverkligas. Det kommer att kosta 100-tals miljarder i ytterligare subventioner – och energiminstern har redan uttalat sig om att ”förändringar i elcertifikatssystemet” måste göras för att finanisera satsningen.

Vi vet alla vad det betyder: bend over.

Och til sist, för att säkerställa att inga större företag i stål- eller massaindustrin ska få för sig att behålla någon verksamhet i Sverige – utan tvingas till Kina där smutsig el är snorbillig – har elpriset skruvats upp ytterligare ett par snäpp genom handeln med det som kallas utsläppsrätter. En fiktiv marknad där aktiemäklare handlar med luft – bokstavligt talat – och som visat sig otroligt lukrativ. Utsläppsrätterna omsätter ett par tusen miljarder årligen, och är något vi alla måste betala för våra koldioxidutsläpp. Strunt samma om svensk energi till nästan 100 procent är utsläppsfri, i solidaritetens namn betalar vi som om all el producerades i kolkraftverk.

Men tillbaka till elpriset. Trots att det nu är högsommarvarmt ända uppe vid Treriksröset, och trots att det finns mer vatten än på decennier i de norrländska älvarna, är elpriset – utan alla skattepålägg och certifikat – mer än tredubbelt högre än det var för bara ett par år sedan. Och hittills under året ligger snittpriset vi betalar för elen på drygt 64 öre, att jämföra med 12 öre/kWh för 10 år sedan. En nätt liten ökning med 430 procent. Se där resultatet av den avreglerade elmarknaden, med ökad valfrihet för alla.

I ljuset av detta känns det kanske inte befogat att tala om kapade elpriser i vårflodens spår. Och det är säkert bara en tidsfråga innan priset skjuter i höjden igen – för att det är för mycket vatten i älvarna.

Det enda vi kan vara säkra på som elkunder är att bli kn***ade i alla uttag.

Precis som vanligt.

Andra om , , , ,

Intressant?

© 2019 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: